Money rules – oder was..?

Förskräckt tar jag mig för min panna idag när jag åter läser om ytterligare ett seniorboende med märkliga regler och intervjuer som liknas vid förhör. Tidigare har ju Ekeby Hus i Uppsala fått uppmärksamhet för sina märkliga urvalsmetoder när det gäller lägenhetsköpare. (Tyvärr hittar jag inte artikeln på tidningens hemsida! Man tycker tydligen att det är viktigare att lägga ut artiklar om åsnor i Vänge…) Den här gången handlar det om Skogsblommans seniorboende i Sävja utanför Uppsala. Inte heller här får man vara sjuklig. Anonyma röster berättar i lokalblaskan om

[…] kontroversiella stadgar och regler […] tuffa, inofficiella hälsokrav och att man inte ens får ha rollator när man flyttar in. […] Styrelsen skrämmer bort folk! […]

Vidare krävs att man är aktiv i nåt som kallas Väntjänsten. Det innebär att man måste vara tillräckligt rask så att man kan ta sig fram i trappor och hjälpa folk som larmar. Däremot krävs inget läkarintyg på Skogsblomman, vilket man kräver på Ekeby Hus.

Intervjuerna med tänkbara lägenhetsköpare upplevs emellertid som kränkande även på Skogsblomman. En del tycker att intervjuerna mer liknar förhör. Frågorna upplevs påträngande.

Dottern till paret som startade Skogsblomman för 18 år sen säger sig vara mycket besviken på hur det hela har utvecklat sig. Väntjänsten var ursprungligen frivillig. Hon får många samtal från personer som inte köpt nån lägenhet på Skogsblomman eftersom de upplevt intervjuerna som obehagliga.

Visst begriper jag att det en bostadsrättsförening måste ha regler med mera, men hur kan några personer tillåtas att välja/skrämma bort folk genom att hålla förhörsliknande intervjuer? På bilden i lokalblaskan står tre gubbar och flinar in i kameran. Man undrar om det är pengar eller titlar eller vad som styr deras val av medlemmar…

Har du en sån här kompis är du inte välkommen att köpa seniorlägenhet i varken Ekeby Hus eller Skogsblomman.

                                                                                                                                                       Pengar kan styra i rätt riktning och reda ut problem. Det tror i vart fall ordföranden i ett av de stora facken som organiserar vårdpersonal när hon kommenterar löneutvecklingen för direktörer inom verksamheten. Direktörer som fått höjd lön med 100 procent på tio år. Detta medan vanlig vårdpersonal fått mindre än hälften. Personligen tycker jag INGEN är värd 115 000 kronor i månaden för att styra ett lokalt ”företag”. Jag tycker att det är ett HÅN mot de anställda som alltid får höra att det inte finns några pengar när det är dags för lönerevision eller besparingskrav. Fackordföranden som tycker att detta är OK skulle jag se till att byta ut om jag var medlem.

Jobbigt att gå uppför, men somliga har ju ekonomisk gräddfil i yrkeslivet…

                                                                                                                                     Konsumentverket har räknat ut hur mycket en vuxen ensamstående bör göra av med i pengaväg varje månad och vecka på de vanligaste hushållsutgifterna. Bland annat ska en dags alla måltider och mellanmål kosta 55 kronor. Det låter som om Konsumentverket varit på en annan planet och gjort sina beräkningar!..

Undras om fackordföranden får nån reaktion från medlemmarna efter sitt uttalande.

                                                                                                                                                           Men kvinnor runt 40 ska tydligen klara hushållsbudgeten – som inkluderar mat, kläder, hygien, fritid, förbrukningsvaror, hemutrustning, media och hemförsäkring – på 4 500 spänn i månaden. En man i samma ålder beräknas behöva 400 kronor mer. Men det klart… Medräknat i detta är inte basala utgifter som boende, barnomsorg, högtider och födelsedagar, transporter med mera. Då kan man ju inte hjälpa att man funderar över VARFÖR beräkningen gjordes överhuvudtaget..?