Det spritter i benen!

Jaaa, jag är GLAD! Idag såg jag nämligen en platsannons på ett jobb här i Uppsala som jag verkligen ser som rena drömjobbet för mig. Har knåpat ihop en ansökan, men den får ligga till sig till i morgon.

Dessutom har jag äntligen fått svar från ”föreningen” som sökte informatörshjälp och vi får se om detta kan generera i nåt jobb. Tänk om man plötsligt står där och har två spännande jobb att välja emellan… Näääää, jag vågar knappt tänka tanken!.. Jag låter det spritta lite av glädje i benen så länge, det får räcka!

Bjussar därför på en favorit i repris – som kanske får det att spritta av glädje hos nån annan! Observera att bilden inte riktigt är vad du tror…

Det är faktiskt jag. Iförd gardiner som kjol!

Read Full Post »

The riverman

Kan man ta en seriemördare, som väntar på sitt dödsstraff, till hjälp för att hitta en annan seriemördare? I När lammen tystnar gjordes det och nu även i filmen The riverman från 2004 som gick på TV3 för ett tag sen. Jag kollade just en inspelning på DVD:n.

Ett lik i floden – och några bredvid…

                                                                                                                                                                En ung mordutredare tar sin gamle lärare Keppel till hjälp när ett likfynd i floden visar sig vara seriemord. På stranden hittas massor av lik. Men även Keppel tar hjälp, dock från oväntat håll: från seriemördaren Ted Bundy, som sitter i fängelse och väntar på sitt dödsstraff.

Filmen är bitvis rätt seg, tyvärr. Annars är det intressant att få se en seriemördares profil på en annan seriemördare. Ted Bundy var nog onekligen en charmör och hade lätt att dupera och fånga sina offer. Keppel, polisen som använder Bundy, drivs också, smått fanatiskt, av en önskan att få Bundy att avslöja var han gjort av åtta kvinnor vilkas mord han aldrig erkänt.

Rätt OK film, men inte särskilt spännande och tyvärr, som sagt, lite seg.

Read Full Post »

Dagens felringning…

Telefonjakkinen? Nej takkinen! Ja, snart nappar jag på detta erbjudande. För det hör till ovanligheten att det ringer på min fasta telefon – om det inte är mamma, förstås. De flesta ringer på mobilen. Men idag ringde faktiskt någon på den fasta telefonen och följande tok-samtal utspelade sig:

Ring, ring [telefonen lät så, alltså!]

– Ja det är Tofflan.

– Ja hejsan det här är NN från SS och TT församling…

– Ja hej, hej… [En församling???]

– Det är ju så att vi talades vid för ett tag sen och…

– Naaaej, det tror jag inte…

– Jo då, vi talades vid för ett tag sen och nu ringer jag om den där lunchen vi bokade in.

– Nej men… Lunch? [har jag sökt jobb inom nån församling???]

– Ja vi bokade ju in luncher för en busslast härifrån i samband med ett studiebesök och nu ville jag bara…

– Nej men vi har inte pratat om några luncher… Busslast? [O helige ande, vad ska jag ta mig till?]

– Jo men jag ringde ju för ett tag sen och nu är det så att…

– Nja, NU tror jag att du har ringt fel, faktiskt… [är detta en dröm???]

– Eh jaha, men det står ju faktiskt här att jag har ringt… Men jaaa, vart har jag ringt egentligen? Har jag inte ringt till Kafé U?

– Nej, du har ringt till en privatperson och jag heter Tofflan. [Lättnad!]

– Eh, ojejoj, det förklarar ju att du inte vill ha en busslast över på lunch… Men säg mig, vad har du för telefonnummer?

– xx yy zz.

– AHA! zz på slutet… Ja här är nån [säkert uppringerskan själv] som har skrivit så slarvigt… Ja jag ber så hemskt mycket om ursäkt och hoppas att jag inte störde! Verkligen, jag beklagar!

– Helt OK, det var ju faktiskt lite roligt också! [Blotta tanken på en busslast hungriga församlingsmedlemmar…]

Read Full Post »

Ett besök i verkligheten

Har varit på ett besök i verkligheten. Det blev ett informativt möte på Tokerian med Kvast-Hilda. Och så fick jag med mig lite påfyllning hem till fruktskålen, kylen och frysen. Den kära Häxan har varit krasslig och är fortfarande inte helt OK, men lyckades i vart fall genomföra diverse inköp samt en fika.

Det var mycket matnyttigt (?) som passerade mina öron idag. Och vi får se hur mycket att detta som passerar ut ur ”kakhålet”. Vissa saker är kanske bäst att hålla för sig själv, andra inte.

Vädret är stabilare idag. Det snöar inte och solen försöker titta fram, vilket gör att temperaturen på solsidan ligger på runt 17 grader. Skuggsidans termometer visar cirka 5,5 grader.

Som vanligt tog jag några bilder när jag var ute. Häromdagen, när det snöade som värst, hade gårdskarlen (?) bestämt sig för att beskära träd. Resterna efter massakern ligger fortfarande kvar.

Var ska alla skator bo nu? kanske du undrar. Men svaret är enkelt, de bor ju redan i huset till höger!

