Nu har vi tänt igen!

Här kommer en rapport, från ett par handskrivna papper, utförd i stearinljusens sken (skyller på detta ifall det är stavfel!).

Detta gjorde Fästmön och jag under Earth Hour:

• Först fes vi två gånger var.
• Sen satte vi oss tätt ihop i soffan för att mysa i skenet av ett antal värmeljus.
• Därefter blev Anna tvungen att gå på toa i mörkret. Det skrattade jag åt.
• Vi tittade ut genom fönstren men det var inte så många på gårdarna här omkring som hade släckt, minsann. Man är väl inte så upplyst (!) i Nyby, Uppsala…

Earth Hour hos Tofflan, den 27 mars 2010.

                                                                                                                                                        

• Det var nästan obehagligt tyst i huset, endast ett par flamsande barn och Annas kurrande mage hördes.
• Min toadörr gnisslade. Någon rapade.
• Anna plockade fram kläder till morgondagen och tänkte leka Lucia genom att luta sig över de tända ljusen och låta håret ta eld.
• Och så fes vi lite till och skrattade.
• Vi diskuterade skillnaden mellan odör, doft och lukt. Sen utrymde vi båda vardagsrummet på grund av odör.
• När vi återvände pratade vi om Annas semester och Johans student. Bland annat funderade vi över hur vi ska duka.
• Några i huset grälade.
• Anna pillade på en hudflik på foten, medan jag tog av mig strumporna eftersom mina fötter kokade.
• Vi pratade om mammor och pappor, om ekonomi och om att försörja sina barn, allt medan ljuslågorna fladdrade i taket.
• Jag drack lite mer vin för att det var gott.
• Anna hade ont i magen av alla kryddor och grönsaker.
• Det knakade i soffa och fåtölj.
• Vi pratade om barnen och om längtan, ork och tålamod.
• Sen tände vi lamporna.

Vad gjorde du???

Read Full Post »

Sirila gentlemän sökes

Vad betyder sirila? Strunt samma! Margit och Alma, två damer i 80-årsåldern, använder ordet i en kontaktannons. Och tur har de, för Assar och Einar svarar. Och jag skrattar. Högt och härligt åt Karin Brunk Holmqvists bok Sirila gentlemän sökes. Tack, Älskling, för denna feel good-läsning som jag fick av dig på Alla Hjärtans Dag!

Margit och Alma söker var sin siril gentleman.

                                                                                                                                                             De två vännerna Margit och Alma bor grannar. Varje dag träffas de hos en av dem och fikar. Men så blir det bestämt i kommunen att det ska dras en väg just där deras båda hus ligger. Damerna, som är i 80-årsåldern, får tillfälligt flytta till ett äldreboende i väntan på att var sin pensionärslägenhet med täppa står inflyttningsklara. Men man ska inte räkna ut tanterna, trots deras ålder. Allting blir helt annorlunda än man trott och tänkt från början.

Jag skrattade alltså HÖGT flera gånger när jag läste den här boken! Karin Brunk Holmqvist skriver verkligen roligt och man ser de två tanterna framför sig. Kolla bara denna dialog:

[…] – Dör jag före dig blir det väl socialen som får ordna med din begravning.

– Det är det jag tänker på – att man inte får bestämma något själv. Jag vet att det finns sådant där obehagligt sidentyg på insidan av kistorna… Jag vill inte ha sådant, Margit.

– Varför då? Margit såg förvånad ut och la än en gång besticken ifrån sig.

– Jag får rysningar i kroppen om naglarna eller mina torra händer hakar fast i sidenet. Alma rös.

Margit försökte vara förstående, men hon hade svårt att förstå Alma. Var man död så var man. Alma talade precis som om hon skulle ligga och fäkta runt i kistan.

– Då får du väl skriva i ditt testamente att du inte vill ha sidan i kistan. Ja, det var ett märkligt samtal som utspann sig i finrummet hos Alma Nord. […]

Vill du få många flera skratt, läs den här boken!

Read Full Post »

Jag släcker ner…

… om en timma. Vad gör du då?

Earth hour – för en ljusare framtid…

Läs även andra bloggares åsikter om Earth hour

Read Full Post »

Husmor har slagit till: Rena snurren…

Jisses Amalia! Idag har Husmor* verkligen slagit till här i hemmet! Nu är sagda husmor helt genomsvettig och slut, så frågan är om hon inte somnar före klockan 20 i afton. Eller blir det klockan 21 man ska säga???

