Vad betyder sirila? Strunt samma! Margit och Alma, två damer i 80-årsåldern, använder ordet i en kontaktannons. Och tur har de, för Assar och Einar svarar. Och jag skrattar. Högt och härligt åt Karin Brunk Holmqvists bok Sirila gentlemän sökes. Tack, Älskling, för denna feel good-läsning som jag fick av dig på Alla Hjärtans Dag!
Margit och Alma söker var sin siril gentleman.
De två vännerna Margit och Alma bor grannar. Varje dag träffas de hos en av dem och fikar. Men så blir det bestämt i kommunen att det ska dras en väg just där deras båda hus ligger. Damerna, som är i 80-årsåldern, får tillfälligt flytta till ett äldreboende i väntan på att var sin pensionärslägenhet med täppa står inflyttningsklara. Men man ska inte räkna ut tanterna, trots deras ålder. Allting blir helt annorlunda än man trott och tänkt från början.
Jag skrattade alltså HÖGT flera gånger när jag läste den här boken! Karin Brunk Holmqvist skriver verkligen roligt och man ser de två tanterna framför sig. Kolla bara denna dialog:
[…] – Dör jag före dig blir det väl socialen som får ordna med din begravning.
– Det är det jag tänker på – att man inte får bestämma något själv. Jag vet att det finns sådant där obehagligt sidentyg på insidan av kistorna… Jag vill inte ha sådant, Margit.
– Varför då? Margit såg förvånad ut och la än en gång besticken ifrån sig.
– Jag får rysningar i kroppen om naglarna eller mina torra händer hakar fast i sidenet. Alma rös.
Margit försökte vara förstående, men hon hade svårt att förstå Alma. Var man död så var man. Alma talade precis som om hon skulle ligga och fäkta runt i kistan.
– Då får du väl skriva i ditt testamente att du inte vill ha sidan i kistan. Ja, det var ett märkligt samtal som utspann sig i finrummet hos Alma Nord. […]
Vill du få många flera skratt, läs den här boken!
Jag har talat om för min synnerligen goda vän Eva att jag inte vill ha skrik och panik på min begravning ( de heter givetvis något annat ) om de skulle komma så har Eva lovat att köra bort dem. Det är en god vän det 🙂
I sanning, kära fru Hatt! Jag tycker att om det är nån gång man ska få bestämma så är det på sin egen begravning! God vän, denna Eva! 😀
Om man nu inte får som man vill, ska man då resa sig upp och klaga?
Det skulle jag göra! 😀 Och jag ska för övrigt spöka för ALLA som har varit taskiga mot mig!