                                                                                                                                                              Snön är på god väg att försvinna av den starka vårsolen. Men uppe på kullen är snödjupet fortfarande alldeles för mycket!

Snön verkar hård att gå på. Och tur är väl det, med tanke på snödjupet…

                                                                                                                                                          På vägen hem från Tokerian var jag ju bara tvungen att fota Mount Nyby, som efter sista snöfallet mer och mer liknar en alptopp.

På väg mot toppen?

Read Full Post »

Utdrageeeet. Del sex

Nu när vi nästan känner varandra som gamla bekanta vore det väl på sin plats att komma till ”first name basis”. Emellertid är denna… berättelse? så Kafkalik – och dessutom vill jag inte att någon ska känna sig alltför ”illustrerad” – så jag har beslutat att dela ut bokstäver i stället för namn.

Jag som berättar är U, förstås. Skuggan på sängen får bokstaven E. Mannen och Hustrun hade jag lite svårare att beteckna, men jag tilldelar Mannen ett D och hustrun ett H. OK? Då kör vi!

Det var alltså E som upptäckte H:s nekrofiligömma. När detta uppdagades av D blev E plötsligt ett hot. Nu var ju detta inte det enda E visste om familjen. Framför allt hade han mycket god kännedom om D:s göranden och låtanden.

Det hade onekligen varit lite intressant, tyckte E, att på håll följa D:s hantering av svärföräldrarnas ekonomi, tätt följd av en fastighetsförsäljning åt de egna föräldrarna. Ty kort därefter inhandlade makarna D och H ett sommarresidens. Ja, jag benämner det sommarresidens eftersom det var avsett för ståndsmässigt säsongsboende. Men se själva byggnaden i sig tycktes föga imponera den fyrhövdade familjen varpå storartade byggplaner sattes i rullning. Upphandling följde på upphandling. E följde fascinerat D:s slalomåkning mellan plikter och privatliv, en åkning han klarade galant med sin pojkaktiga uppsyn och ljusa röst. Men om man observerade honom på närmare håll slogs man av de kalla ögonen.

Hur man duperar sin omgivning var inte något område som E var expert inom, men det var däremot D. Och det mindre lyckade som ändå sipprade och läckte ut här och var tätades med fagra löften och mutor, för att tala klarspråk. När D därför närmade sig E angående hustruns nekrofili var det med en gåva av arten större i nävarna. E tittade sig förvånat omkring, men gåvan var uppenbarligen ämnad för honom. Han förstod inte varför och han förstod inte heller gåvans art. Varför detta till honom?

Gåvan, ja… Den står faktiskt fortfarande här i rummet. Det var den tjockaste, tjockaste tegelstensbok E någonsin hade sett och den bar titeln ”M – den sanna historien”. Det var bara det att bokens innanmäte var utskuret och i hålet efter sidorna låg en tjock bunt tusenlappar…

Read Full Post »

Lösenordsskyddad: Jakter

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Read Full Post »

Snön ligger halvsmält på taken…

…endast Pinnemannen* och Tonårsmorsan (den senare observerades genom bilfönstret av Fästmön) är vaken!.. Ja så kändes det lite som i morse! Det var som en tidig söndagsmorgon. Knappt en käft ute – förutom ovan nämnda personer som siktades vid soprummet hemma hos mig respektive på väg hem till sig själv.

Pinnemannens utgrävningar startar tidigt om morgnarna i soprummet närmast garagelängan. Bilden är tagen genom bilfönstret, därav oskärpan.

                                                                                                                                                                 Och så två kamikazepersoner på cykel, förstås, vinglandes ute på den spåriga isgatan! (Nu blev jag arga humlan i tjuren Ferdinand igen!)

Fästmön ska tillbringa nästan hela dagen och kvällen med sitt jobb, så jag får försöka att roa mig själv bäst det går. Först jobbar hon till klockan 13.30. Sen får jag hämta hem henne en stund innan jag skjutsar henne till en jobbarkompis i Årsta för sammankomst inför kvällens kick off-övningar, eller vad man ska kalla det. I afton ska damerna – och några få herrar – köra gocart. Det låter jättespännande tycker jag och ser fram emot att få ett bildbevis på sötnosen iförd sexy overall…

Min egen dag har inletts med sedvanlig skjutsning till jobb av Den Kära samt lite bloggning. Därpå ska jag ägna lokalblaskan minst en halvtimma innan jag frukosterar för att hinna bli lite fikasugen till klockan 10. Då är det nämligen dags för sammanträde med Kvast-Hilda på Tokerian i rondellen. Om hon nu lever, för sist vi hade kontakt var hon risig som 17. Jag måste i vart fall över till ”Willerillan” och handla.

Inför kvällsvarden gör jag nog ett besök hos Mac Jack och hämtar hem det ätbara. Tänk att den korvmojen står kvar – trots att Mc Donald’s smällde upp en restaurang rätt över gatan! En restaurang som nu har slagit igen… Det var lite kul för Mac Jack hette ursprungligen Råbygrillen men bytte kaxigt nog namn när Mc D kom till ”environgerna”…

Men nu sitter jag här och blir sugen på kycklingburgare med mangorajasås och pommes – och klockan är inte ens åtta slagen! Hur ska den här dan sluta, egentligen???

Read Full Post »