Först slog Husmor till med frysavfrostning. Det gick hur bra som helst – tills det började rinna. Bror Duktig** hade nämligen varit ute i soprummet igår med alla tidningar. Det fanns blott en eller möjligen två (facktidskriften fick offras, äntligen nån nytta med facket, så att säga!) tidningar som kunde läggas framför frysen. För det rann. Det rann rejält. Och skvätte när stora isbitar föll mot tomma hyllor och splittrades, inte bara inuti frysen utan också på köksgolvet. Och köksskåpsdörren mitt emot. Husmor så att säga satte igång det hela. Sen satte hon sig vid datorn. Tills floden kom…

Husmor har slagit till och nu är det snurrigt…

                                                                                                                                                              Tro nu för den skull inte att Husmor har fått ett rent köksgolv. NEJ! För Husmor har nämligen i en timmas tid förberett aftonens middag. Som så ofta när Husmor lagar mat daltar hon inte med kryddningen. Hon kryddar. Mycket. Så mycket att det ofta hamnar utanför, gärna… på köksgolvet.

Vidare har Husmor hunnit ringa sin åldriga moder och fått veta en glad nyhet: det finns ett bud och det finns ytterligare en intressent som vill komma och titta. Däremot var den åldriga modern inte helt kry, något som emellertid allt som oftast är fallet. Det vill säga jämt. Bara mer eller mindre, typ.

Husmor har även förberett inför stundande sommartid som infaller i natt. Det känns onekligen MYCKET FEL när snön ligger som ett tjockt vitt täcke på gräsmattan utanför fönstret, men se det tas det ingen hänsyn till. Det BLIR sommartid i natt, skit samma om det är vinter ute eller inte.

Sommar eller vinter? Man blir lika snurrig som dessa is-sessor!..

                                                                                                                                                                Nu har Husmor ställt om UNGEFÄÄÄR hälften av hemmets klockor. Problemet är att det är lite osäkert VILKA klockor och VILKEN tid som gäller JUST NU. Mest med tanke på om Taximyxi*** borde stå  utanför Äldreboendet nu, om en timma eller klockan 17… Rena snurren, Husmor har inte en aning. Inte heller Taximyxi…

                                                                                                                                                       *Husmor = Tofflan
** Bror Duktig = Tofflan
***Taximyxi = Tofflan med Clark Kent, bil

Read Full Post »

Bjästa är satt på kartan

De flesta av oss har nog den här veckan för första gången hört talas om en liten ort norröver, Bjästa, och vad som hänt – eller inte hänt – där. SvT:s program Uppdrag granskning for upp för att göra ett reportage om en våldtäkt där förövaren var en ung kille och offret en tjej under 15 år. Eller rättare sagt, teamet från Uppdrag granskning åkte upp eftersom det gick rykten att våldtäkten var påhittad.

Jag kunde inte se programmet i veckan när det gick, men har just sett det på SvT Play. Filmen ligger kvar till den 9 juli. Och det går inte att låta bli att bli berörd, att kommentera händelserna.

Jag tänker inte ge mig in på frågan huruvida den unga killen är skyldig eller oskyldig och om den unga tjejen talar sanning eller ljuger. Två domstolar, tingsrätten och hovrätten, har nämligen utrett skuldfrågan och dömt killen. Han har dessutom fått besöksförbud.

Tjejen har hållit fast vid sin skildring av våldtäkten hela tiden, medan killen först erkände och senare tog tillbaka sitt erkännande. ÄNDÅ har tjejen blivit dömd – av Bjästaborna – och tvingats flytta där ifrån. Folk har sysslat med skvaller och spridning av rykten.

Linnea själv säger i programmet:

[…] Det jobbigaste är att ingen tror på mig, att jag talar sanning. […] Folk jag har trott att jag har kunnat lita på har varit skitstövlar, dom kan jag inte lita på överhuvud taget. […]

Kulmen på det hela är när pojken dyker upp på skolavslutningen i kyrkan och delar ut blommor. Den dömde våldtäktsmannen får applåder och kramar av sina förra klasskamrater och lärare. Tjejen vågar inte gå på sin egen skolavslutning. Killens mamma har lagt ut filmen från avslutningen på internet. Prästen säger i TV-inslaget att han ser pojkens blomsterutdelning som

[…] en tyst och fin demonstration […]

Och så kunde det ha stannat här, med att tjejen flyttade 50 mil därifrån. Men samma kväll som skolavslutningen våldtar killen ytterligare en tjej. En våldtäkt som killen också döms för senare i såväl tingsrätt som hovrätt.

