Dagens utdrag. Del fyra

Han berättade för mig om det första besöket på Myndigheten. Han talade bara om det en enda gång. Hur förnedrad han hade känt sig. Utanför hade han mött en av dem som hade kunnat stå upp för honom, men som inget sa eller gjorde till hans försvar. Detta möte ansåg han vara ett dåligt omen. Men trots allt hade de båda mötande stannat upp och talats vid, som om det var en helt vanlig träff, en helt vanlig dag.

Det var nog den här dagen han började dö. Intill dess hade han närt ett visst hopp. Fotona på honom från tiden efter kraschen men före Myndigheten, till exempel, var av en person som blivit klubbad som en säl, men som ändå rest sig igen. Intensiv blå blick stirrade rakt in i kameran. Ögon som inte vek undan en millimeter.

Men så detta besök… Han berättade att han träffat en, två, tre, fyra handläggare och andra personer. De hade alla pratat om sina framgångsrika barn i USA och Thailand, men när det gällde honom själv hade dessa 55+-damer (en del var nog 60+) suckat och skakat på huvudet och mumlat

…marknaden…

Han hade behövt få lite hopp ingjutet. Lite hopp och tro. I stället blev han matad med andras förträfflighet och sin egen ofullkomlighet. Inte konstigt att döden började inträffa den här dagen…

Och hustrun… Ja just det. Mannens hustru! Hon var ju naturligtvis inte deprimerad, hon var nekrofil…