Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 28 mars, 2010

Jag tycker att det är lite roligt att då och då kolla vilka sökningar folk har gjort, sökningar som har fått dem att hamna på min just min blogg. Ibland fattar jag nada. Det kan var nån fras eller nåt ord jag skrev i ett inlägg för hundra år sen som jag inte minns. Men sökmotorn minns!

I vart fall blir jag förvånad då och då, men gissar att den/de som envisas med att söka sig hit genom att söka på ”spöket Laban” eller ”nedvikta gummistövlar” inte vill synas varifrån de kommer. Men de syns ändå, alla syns.

Hur som helst, kolla några av de märkligaste sökningarna som har dirigerat läsare till min blogg:

  • treåring som är elak mot sin mamma
  • vad betyder subba?
  • scheljudet
  • arslen
  • kasta choklad
  • ovanliga inredningar i hus
  • ja du det var inte bra
  • lillkickan moderat
  • hon vill ha barn
  • vill inte ha barnet
  • höga klackar
  • hur töar man räkor
  • ätbara saker
  • gubbe

Read Full Post »

Litet PS i hushållet

Här har ”Någon” tagit hand om tvätten. Intressant ställe att lägga den på och snyggt vikt var den också. 😛


Bildbeviset på att ”Någon” har tagit hand om den rena tvätten.

Read Full Post »

Pizzatrött och -törstig. Söndagsmiddagen blev en flottig pizza. Den var så flottig att jag bara orkade äta lite mer än hälften. Men gott var det.

Konstigt nog verkar alla andra också lika trötta som jag – och ändå är ju klockan bara… Nej, nu får jag sluta tänka i vintertid! Största skillnaden märktes nog i kväll när vi hämtade barnen. Trots att klockan var över 18 var det ljust ute.


Gapar stort och gäspar gör jag i afton.

                                                                                                                                                       Snön har töat och regnat bort, utom en ansamling vid infarten till Fästmöns bostadsområde. Ett tag aviserades det snö idag, men tackom & lovom så har vi sluppit! Nu vill vi verkligen ha VÅR!

I morgon har jag tid hos frissan och tursamt nog kollade jag kalendern vilken tid. Jag har gått omkring och sagt klockan tio till alla, men i själva verket är det klockan elva. Tänk om jag hade åkt dit en timme tidigare…

Gäsp, gäsp, ska försöka göra nån nytta innan jag slocknar och plocka ur diskmaskinen och ladda kaffe till i morgon bitti. Anna börjar jobba klockan halv åtta, men innan dess ska Lillknatten skjutsas till fritids.

Read Full Post »

I debatten som sker kring händelserna i Bjästa, främst efter inslaget i Uppdrag granskning, har många för fram åsikten att det finns en svensk hederskultur. Tofflan undrar därför vad du anser om saken.

Lämna din röst i högerspalten här bredvid, men kommentera inte. Dina tankar om detta läser jag gärna på din blogg.

Tack för att du deltar i undersökningen den här veckan!

Read Full Post »

Veckans undersökning var av det mer seriösa slaget. Totalt lämnade 26 personer sina svar.

                                                                                                                                                   Svaren fördelade sig enligt följande:

  • Mer än hälften, hela 54 procent (14 personer) svarade: Hon får nog åka utomlands för att få den hjälpen.
  • 23 procent (sex personer) svarade: Nej. Sjukvården är till för att rädda liv, inte ta liv.
  • 23 procent (sex personer) svarade: Ja! Hon är obotligt sjuk och blir aldrig frisk, så det troliga är att Socialstyrelsen säger ja.

Ett stort och varmt TACK till dig som deltog i undersökningen!

Read Full Post »

När jag inledde nedteckningen av E:s historia var han vid liv. Det är han tyvärr inte längre. Jag fortsätter emellertid min kamp för hans upprättelse oförtrutet och med oförminskad styrka. Detta eftersom jag VET att han är utan skuld och att skulden finns att hitta på annat håll. Och den skyldige ska straffas.

E berättade en gång om sitt första möte med D och om hur mannen hade kränkt honom med något lättvindigt påstående. E närde emellertid ett hopp om att D skulle kunna göra nytta, en insats, och efter en del vånda lät han saken bero. Ett annat skäl till att han inte drev frågan om vad hans privata preferenser hade med yrkeslivet att göra var att han gissade att D själv tillhörde ”de glada gossarnas gäng”. Och så var det skälet med doften kring D…

Enligt E var D mycket pojkaktig. Han hade en ljus röst, han var kort och lite rund. Han log ofta, men E slogs snart av kylan i D:s ögon. Leendet nådde nämligen aldrig dit.