ÄNDÅ fortsätter skvallret och ryktesspridningen, bland annat om bevismaterial och DNA. DNA är ju ett av de starkaste sätten av bevisning man kan föra fram, men tekniken ifrågasätts av lekmän i Bjästa. Samtidigt fortsätter rena hoten på nätet. Och vuxenvärlden gör knappt någonting. Skolans rektor säger att man inte kan ta ställning för eller emot, trots domarna. Och kyrkan har ju tydligt tagit ställning vems sida man står på.

Linnea, offret, flyttade 50 mil hemifrån för att gå klart grundskolan. Kommunen betalar det hela. Hon vet inte om hon orkar komma tillbaka för att gå gymnasiet. För nu har hon det bra…

Man tror inte att detta sker i Sverige, 2010. Men det gör det. Ett samhälle sluter tätt runt en dömd våldtäktsman och offret tvingas flytta. Bjästa är satt på kartan.
                                                                                                                                                            Läs även andra bloggares åsikter om Bjästa

Read Full Post »

Utdraget. Del nio

Jag vill återkomma till det ofödda barnet och dess roll i denna bisarra historia. Skälet är att jag tillskriver detta barn en mycket större roll än man kanske kunnat ana att det haft. För det första man frågar sig är ju huruvida makarna D och H verkligen sörjde barnet. Sopades inte dess död under mattan likt allt annat obehagligt? Och hur var de två levande barnen?

E fick berättat för sig att det ofödda barnet kommit till i en tid av ungdom och glädje, men också ekonomiska bekymmer. Makarna levde ihopträngda i en mindre etta i Vasastan när H en dag vid morgonteet deklarerade att hon var i grossess, ingen tvekan. Och eftersom de båda makarna var såväl kyrkliga som troende var det heller ingen tvekan om att barnet skulle födas, det skulle bli välkomnat av två älskande föräldrar.

Men barnet föddes aldrig, som sagt. Det hann inte växa många veckor inne i H förrän det ville ut. Det var som att det inte ville leva, inte ville leva med dessa två som föräldrar. Så hade D tänkt för sig själv mången gång och i ett ögonblick av beräknande svaghet, ett sätt att knyta ett falskt vänskapsband med förtroenden, avslöjade han detta för E. Denne anade genast att D gick omkring med något slags känsla av misslyckande inför detta barn som aldrig föddes. För sorg var en känsla D definitivt inte kunde känna, det var E övertygad om.

Kanske var det då därför D och H öste över den levande avkomman, en flicka och en pojke, allt vad de önskade och ville ha – som gick att köpa. Ty vänner och kamrater hade de båda barnen inte en enda. Blev detta kompensationen?

Vid ett tillfälle berättade D om hur han hade tagit sin son med sig till ett av stadens konditorier. Det var första gången far och son besökte ett konditori tillsammans. Sonen, vid tillfället tio, elva år, hade tagit bussen in till stan på egen hand för att besöka sin far på arbetsplatsen. Och detta skulle firas med ett konditoribesök. Framför den milt belysta montern med alla läckra bakverk, småkakor, vetebröd, räksmörgåsar och annat, hade sonen brustit i gråt. Fadern hade då tagit honom åt sidan och frågade vad som var fatt. Sonen svarade:

‘ Jo pappa, jag kan inte välja om jag ska ta en bakelse eller en semla.’

Fadern, som skämdes för den ganska storvuxna sonens gråt inför publik (de var ju inte de enda gästerna på konditoriet), köpte då både en bakelse OCH en semla till pojken. Lika snabbt som pojken brustit i gråt upphörde tårafloden och sonen lät sig väl smaka under livliga smaskanden, annars tystnad.

Nu frågar man sig huruvida detta var god föräldrapedagogik. Var det lämpligt att gå med den överviktige pojken till ett konditori och där förse honom med TVÅ kaloribomber? Ja, var det inte lite så att fadern köpte sin son och hans kärlek – genom gossens kärlek till sötsaker?

Read Full Post »

Döva protesterar mot nedskärning av information

Läser en liten notis – som  borde ha blivit ett längre reportage om jag hade fått bestämma! – i dagens lokablaska om en viktig protest. Uppsala Läns Dövas Förening protesterar mot att en offentlig verksamhet i länet, med informationsansvar till ALLA medborgare (även halta, lytta, döva, homosexuella, vänsterpartister, gamlingar med flera), skär ner sin information på teckenspråk.

