Babel med favoriter den 6 maj

Äntligen fick jag möjlighet att titta på SvT 2:s litteraturprogram Babel samtidigt som jag bloggar! Antikrundan har ju slutat för säsongen och dessutom är två favoriter med i kväll, Birgitta Stenberg och Sarah Waters!

Kvällens huvudfråga var hur framtidens bok ser ut. Läsplattan och e-böcker kom då givetvis på tapeten. Men innebär bokens digitalisering att den gamla pappersboken dör ut? Läsplattor kostar ett par, tre tusenlappar. Sen kostar det att hyra böckerna. Så man kan ju inte säga att den nya tekniken är billig, i vart fall. Inte hittills, i vart fall. Författaren och historikern Peter Englund, författaren Bodil Malmsten och kulturjournalisten Martin Aagård kom till studion för att diskutera läsplattan. Möjligheten att göra sökningar sågs som positivt, annars uppfattades lättplattan som lite… ångestframkallande a olika skäl. Däremot såg ingen av de tre läsplattan som ett hot mot vanliga böcker.

Läsplattan – kan den hota den gamla pappersboken?

                                                                                                                                                            I badet filosoferade Erik Schüldt om papyrusrullar, Sokrates, lästa böcker med mera.

Bob Hansson tramsade vidare och läste kärleksdikter, denna gång för parkeringsvakter, på Skatteverket och på en vårdcentral. Ta bort detta ur Babel! Det är inte roligt.

Sarah Waters kom till studion och pratade mest om sin senaste bok, Främlingen i huset, en riktig spökhistoria som utspelar sig i efterkrigstiden. (Hon har nu alltså lämnat det lesbiska-historiska-romaner-facket, konstaterade programledaren Daniel Sjölin. Jag gäspade åt töntkommentaren.) Sarah Waters erkände att själva efterforskningarna inför en bok, researchen, är mycket mer rolig än skrivandet… Och så sa hon ungefär detta kloka:

En roman ska inte ge läsaren bilder, utan ge läsaren en möjlighet att själv se/skapa bilder.

Så blev det äntligen dags för Birgitta Stenberg! Och mest handlade inslaget om hennes sista bok, Eldar och is. Boken är sista delen av Birgitta Stenbergs självbiografiska romaner. Den handlar om hennes mor och mormor. Men var de verkligen Birgitta Stenbergs mamma och mormor??? Faktum är att Birgitta Stenberg funderar på att göra DNA-test för att få veta. Om hon vågar. Det är inte säkert…

Veckans boktips blev:
Sarah Waters:  The haunting of Hill house av Shirley Jackson 
Bodil Malmsten:  Förlossningen av Måns Wadensjö
Martin Aagård: Yarden av Kristian Lundberg

Nästa program handlar om död och undergång…

Read Full Post »

Utdraget. Del 45

En dag strax före jul skulle E utföra några ärenden. Därefter bad han att få träffa C för en lunch. Tanken var att diskutera hur han skulle göra med sin information om D. Men det lilla problem som då uppstod var att D beslutade att följa med på lunchen. Och eftersom E och C inte ville vara alltför tydliga med sin djupa vänskap tvingades E helt enkelt avstå.

Och kanske hade det hela slutat annorlunda om han fått ha sitt samtal med C! Men ‘om’ ger inga resultat och svaret får vi aldrig. Däremot blev E mycket nervös och tillbringade lunchtimman med att inköpa kapitalvaror för tiotusentals kronor. Det var visserligen hett efterlängtade varor, men han var inte den som slösade med pengar. Detta borde ha fått mig att inse hur totalt i oblans E var. Men jag såg inte för som många andra VILLE jag INTE se.

Det jag ville var att den käre E skulle vara precis så framgångsrik som han var – till dess att D avrättade honom mentalt. Och det var också så jag skulle avrätta D. Han skulle få vara framgångsrik in i det sista – om än drabbad av vissa bekymmer som tonårsdotterns försvinnande, hustruns märkliga böjelser och sonens sociala problem. Ja just det… Sonens problem… Dem har vi bara snuddat vid. Vem kunde nämligen tro att denne flegmatiske lille gosse var en riktigt ful fisk?

Read Full Post »

Att lära för sitt liv

Tidigare idag läste jag ett mycket tänkvärt inlägg hos Tonårsmorsa, med den häftiga rubriken Man får aldrig svika sig själv. Inlägget handlar bland annat om att man inte ska ägna sig åt att göra hela sin omgivning nöjd – detta är nämligen en omöjlighet! Tänk hur många gånger man skulle behöva höra eller läsa  just detta, varje dag…

Tonårsmorsan skriver kloka ord…

                                                                                                                                                        Vidare, menar Tonårsmorsa, är det helt naturligt att göra misstag. Jag Tofflan tycker att om den som sagt sig älska mig skulle sluta att älska mig bara för att jag gör ett misstag, tja, den älskade mig nog inte EGENTLIGEN. För att älska nån handlar ju om att älska helheten – och i den inkluderas våra fel och brister. Sen ska man givetvis INTE acceptera vilka misstag, fel och brister som helst. Men alla är vi mänskliga!

Att vilja nån väl kan visst vara ett sätt att söka bekräftelse, men om man får bekräftelse ändå, på annat sätt,  handlar det om att göra gott bara för att man vill. Det kan ju vara så att man bara måste göra en uppoffring för nån som är viktig, helt enkelt, precis som Tonårsmorsan skriver i sitt inlägg.

