Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 29 mars, 2010

Äntligen är jag fin och blond i håret igen! Känns skönt att få pigga upp sig med ett besök hos min frissa Mona, hon är SÅ DUKTIG på mitt hår. Första gången jag gick till Mona var för ungefär tio år sen. Jag hade gått igenom en skilsmässa och kände att jag ville bjussa mig själv på nåt positivt. Håret var stripigt och skitfult och hängde livlöst ner på axlarna.


Den här bilden på stripiga Tofflan togs nyårsafton 1999.

                                                                                                                                                            Att gå till Mona på Salong Frizz var det bästa jag har gjort för mitt utseende! Och den där första gången gjorde det under för mitt självförtroende också. Det var ju rätt kört i botten vid den tiden…

Så här fin blev jag:


Tofflan i frisyr från 1974.

                                                                                                                                                           Närå, bara skämtar! Korthårig blev jag och ljusare och det blir jag varje gång jag träffar Mona. Ja kanske inte ljusare, men korthårig. Jag går nämligen och klipper mig var sjätte vecka sen dess och ett par, tre gånger om året blir det lite ljusa slingor.

Så här fin blev jag IDAG. Fast jag har retuscherat bilden i Photoshop och tagit bort de kraftigaste skägggstråna…


En riktig blondin idag!

Read Full Post »

Det var som om tiden stannade upp. Visarna slutade att röra sig. Ljuden tog slut. Det bara… tog slut. Allt. Synintrycken begränsade sig till det som fanns inom de fyra väggarna, men även föremål och färger tycktes flyta ut. Plana ut.

Men det märkligaste ändå var nog tystnaden. Inte minsta lilla ljud hördes. Jag hade skyndat hem den dagen, upphetsad eftersom mina efterforskningar äntligen hade gett utdelning. Det fanns så mycket att berätta – och att uträtta.

Direkt när jag steg in i rummet anade jag att slutet var kommet. Det var kommet och passerat och över och slut. Trots detta rusade jag fram mot den orörliga gestalten på sängen. E låg på sidan med ryggen ut mot rummet. Jag kastade mig på honom, bankade, slog. Min förtvivlan visste inga gränser när jag insåg att allt liv i honom var borta. Han var död.

Och jag skrek ut min sorg till dess att min röst tog slut och endast tårarna föll. Vad skulle jag nu leva för?

Read Full Post »

Igår skrev jag ett inlägg om vilka fantastiska, ibland, sökningar folk gör med resultatet att de hamnar på min blogg. En del av sökorden eller fraserna hitter jag absolut inte själv i min blogg!

Här på WordPress kan man kolla sin egen besöksstatistik. Det gör jag varje dag. Ett skäl är att jag tycker att det är intressant att se VAD folk läser, VILKA inlägg som är mest lästa och kommenterade och HUR många besök min blogg får.

Det som slår mig är att de flesta tycks vara mest intresserade av att läsa och kommentera inlägg av mer ”ytlig” karaktär. När jag skriver om nåt djupt personligt eller nån knepig fråga som är på tapeten i ”samhället” är intresset betydligt ljummare. Ett exempel på det är när jag live-bloggade från den svenska melodifestivalfinalen. Då sköt besöksstatistiken i höjden och den lördagen hade jag 1 002 besökare…


Siffror, siffror, siffror…

                                                                                                                                                              Jag har alltid hävdat – och detta vidhåller jag! – att jag bloggar för min egen skull. Jag skriver INTE för andra. Däremot kan jag känna ett visst ansvar nu när jag läser att min blogg på några dagar har ökat i inflytande. Statistisken visade för en vecka sen att bara  28 procent av de svenska bloggarna var mer inflytelserika än min. Idag är den siffran 16 procent. Nu tar jag dessa siffror med en viss nypa salt, men ändå. De ger en vink om att jag måste tänka mer på och ta större ansvar för det jag släpper ut på min blogg.

Jag hade aldrig en tanke på att min blogg skulle bli ”så stor”, att jag skulle bli så läst och att jag skulle få ett sånt ”inflytande”. Men det tar jag till mig nu och hoppas att jag kan förvalta på ett bra sätt.

Många har noterat att jag har börjat låsa fler inlägg. Detta beror på att inläggen känns alltför personliga och privata för allmän beskådan. Jag blev också rådd av en person jag har stor tillit till att göra detta. Och det känns skönt att kunna ”skriva av sig” utan att behöva tänka på vem som kan tänkas läsa.

Avslutningsvis några siffror kring min blogg:

  • Mest lästa inlägg är startsidan ganska naturligt, men efter det Dunder-thai till Uppsala (753 träffar)
  • Näst mest lästa inlägg är Melodifestivalen 2010: Finalen i Globen (710 träffar)
  • Minst lästa inlägg är Positiv pojke!, Att känna sig fel och Midsommarafton!

 
Lite snurrigt med alla siffror och bokstäver…

                                                                                                                                                   

  • Flest antal läsare har jag haft i mars i år, en månad som ännu inte är slut. Antalet är 10 075
  • Flest läsare på en dag var den 13 mars (schlagerfinalkvällen) när jag besöktes 1 002 gånger.
  • I maj förra året hade jag minst antal besök, 1 988, men det var också då jag startade bloggen, den 16 maj för att vara exakt.
  • I maj förra året låg genomsnitt antal besök per dag på 133. Idag, mars 2010, är siffran 359.

Ett stort TACK till dig som läser min blogg och ännu större TACK till dig som kommenterar! För dialogen är roligast!

Nu är jag alldeles snurrig av alla siffror och ska inta lite frukost för att få ordning på hjärnkontoret…

Read Full Post »

Det var väl ingen som var trött i morse? Denna härliga, gråa måndagsmorgon när det regnade så skönt och klockan var en timma för lite… Fästmön skuttade upp duktigt strax efter klockan sex (fem), medan jag fick sova en stund till. När jag var klar i badrummet och passerade vardagsrummet låg Elias i fåtöljen och sov… Fritz, däremot, satt upprätt på en stol i köket och åt frukost och verkade nästan pigg.


Idag är det en rätt grå dag… Isbanan utanför regnar bort. Snart står det väl inte på förrän folk spelar tennis eller basket här igen.

                                                                                                                                                        Det blev den vanliga morgonsvängen, det vill säga fritids/skolan – Annas jobb – mitt hem. Hörde nyss på radion att två bomber har briserat på tunnelbanan i Moskva – vilken fruktansvärd måndagsmorgon jämfört med min… Jag ska INTE klaga mer.

Blir hemma några timmar nu innan det är dags att tuffa in till stan, leta billig parkering och traska till frissan. Skönt att få håret fixat, det hjälper till att höja humöret.

Read Full Post »