”Elefanten har klivit av bröstet…”

Annika Östberg är i fri. I Sverige. När hon flög hit från USA och planet hade lämnat amerikanskt luftrum tänkte hon:

Elefanten har klivit av bröstet!

Tom Alandh har gjort det igen! SvT visade för ett tag sen hans dokumentär Att stå utanför och se in om livstidsdömda Annika Östberg som till slut fick komma hem till Sverige, avtjäna ett sista år i fängelse och nu äntligen anses ha sonat sitt brott och vara på väg ut i frihet.

Annikas känslor när hon får sina nycklar till sin egen lya, en lya hon kan låsa själv, är nästan för mycket. Jag har själv starka känslor kring nycklar och inlåsthet även om jag inte har suttit i fängelse, så jag kan till viss del känna det hon känner.

Tom Alandhs dokumentär, cirka en halvtimma lång, finns att se på SvT Play ett tag in i maj. Jag tänker inte berätta vad Annika säger mer än så här. I stället tycker jag att du ska se den. Du blir garanterat inte oberörd!

Läs även andra bloggares åsikter om Annika Östberg

Read Full Post »

Utdraget. Del 39

Denna vrede han gick och bar på! Denna eldiga, vrede som ibland kunde ta sig utlopp i att han fick horn bakom ratten. Ty han levde aldrig ut sin ilska någon annanstans än i bilen. Därför blev han mången gång kritiserad för att han var alltför behärskad. I ett försök att lära om provade han motsatt förhållningssätt – det vill säga att visa alla känslor helt öppet, även vrede.

Då blev han slagen till marken, teoretiskt, inte fysiskt. Han uppfattades som helt galen och belades med munkavle. Ty det var så man agerade i maktens korridorer mot någon som inte passade in i de stöpta formerna.

Read Full Post »

Valborg i Byhålan

Vaknade frampå morgontimmarna med vansinnig kramp i benen. Liksom FLÖG upp ur bädden på golvet. Men jag överlevde såväl kramp som flygtur. Däremot höll jag på att sätta morgonkaffet i vrångstrupen när jag satt och läste lokalblaskan och såg denna rubrik:

VA? Håller vännen FEM på att bli arbetslös?

                                                                                                                                                   Naturligtvis blev jag tvungen att messa henne direkt, men jag fick lugnande besked, hon var INTE en av de drabbade! I stället kom vi överens om att ringas i morgon vid lunchtid och bestämma tid för träff.

Messade också Kvast-Hilda och tipsade henne om en underbar liten kortfilm som går på SvT 2 i kväll, Min morbror tyckte mycket om gult.

Medan jag satt och väntade på att det skulle bli dags att åka in till stan passade jag på att fota några bildbevis för att Tofflan faktiskt är lite flickig. Se här, bara, klänning och allt!

En liten Toffel-kicka i klänning!

                                                                                                                                                       Och här då! Med dockvagn och allt! (Jag kan inte minnas att jag lekte särskilt mycket med dockor, men uppenbarligen hade jag en dockvagn som jag körde omkring med…)

Titta! Dockvagn, kalasbyxor och handväska! Man tror inte att det är sant, men det ÄR faktiskt Tofflan!

                                                                                                                                                          Vi tog bilen in till centrum strax efter klockan tio och gjorde en del ärenden innan det blev dags att träffa husköparna och mäklaren på köparnas bank. På Apoteket träffade jag AnnSo och vi kom överens om att NÄSTA gång jag kommer ner, då ska vi och CS träffas och svinga en bägare eller två! Innan banken hann jag också med att lösa in min vinstlott till två helt nya Trisslotter. Dessa ligger nu i plånboken och mognar… På Stora torget köpte jag åtta penséer i vackra färger till graven och så hann jag in och köpa var sin bakelse innan vi hoppade in på banken.

Det tog ungefär en timma att skriva under alla papper, lämna över nycklar och prata lite om diverse kring huset. Jag gick och hämtade bilen sen och plockade upp mamma utanför banken och så for vi hem och drack kaffe och åt citronbakelse!

Gult och gott och gräddigt! 😛

                                                                                                                                                            Sen kom mamma på att vi hade glömt att handla några saker, så det blev till att skutta ut i bilen och åka till ICA Maxi. Jag tror att jag har varit där varenda dag sen jag kom och jag börjar verkligen avsky stället! Främsta anledningen till detta är att de flyttar om avdelningarna och varken jag eller de som jobbar där hittar nånting, känns det som…

Efter detta åkte vi så äntligen upp till kyrkogården. Jag planterade åtta penséer i vackra färger på graven och så hade vi med oss buketten jag snodde från huset igår. Det blev så vackert!

