Den sommaren hade varit fantastisk! Men den hade börjat riktigt långt nere i mörkret för att sedan bli till något av det soligaste minne E hade haft.
Han tillbringade dagar nere vid sjön. Där parkerade han sig på en obekväm träbänk och skrev i timmar. Tittade knappt upp när någon passerade. Bara skrev och skrev och skrev sig ur krisen. Han önskade att han hade kunnat måla! Han ville så gärna sätta färg på sina känslor, men måleri låg inte för honom. Det fick bli papper och penna.
Och en dag var krisen över och han träffade vänner och blev förälskad i kvinnan som kom att bli hans fru. Ett misstag som stod honom dyrt, dess värre…
Utdraget. Del 36
27 april 2010 av Tofflan
2 svar
Väntar på fortsättningen…
Den kommer, den kommer. Och snart ska jag avslöja hur alla utdrag hänger ihop…