Ännu ett utdrag. Del tre

Hustruns yrkesval hade ofta förvånat mig. Inte så att jag reflekterade var och varannan dag över det, men i jämförelse med den i sammanhanget mera lättsinnige Mannen…

Hon hade fött honom två barn efter att det ofödda barnet runnit ut ur henne en torsdagsmorgon som en livlös blodklump. Sen hade hon gjort karriär och avancerat till chef. Mannen ville naturligtvis inte vara sämre och eftersom han äger en otrolig förmåga att dupera sin omgivning klättrade han på stegen raskare än hustrun.

Hustrun drabbades av en djup och svår depression. Var det barnet, det ofödda eller var det känslan av underlägsenhet? I vart fall var det hela mycket tragiskt. Det gick så långt att hon fick en diagnos som Mannen kraftfullt bestred. Men efter medicinens verkan noterade såväl omgivning som Mannen en förbättring och han lät det hela bero. Till den dagen hustrun stolt deklarerade att hon ville bli begravningsentreprenör.

Jag betraktade skuggan som låg stilla och orörlig ovanpå sängen. Även han hade klivit snabbt genom sitt yrkesliv, men jag visste att det handlade om hårt arbete. Hårt arbete och definitivt ingen rädsla för att kavla upp ärmarna, spotta i nävarna och hugga i. Och yrkesstoltheten… Jag minns den så väl, hans yrkesstolthet… Men det klart att man såg på honom med en del oblida och avundsjuka ögon. Jantelagen finns överallt, bakom hörn och bland dem man tror vara ens vänner.

Om några veckor, ja, kanske dagar, skulle det bli dags för mig att kontakta… en begravningsentreprenör… Och vem skulle jag då välja om inte… Det var bara några saker jag måste åtgärda först och jag tänkte ta dem i tur och ordning för att effekten skulle bli den bästa. Problemet var att sanden i timglaset hade börjat rinna… Tid var inte nåt jag längre hade gott om… Jag beslutade att nedteckna en plan.