D:s hustru H var en lång och mycket attraktiv kvinna. Hon hade ett vackert hår som krusade sig längs med ryggen och vars djupröda färg hon med åren förbättrade på konstgjord väg.

Dottern hade ärvt moderns vackra hår – utom till just färgen. För dotterns hår hade alltid varit råttfärgat och ögonen blekt blå. Dottern var tyst och stillsam och helt enkelt… blek. Sonen, däremot, var en knubbig och robust krabat som hade lika nära till skratt som till gråt.

Men inget av barnen hade några vänner och tänker man efter var det kanske logiskt. Vem vill umgås med en tonårsflicka som slukar statistik och tidtabeller och kan rabbla detta utantill, den enda gången hon riktigt lät sig höras? Och vem vill vara kamrat med en trind liten gris som tar till gråten så snart han inte får sin vilja igenom?

En annan märklig sak som E nämnde för mig vad gäller D var, som tidigare nämnts, hans doft. Runt personen D stod en doft av kanel. Och eftersom kanel var E:s favoritkrydda tog han det som ett gott tecken, att D var en genomgod människa. Dessvärre bedrog han sig…

Read Full Post »

Föds man till författare eller kan man träna/utbilda sig till att bli det? Den frågan ställde programledaren vid SvTs litteraturprogram Babel som gick i torsdags. Och trots att Daniel Sjölin låter oerhört förnumstig och ser ut som om han gömmer på det hemliga svaret erkänner jag att det är en intressant fråga.

Till att reda ut författarfrågan var författaren och ledamoten av Svenska Akademien Torgny Lindgren inbjuden till studion. Notera att detta är

[…] en RIKTIG författare! […]

enligt Daniel Sjölin. (Jag undrar förstås obstinat  hur en ORIKTIG författare ser ut.)


Så här ser den riktiga författaren Torgny Lindgren ut, fotad av Ulla Montan.

                                                                                                                                                       Torgny Lindgren påstår att han är nybörjare varje gång han skriver en bok och att han inte känner till sitt eget författarskap. Dessutom menar han att han aldrig blev författare – han har mycket svårt att se det som ett yrke. Torgny Lindgren anser sig nämligen ha varit arbetslös hela livet och därför haft möjligheten att roa sig med att skriva! En skön inställning, tycker jag. I övrigt håller jag inte med Torgny Lindgren i allt han säger, men det han säger är helt klart genomtänkt från hans sida. Därför blir det en sån frontalkollision när denne filosofiske, intellektuelle man samtalar med… Daniel Sjölin…

Efter kollisionen tar Daniel Sjölin med sig författarinnan Sara Stridsberg ut till Biskops-Arnö där de – och även jag! – gick på skrivarskola. (Jag gick emellertid en annan kurs och det var för övrigt här på ön som geten Anders tvingade mig att stå timmar i soprummet!..) Naturligtvis handlade inslaget mycket om Sara Stridsbergs nya bok, Darling River, där hon inspirerats av Vladimir Nabokovs bok Lolita. Men det blev också en hel del nostalgiska tillbakablickar på skolan och livet på ön.


Omslaget på Sara Stridsbergs senaste bok, Darling River.

                                                                                                                                                       Ida Linde och Lennart Hagerfors var nästa gästpar i studion. Båda är författare, den förra poet, den senare även lärare på skrivarkurser. Lennart Hagerfors menade att man till viss del kan utbilda sig i hantverket att författa, men att det krävs en viss talang, något Ida Linde förstås ifrågasatte. Sen blev det mest allmänt fnissigt och tramsigt i studion.

Bob Hansson besökte poeten Göran Greider för att prata om vad som är en bra kärleksdikt. Bland annat läste de tu ur Bibelns Höga visa och kom fram till att en bra kärleksdikt endast torde vara sju till åtta rader lång. Ytterligare tips skaffade Bob Hansson hos artisten och låtskrivaren Martin Svensson:

[…] Du är så yeah yeah, wow wow […]

Veckans USA-reportage gjordes hos författarinnan Jayne Anne Phillips, som slog igenom på 1980-talet. Hennes hem skulle ha gjort experterna i Antikrundan alldeles prilliga…

Torgny Lindgren fick exekvera veckans lästips och hade valt Thomas Manns utsökta bok Döden i Venedig, en kortroman med homoerotiskt tema.

Nästa Babel tar upp frågan varför gamla kommunister skriver så bra deckare… Lagom seriöst.

Read Full Post »

Older Posts »