Utdraget. Del 30

Det regnade. E tog som i trans på sig ytterkläderna, drog en luva över huvudet och klev ut i verkligheten. Han hade alltid älskat regnet. I sin första ungdom gjorde han så stor sak av det att han sparkade av sig strumpor och skor och sprang ut för att utföra regndans. Det slutade oftast med kalla fötter och en del åskådare i fönstren runt omkring.

I kväll skulle han inte dansa utan gå i regnet. Eftersom han blivit vuxen med åren hade han lagt bort det barnsliga. Men han grät så bra i regnet. Då varken hördes gråten eller syntes tårarna. Och som de flödade! Han vankade gatorna i city och lät dess asfalt och kullerstenar ta emot hans tårar. Efteråt kände han sig lättad och nästan renad. Tills demonerna återvände. De som påminde honom om att han borde tänka framåt och planera. Lättare sagt än gjort när själva grunden är bortryckt under fötterna…

Fötterna, de där som en gång dansade i regnet och på dansgolvet i ett av de största danspalatsen i södra England. Där han en kort period varit det blanka dansgolvets stjärna. Det var mycket svårt att förstå nu, men faktum är att jag såg bilder vid ett tillfälle på en mycket ung och smärt E, helt innesluten i dansen. Så vacker, så skör…