På vägen hem stannade vi till i den lokala godisaffären. Och för en gångs skull var min påse INTE störst! Men den var rätt stor ändå…

Hoppas det inte är några pickar i godispåsen, bara…

                                                                                                                                                             Vi hann knappt innanför dörren förrän telefonen ringde. Det var husköparen och han hade ”synpunkter” på städningen. Verkar vara en riktigt petig typ, så jag hoppas att det inte blir några problem med dolda fel eller nåt sånt… För trots försäkringar verkar det vara ganska lätt för en köpare att få rätt mot en säljare… Jag tog samtalet, så mamma skulle slippa, men vi var båda ganska irriterade. Det är ju ändå Valborgsmässoafton och vad ska vi göra åt att städtjejerna glömde göra rent köksfläkten? Glömma och göra misstag kan väl alla! Sen hade han synpunkter på köksluckorna, men jag VET att de var rengjorda för jag kikade på det igår när jag var i huset. Fick god lust att säga nåt att om det inte passar så kan jag komma och hämta gräsklipparen som kostade 8 000 spänn som han FICK…

Messade lite med Fästmön som just kommit hem från jobbet och vilade sin onda häl på vilken hon fått en oskön blåsa, stackare. Själv har jag slängt på en maskin tvätt och den var visst precis nu färdig, så jag ska väl gå och hänga den.

Valborgsmiddag – sill, färskpotatis från Egypten, gräddfil, gräslök, snaps och öl – blir det vid 18-tiden! Gottigotti!

Read Full Post »

I huvudet på en mamma

Livspussel som inte går ihop, barn som sätts före föräldrarna, skuld och lidande. Allt detta behandlar Hanne Kjöller i sin bok I huvudet på en mamma. Och hon gör det på ett oerhört raljerande sätt så det är helt omöjligt att inte irritera sig!

Fullt av raljerande inne i detta mammahuvud!

                                                                                                                                                         Redan i förordet anger Hanne Kjöller att boken inte handlar om tonårsmammor som har det tufft eller flerbarnsfamiljer som har svårt att få pengarna att räcka till eller om föräldrar med funktionshindrade eller sjuka barn utan om ”alla andra föräldrar”. Vilka då? undrar jag. Såna som författarinnan själv som verkligen skaffat barn genom IVF. ETT barn, förstås. Och då ÄR det ju inte så svårt att klara av att vara en god och konsekvent förälder!

Mycket av det Hanne Kjöller skriver låter både vettigt och logiskt när det gäller föräldraskap och uppfostran. I teorin. Men trots att jag bara är bonusförälder vet jag hur svårt det är att omsätta dessa goda råd i praktiken, i verkligheten. För verkligheten ÄR en annan än den Hanne Kjöller lever i, kan jag bara meddela. Jag skulle vilja säga att hon hör till en unik del av befolkningen, med sitt enda barn. Andra föräldrar har det ofta svårt att få pengarna att räcka till, har det tufft med tonåringar hemma och sjuka eller funktionshindrade barn. De allra flesta har ju dessutom flera barn än ett och då ÄR det svårt att räcka till och orka vara konsekvent. Kanske Hanne Kjöller inser det om hon väljer att skaffa ett barn till..?

Jag tycker inte heller att föräldrar ska gnälla och beklaga sig över att barnen tar så mycket tid. Idag är det ju faktiskt så att vi har fler möjligheter att välja att skaffa barn – eller inte. Men ett liv med barn ÄR inte bara enkelt och fyllt av de lätta ord och handlingar Hanne Kjöller beskriver. Jag köper INTE det!

Jag ger boken en enda toffla – för att den var lite kul att irritera sig på. Men bara för det!

Tack för lånet, Tonårsmorsan!

Read Full Post »

Utdraget. Del 38

En helgdag blev det bara outhärdligt och han tog bussen in till centrum för att få tid att tänka i sin ensamhet. Centrum var mörkt och kallt och ödsligt och han bestämde sig raskt för att återvända hem igen och försöka göra allting bra.

Men det var för sent. Hon hade redan gjort sitt val att lämna honom för den tolv år yngre och mera virila cigarrökande ynglingen. E visste inte om han skulle skratta eller gråta. Framför allt blev han helt förstummad när ynglingen en kväll ringde och skällde ut honom efter noter där han stod vid spisen och stekte sin fisk. Ja, han fick sannerligen sina fiskar varma, tänkte han skrockande för sig själv…

Read Full Post »

Lite tramsigt och lite sorgligt

Idag har det varit en sån där dag när känslorna sitter utanpå. Och hela spektrumet har farits igenom…

I morse inledde jag med att beundra de två flaskorna rödvin jag inhandlade igår, onsdag. Dessa ska in i vinskåpet, för där gapar några hål nu.