Idag får döva en halvtimma information om vård, hälsa med mera på teckenspråk – varannan vecka. Nu har den offentliga verksamheten signalerat att detta ska skäras ner till 20 minuter – varannan månad. HUR SKA DÅ DÖVA FÅ TILLRÄCKLIG INFORMATION FÖR ATT KUNNA GÅ OCH RÖSTA I HÖST??? (I höst röstar man till riksdag, landsting och kommun.)

Dövföreningen i länet kräver att man stoppar planerna och hänvisar till den nya språklagen som antogs i juli förra året. I och med den lagen fick teckenspråket äntligen status som motsvarar minoritetsspråk. Dessutom undrar man hur väl nedskärningarna rimmar med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionshinder.

Den som föds döv, oavsett i vilket land, har inte landets språk som första språk utan det landets TECKENSPRÅK som modersmål och första språk. Detta kan föra med sig svårigheter senare i livet att tillgodogöra sig text i skrift på det inhemska språket. Varje land har sitt eget teckenspråk och det är ofta kulturellt anpassat – förutom att teckenspråk har annan grammatik, meningsbyggnad etc än talade språk.

Så det säger sig ju självt att denna grupp bör få information om viktiga saker i samhället på sitt eget språk, teckenspråket. Eller?

Det kan ju inte bli annat än en svart bak för dessa idiotiska planer att skära ned på allmän och viktig information för en grupp samhällsmedborgare som inte kan höra och som kan ha svårt förstå tidningstexter, broschyrtexter med mera.

En svart bak för planer på nedskärning av samhällsinformation till döva på teckenspråk!

                                                                                                                                                              Jag vill samtidigt ge Uppsala Läns Dövas Förening en stor lyckospark och ett fyrklöver (som ju betyder tur!).

Lycka till, Uppsala Läns Dövas Förening, med den rättmätiga protesten! BRA att ni inte var tysta!

Read Full Post »

Lösenordsskyddad: Ett missat samtal…

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Read Full Post »

Lördagsliv

Fredagskvällens räkor och vin var suveräna! Vi goffade ett helt kilo Grönländska. Mums! Till och med vinet smakade superbt till. Jag gillar ju inte vitt vin och köper det enbart till räkor. Igår blev det ett torrt chardonnayvin från Penfold’s. Torra viner är rätt ok för mig, men jag vill att de ska serveras snudd på iskalla.

Aftonen avslutades, efter att ha kommit ihåg att slänga räkskalen i soprummet, med en film och lite isdans på TV. Ja, I’m a sucker för isdans också, precis som Fästmön, har det visat sig… Men vi tittade inte särskilt länge, för i morse var det uppstigning vid sextiden för att somliga skulle göra sig iordning för en härlig helg på arbetet…

Isprinsessor i sina vackra danskläder.

                                                                                                                                                          Anna jobbar som sagt hela helgen, men i morgon slutar hon i alla fall tidigt, inget dubbelt-hat-pass. Vi ska åka och veckohandla när hon har slutat jobba då, eftersom en barnvecka väntar i Förorten.

Min dag idag har jag planerat att ägna åt att frosta av frysen. Det brukar gå ganska fort, men ändå har skjutit upp det och skjutit upp det…

För övrigt står inte mycket annat på agendan mer än matlagning till kvällen och att hämta Anna. Ska väl slå en signal till mamma också. OCH börja ställa om alla klockor. För det är väl ingen som har missat att det är sommartid i morgon? Ärligt talat hade jag själv snudd på gjort det… Inte heller har jag koll på att det är påsk nästa vecka, det insåg jag först igår…

Klockan ska ställas FRAM en timma, vilket innebär att vi förlorar en timma.

                                                                                                                                                            Aftonens supé består av kyckling i lergryta med champinjoner och paprika, serverad med kall, het sås och grönsallad till samt en lätt röd italienare i glasen. Kycklingen är stor och lär ta minst en och en halv timma i ugnen, men när den väl är där inne sköter den sig själv.

Nu ska jag ägna lokalblaskan några minuter och hälla i mig lite mer Java. För trots att jag är trött och seg denna tidiga lördagsmorgon tänker jag vara stoisk och inte krypa tillbaka till bädden.

Read Full Post »