Det var som om jag stängde av allting runt omkring och fokuserade på det som låg framåt i den smala gången. Jag, som verkligen inte estimerade mörka och trånga utrymmen! Men jag hade ju ett mål, ett mål som kunde bli livsavgörande, den här gången. För jag visste att om jag nådde ända fram och fann det jag sökte, då skulle E:s hämnd vara fullbordad! Inte nog med att hans familj hade givit honom på båten. Han skulle vara totalt utblottad ekonomiskt också…
Nu undrar du säkert hur jag hade kommit så här långt. Du känner mig dåligt! När jag verkligen vill någonting, kan inget eller ingen stoppa mig. Jag började med att offra ett av barnen. Det fick bli flickan eftersom jag gissade att hon var sin fars ögonsten. Hans enda dotter…
Medan jag grävde mig framåt i gången gick jag i tankarna igenom hur jag hade lyckats skaffa det stackars flickbarnet ur vägen. Ty trots hennes intelligens var hon tämligen svältfödd på kärlek. Och vi blev snart förenade i en låtsashemlighet där jag var en förlorad, men återfunnen släkting som skulle överraska familjen. Vi hade fått kontakt via Nätet, förstås. Det tog inte särskilt lång tid innan jag vunnit flickans förtroende. Jag blev glatt förvånad när jag märkte hur enkelt hon föll för mina knep. För jag hade ju en hel del information om familjen, så det var verkligen inte svårt att skapa en låtsasidentitet som föreföll äkta.
Några av mina tankar fick vingar och flög iväg till E:s släkting. Släktingen, som faktiskt existerade, och som tack vare föremålen från tsarens familj skänkte E ekonomiskt oberoende för resten av livet. Dessvärre var det just detta som blev sista spiken i E:s kista. Den allra sista spiken som D drev in. Nu var läget omvänt och det var med glädje jag höll i hammaren. Hammaren, som så lätt hade landat på den stackars flickans bakhuvud och som långsamt färgade hennes lockar mörkt, mörkt röda… Och skam till sägandes, jag njöt för varje slag som träffade flickhuvudet. Det kraschade och hon jämrade sig. Ljuden var annorlunda än något jag tidigare hört. Och jag höjde hammaren gång på gång på gång till dess att min arm föll tung utmed min sida och allting stannade upp. Precis på det sättet det måste ha gjort den där dagen för E…
Utdraget. Del 18
05 april 2010 av Tofflan
Publicerat i Böcker, Personligt | Taggad arm, barn, dator, ekonomi, gräva, hammare, hämnd, hår, hemlighet, huvud, information, intelligens, kärlek, litteratur, mål, röd, släkt, spik, tonåring, tsar |
Vem är Tofflan???
En numera rätt tjock (tant) propagandaminister som sett bättre år. Bitsk och elak och hård mot de hårda, men from som ett lamm mot de snälla. Älskar sin Anna gränslöst, kopiöst, sanslöst, men tveklöst.
Du får gärna citera mig, men ange källa. Bilder från bloggen får du INTE knycka. Den här bloggen är avslutad. Vill du kontakta mig ändå eller köpa en bild? Skriv en kommentar vid det inlägget så kontaktar jag dig!
Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Nytt arbetsliv…
Nytt jobb, nytt liv09 maj 2016Äntligen!!!På LinkedIn
På Pinterest
Tofflan twittrar
Mina tweetsStatistik!
Här kan du läsa en årsrapport om den här bloggen.
https://tofflan.wordpress.com/2015/annual-report/
(Du får kopiera URL:en och klistra in i adressfältet på din webbläsare.)
Vill du ha utförligare statistik, mejla mig på
tofflan(snabel-a)home.seÄmnen
-
Senaste inläggen
- Allting har en ände…
- Grattis till lilla mamma – och tack för gott skratt!
- En flaska vin: Boira’ 2014
- Lördagslåtanden och -göranden – med vissa risker…
- Dödligt dubbelspel
- Återkoppling och vidare, upp i ljuset…
- Bara härligt regn hos mig
- Inne i djungeln
- Tunneln i slutet av ljuset
- Idag är det lön, men inte för alla
Mest lästa inlägg
Senaste kommentarer
Intressant och relevant
Läsvärt hos andra!
Knappar och diverse annat av värde
Dagarna
Arkiv
Besökare
- 1 884 966 hits
Twingly-länkare
- Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.
I can see U!
I know where 2 find U2!
Powered byIP2Location.com