En fransman och en italienare hittade jag i Metropolen Byhålans temporära sortiment.

                                                                                                                                                             När jag satt och läste lokalblaskan förfasade jag mig över snusket på Plantagen. Titta bara vad man annonserar ut! Fyyyyy…

Jag har hört talas om en växt som heter Hosta, men en växt som heter Fittonia… Det låter alldeles för märkligt för att vara sant! Undras om det finns nån Ballenium också, kanske? Eller varför inte en Kukett? Fy, snusket breder ut sig även i floran!!!

                                                                                                                                                      Upplivad efter morgonens läsning for jag till ICA Maxi och storhandlade och irriterade mig på en gubbe som kommenterade mig. Jag råkade nämligen riva ner några varor som var uppställda på trekvart av nån i affären. Jag drog förbi varuvagnen för att ställa den åt sidan och gå tillbaka och plocka upp det jag hade rivit ner. Då hör jag en gubbe kommentera till sin kärring:

Och hon bara gick förbi utan att plocka upp efter sig!..

Gubbar ska inte reta mig i onödan, så jag bjäbbade tillbaka:

Nej hon gick INTE bara förbi!

Gubben blev spak och erbjöd sig att hjälpa mig att plocka upp, varpå jag svarade:

Nej tack, jag kan själv!

Och så tänkte jag en massa onda tankar om gubbar som är väldigt snabba på att döma folk i omgivningen…

När jag kom hem städade jag mammas lägenhet. Dammsög och torkade golv. Här var hur lättstädat som helst! Slängde också på ytterligare en maskin tvätt. Mamma promenerade över till frissan i huset bredvid med rollatorn och jag kom och hämtade henne trekvart senare. Vi gick till kafeterian och köpte med oss smörgås och kaffebröd hem. Hann med en språngfika innan jag var tvungen att åka iväg till huset för att möta två halvsura gubbar från Återvinningen som skulle hämta de sista möblerna. J och hennes syrra dök upp och vi kleptade lite blommor ur trädgården.

Det blev en fin bukett med tulpaner, hyacinter och narcisser som jag ska ta upp till pappa i morgon.

                                                                                                                                                       När Återvinningens gubbar tagit det de skulle sopade jag ur rummen och sa hej då till huset innan jag låste en sista gång. Det var ganska ledsamt…

Åkte hem till mamma och kände på mig att sorg kan vändas i glädje. Därför skrapade jag min trisslott som jag fick av MH och GH med mitt födelsedagskort i måndags. Och visst vann jag! Hela 50 pix! Fast det ska bli två nya lotter av den vinsten.

Nästa gång kanske jag skrapar fram siffror med några nollor till… Det vore ju inte så dumt…

                                                                                                                                                               Till middag idag fick mamma skinkstek med sås och potatis och själv tog jag en bit västerbottenpaj. Blev väl inte så där överdrivet mätt, men tillräckligt. Skulle ju bort på fika på kvällen hos Mia och där serverades gott kaffe och bulle med hosta på. Roligt att träffas och prata igen, det har ju hänt en del sen sist… Så många roliga saker hade väl inte nån av oss att berätta, men det kändes bra att få prata om det ledsamma också. Mias dotter Alma var hemma och jag tycker hon är en kopia av sin mamma när hon var i samma ålder!

Mamma Mia till vänster och Alma till höger. Eller..?

                                                                                                                                               Hoppas nu att jag också hinner med att träffa vännen FEM innan jag åker hem! I morgon lär det inte bli för då ska mamma skriva på kontraktet och bli husfri på förmiddagen och sen ska vi upp till graven och göra fint hos pappa, mormor och morfar. Till kvällen blir det sill och potatis och för min del också ett par snapsar och en öl, mamma dricker alkoholfri cider. Men vi struntar i nån kase, tror jag…

Pratade en kort stund med Fästmön i bilen på väg hem från Mia och Elias har uttryckt en önskan om att åka till kasen i Gamlis i morgon. Anna hoppas nästan på lite dåligt väder, för det är ju en bit att ta sig in till stan. Dessutom kan det vara lite stökigt där och kanske inte så lätt att ha med sig en liten kille då, men men.

Torsdagen är snart till ända. I eftermiddags har det varit auktion på konst och antikviteter från mitt barndomshem. Det känns lite sorgligt… Och i morgon klockan 11.15 säljs mitt barndomshem. Så är det. Dags att gå vidare…

Read Full Post »

Vecka 17: Glam och Damm

Torsdag och dags för veckans Glam (plusplusplus) respektive Damm (minusminusminus)! Here it goes:

                                                                                                                                               Glam

• Mammas nya hem (som är så fint!)
• Mammas flytt (som gick så smidigt)
• Flyttkillarna (vilka arbetshästar!)
• Att träffa gamla godingar i Metropolen Byhålan (och då snackar jag inte original utan KÖMPISAR! )
• Älskade Anna (som jag saknar massor!)