Det är den vägen jag försöker ta in på just nu. För jag håller på att lära för livet, lära för MITT liv – absolut inte för första gången, men det är första gången jag inser att jag lär för mitt liv, inte för nåt eller nån annan. Och det är ödmjukhet jag ska lära mig. ÖDMJUKHET.

Det är skitsvårt. Jag kan ärligt säga, på ren svenska, att det är skitsvårt att lära sig ödmjukhet. Det är en kamp varje dag. En annan kamp jag för är den att jag också måste lära mig förlåtelse. Jag måste lära mig att förlåta, annars kan jag inte gå vidare. Just nu känns dessa två lärokampar omöjliga för mig att vinna, men jag har inte gett upp än!

Tårar kan vara en väg till helande.

                                                                                                                                                          Ur en djup livskris kommer man starkare, sägs det. Om man nu kommer ur krisen, vill säga. Tårar, har jag lärt mig, ska man inte vara rädd för. De är en väg till att bli hel igen. Och att grunderna i tillvaron rycks undan är nåt vi får leva med. För vi kan aldrig vara säkra på nånting. Jo, EN sak:

Det finns bara en enda människa du ska leva med resten av ditt liv – och det är du själv!

Och då MÅSTE man ha tillit till sig själv. Man måste kunna LITA PÅ sig själv. För allt annat och alla andra kan falla, tas ifrån dig, gå sönder, dö och så vidare och litar du då inte på dig själv är du ganska tom.

Catarina Baldo Zagadou har sagt nåt mycket klokt om ensamhet och relationer:

Ensamheten är grundbulten i livet. Man föds ensam och man dör ensam. Men utan relationer finns vi inte.

Sanna ord, tycker jag. Lika sanna som att kärleken är nåt vi inte ska ta för given och att man ska vara mycket sparsam med sina löften. Kärlek kan ju inte köpas och ger ingen vinning heller, men är ett mirakel som jag tackar för varje dag!

Prästen Lars Björklunds dikt får avsluta det här inlägget, för nu är mina ord slut, för tillfället:

Kärleken
ger inget skydd
inga murar eller pansar
bara en
öppen sårbar famna
där du får vila

Ingenting
kan jag lova dig
ingenting försäkra
bara detta
att just nu
är vi alltid tillsammans

Kärleken
ger ingen framgång
inga pengar eller guld
bara ett
evigt flyktigt löfte
där vi får bo

Read Full Post »

Molnen tornar upp sig…

Dagen började med en liiiten sovmorgon. Fästmön är ju ledig idag, men ska strax iväg för att träffa äldsta dottern och därefter en kompis på stan. Jag hade myror i brallan i morse (konstigt, för jag sover typ utan brallor…), så jag skuttade först ur sängen. Intog java och lokalblaskan i min ensamhet vid köksbordet, medan Anna fick sova en stund till.

Innan det blev dags att servera frukost tog jag rätt på gårdagens rena och torra tvätt – sorterade in strumpor och underkläder i sina lådor och la en strykhög på gästsängen. Satte på en maskin med jeans och insåg att jag knappt har ett par rena att ta på mig idag!..

Morgonen har varit solig och köket stekhett. Jag har två jättefönster i köket, men inte ett enda litet vädringsfönster! Kan det vara en man som har ritat huset, månntro? (Förlåt alla KLOKA män, ni finns också!) Men nu börjar emellertid molnen att torna upp sig och jag undrar om det inte är oväder på gång… Så här såg himlen ut för en fem, tio minuter sen…

Misstänkt oväder på gång, eller?

                                                                                                                                                               I eftermiddag ska jag försöka få tag i lilla mamma per telefon innan hon går (ja, för hon kan GÅ med rollatorn sen hon flyttade!) till frissan.

Jag har inte bara mamma i tankarna just nu utan också Frida och håller tummarna HÅRT – hon vet varför!

Eftermiddagen för övrigt för min del består väl som vanligt i att sitta framför datorn och antingen leta jobb, blogga eller läsa nyheter.

I kväll ska jag i vart fall bänka mig framför SvT2 klockan 20 för att se Babel, för då medverkar två av mina favoritförfattare, Birgitta Stenberg och Sarah Waters!

På agendan står också att ringa en kär vän som fått ett trist sjukdomsbesked. Ska eventuellt prova telefonkontakt i afton!

På tal om vänner så har jag bokat in annan kär vän för en lunchdejt på tisdag i nästa vecka. Jag ska klippa mig först och sen traskar jag ner till stan och träffar F! Det var alltför länge sen…

Read Full Post »

Vecka 18: Gott och Not!

Dags för veckans höjningar (Gott) respektive sänkningar (Not!). Så lätt så!

Gott

• En ren och fin bil, äntligen!
• Att mammas flytt gick så smidigt!
• Fästmön (som väntade hemma när jag landade i måndags)
• Elias två kramar i tisdags kväll!
• Att vara hemma

 

Not!

• Bloggerkommentera (som tar alldeles för lång tid för otåliga Tofflan!)
• WordPress-krångel med bilderna
• Att ingen från RB har lagat Tants fönster än
• Att det inte finns några jobb för mig att söka, ens
• Fulla karlar (som glor och beter sig illa på restaurang)

Read Full Post »