Utdraget. Del 32

16 miljoner. Han hade över en natt blivit miljonär. Inte en eller två ynka miljoner utan 16. 16 miljoner översatt i svenska kronor hade hans arvtant lämnat honom. Tanten, som han knappt mindes mer än som en rar kusin till hans farfar, eller något liknande, och som han skrivit brev till i sin ungdom för att träna på språket, engelskan. Av någon anledning hade ett möte dem emellan inte blivit av under året han bodde i England. Möjligen hade det att göra med avstånden, troligen med att han inte hade någon större lust.

Men nu hade hon testamenterat sin kvarlåtenskap till honom. Och den uppgick alltså till 16 miljoner. 16 miljoner… Han kunde inte greppa, inte förstå, hur mycket det var, egentligen. Han skulle till exempel inte längre behöva arbeta – i alla fall inte mer än han hade lust. Men nu var ju E sådan att han brann för sitt arbete och de uppgifter han utförde. Och han hade inte ens en liten tanke på att ge upp det. Han hade fått veta att hans tjänster efterfrågades och att han var behövd – av de svaga, inte av ledningen, förstås – och det räckte. Han var så glad och stolt över detta att han kved högt när yxan föll och bladet träffade honom mitt i bröstet.
‘Du är inte önskvärd här längre. Gå.’