                                                                                                                                               Damm

• Packa upp flyttkartonger
• Mens på min födelsedag (f*n, jag fyllde 48, gamla tanter ska inte HA mens!)
• Ryggont (aj aj och Bittens japanska rygglappar som är kvar i Uppsala…)
• Faster E:s hjärta (som trilskas så hon måste läggas in på sjukhus på min födelsedag)
• Vuxna Metropolianska Byhålekarlar (som älskar att glo men som vänder ryggen till så de slipper göra en insats för sina medmänniskor)

Read Full Post »

Jag längtar lite…

Jag längtar lite… Jag längtar lite MYCKET. Jag vill hem till mitt. Jag vill kunna sitta vid datorn och skriva inlägg om aktuella händelser nationellt och i världen. Jag vill kunna se TV-program som Tom Alandhs dokumentär om Annika Östberg. (Jag ska se den på SvT Play nästa vecka!)

Ibland blir Den Lilla Världen, i vilken jag lever just nu, lite för trång. Mammas flytt ÄR inte det viktigaste, men den har gett mig nåt att jobba med och nåt att tänka på. Och jag är trött på kvällarna när jag ska lägga mig. Sunt trött. Ont i kroppen. Ont i muskler som varit oanvända länge.

Men inte vill jag stanna här! Arbetslösheten är ÄNNU högre här en hemma. Hemma… Ja, hade det inte varit för Anna och barnen så kanske jag verkligen HADE stannat här i Metropolen Byhålan i alla fall… Men nu längtar jag. Nu längtar jag lite mycket efter Annas doft, Annas hud, Anna. Och barnen. Nåt annat finns inte för mig att längta till. Och det räcker.

Read Full Post »

Utdraget. Del 37

Av nån anledning föll han för kvinnan. I vanliga fall var det kvinnorna som föll för honom. Därför blev han mycket förvånad, närmast chockad att han drabbades så av passionen och kärleken. Fyra månader senare var de förlovade och ytterligare två månader senare hade de blivit sammanboende i hans studentlägenhet. Där var trångt och kyffigt, men de hade ändå ett ganska lyckligt år.

Så bestämde de sig för att satsa på något större och något som var deras gemensamt. De kom över våningen billigt och satte med liv och lust igång med ett renoveringsarbete i högt tempo. Trots detta tog det många år innan det blev färdigt. Ett skäl till detta var att hans hustru, ty hon hade blivit hans äkta maka efter knappa tre år, blivit alltför svag för starka drycker. Vid ett tillfälle hade hon ägnat en hel natt åt att dricka vin – OCH tapetsera ett rum. En inte helt lyckad kombination.

Situationen förvärrades med tiden, men det gick gradvis. Och gradvis ökade också hans tålamod, hans gränser och hans ursäkter för hustruns beteende. Men när hon en julafton, under alkoholens påverkan, försökte dränka honom i badet, började hans ögon att sakta men säkert öppnas för verkligheten. Hur han nu skulle ta sig ur den…

Read Full Post »

Tofflans tankar 10: Märklig känsla av anonymitet

Det är en sån konstig känsla att gå omkring här i Metropolen Byhålan. Jag skulle kunna gå på stan en hel dag här i barndomsstaden och ändå skulle inte en människa heja på mig. Jag känner ju nästan ingen här längre!

Ibland kommer jag på mig själv med att titta efter tonåringar. Men jissses, tonåringar, det är ju mina gamla klasskompisars barn – eller nästan deras barnbarn! Klart jag inte känner igen nån…

Och så räknar jag upp dem jag känner, dem jag har träffat från Metropolen det senaste året, för mig själv: FEM, AS, MLK och CS. Och så faster E, förstås. Men hon är ju verkligen inte tonåring längre…

Ibland, inte så mycket den här gången av förklarliga flyttskäl, kan jag nästan längta till att trava omkring här och vara anonym. Det är en sån märklig känsla. Ibland gör den att jag känner mig lite rotlös, ibland är det bara så otroligt skönt. Skulle kunna göra bort mig mitt på Stora Torget här – vad spelar det för roll, liksom? Bada näck i fontänen i Stadsparken. Sprätta en bira inne på Gallerian… Nej fy, nu känner jag hur tonårstrotset fortfarande lever inom mig…

Sprätta en sån här i Gallerian???

Read Full Post »