I Gardells värld finns ingen dialog. Hela hans värld är uppbyggt på en monolog.
Det skriver idag Marcus Birro skriver i en riktigt vass och lysande krönika. Krönikan behandlar Jonas Gardell och hans TV-program Åh, herregud!
Marcus Birro blev själv inbjuden att delta i programmet. Programmakarna var mycket angelägna om att få katoliken Birro till programmet. En intervju spelas in där Birro, enligt honom själv:
[…]talar fritt om min tro, om tvivel, och på direkt uppmaning från reportern, om de sorger jag gått igenom i livet och hur dessa påverkat mig som människa och i min tro. […]
Döm om Marcus Birros förvåning när han sedan en vecka innan programmet skulle sändas får ett mejl från redaktionen där man utan vidare förklaring meddelar att intervjun med Marcus Birro är bortplockad.
Naturligtvis anar man att Marcus Birro – han är ju bara människa! – blir stött och sårad av detta – han hade ju trots allt blottat mycket av sitt inre. Men… är Gardell en vettig programledare för ett TV-program om tro och religion? Marcus Birro skriver i sin krönika
Allt av värde i tron pissar han på. […] När man närmar sig Gud bör man sänka tonen, skruva ner sitt ego en aning.[…]
Vidare menar Birro att Gardell beskyller katolikerna för
brist på empati och värdighet
Det värsta av allt, är nog emellertid – enligt Marcus Birro – att
[…] Gardell väljer att göra en flottigt egocentrisk och högst medlemåttig ståuppshow av Gud. […]
Avslutningsvis meddelar Marcus Birro att han är glad att inslaget med honom inte kom med i programmet eftersom han inte vill vara där Gardell är…
Ord och inga visor! Jag har faktiskt aldrig tittat på programmet, för Gardell, som tidigare var en av mina idoler, gjorde bort sig rejält för mig under sin medverkan i Stjärnorna på slottet där han betedde sig som en tjurig unge/riktig diva. Men nu blir jag ju riktigt nyfiken på Åh, herregud…
Nån som har sett Åh, herregud och tycker nåt???
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Jag är benägen att hålla med, Gardell kan lätt bli för mycket Gardell.. tror uppmärksamheten fått honom att tro att han är förmer än alla andra. Gillade honom förr, men nu…mja…
Exakt! Jag älskar hans böcker och även hans shower, men sen den där gången på Slottet, då tappade han all min respekt som han bar sig åt! Tyvärr… Han verkar mest gilla en person – sig själv.
Tack Birro!
Äntligen någon som vågar gå emot strömmen och säga sanningen.
// ed
Marcus Birro skrev väldigt bra.
Att herr Gardell är en diva det har nog varit känt ganska länge, men han har blivit värre med åren. Att han ger sig på katolismen förstår jag inte för Mark har konverterat till katolismen, men pingstvänner som Gardell är kända för att hoppa på andra grenar av kristendomens träd. Förresten så är Jonas bror Mattias är en lika stor diva han, professor i religionsantropologi som han är. Det värsta är att båda två skriver förbannat bra böcker.
Ja jag gillar Jonas böcker, men diva känns mer som en passande titel på hans visitkort nu för tiden. Och det är synd, det.
För 100 år sen, nä men typ 1985, gick jag på en vernissage som Jonas hade här i Uppsala – för han gjorde nämligen tavlor på den tiden. Då var han en ödmjuk och fin kille.
Runt 85 lärde jag känna Jonas, jag pluggade socialantropologi med hans bror och syster. Han levde i ett olyckligt förhållande, hade kommit ut med sin första bok, målade och hade ett galleri i Gamla Stan. Han var skittrevlig, ödmjuk, inte alls fjollig och divig
Samtidigt som jag träffade honom! Och det var en helt annan person än den självcentrerade han är idag…
Micael
Marc har konverterat till katolicismen och du förstår inte varför Gardell ger sig på den?
Gardell kommer ju inte först längre, nu är det ju den nya tron som är spännande.
Sen tycker jag att programmet i sig är en stor gäspning där man får hör Mr G prata en massa strunt och vara lika viktig och dryg som han har blivit de senaste åren.
He he, det var roligt skrivet, att hr G inte kommer först längre för Mark… 😀
Jag har aldrig sett programmet, men jag känner inte för det heller, ärligt talat.
Om Herr Gardell tycker jag inte . Har varit på fest med honom ( dagens jag mötte Lassie ) och han är sur som fan . Men jag tycker om en del av hans böcker. Tralalalala
Jaaa, han verkar som en mensapa ibland. Nej men humörsvängningar så det skriker om det! Fast hans böcker är bra, som sagt…