This blogpost is based on true stories (och ÄNDÅ är det inte Liza Marklund som har varit framme och knappat på mina tangenter, tänka sig…):
I afton har jag minsann fått höra ett och annat om farbror Bosse*, som tycks ha varit en påhittig pappa. Han har tre barn men tyckte nog att det räckte med två när de var små, för lillkickan försökte han göra sig av med. Inte bara en gång ut två (2) gånger!
- Först stoppade han alla tre barnen i bilen, gick ut och satte igång biltvätten med borstar och allt. Lillasyster GALLSKREK av skräck medan Storasyster och Storebror GAPSKRATTADE! Inte konstigt att hon springer som en gepard så fort vi närmar oss en automattvätt…
- En annan gång skulle den lilla skutta över stängslet som inhägnade kossorna. Men det bar sig inte bättre än att hon fastnade. Då sätter farbror Bosse på strömmen i stängslet. Den lilla skrek och kroppsdelarna sprattlade okontrollerat.
Så blev hon som hon blev, farbror Bosses lill-kicka, min Anna! Men ärligt talat tror jag inte farbror Bosse ville bli av med den lilla alls. Och DET är jag glad för!
Men jag insåg också i afton att detta måste ha satt sina spår och gett idéer när man som fyrabarnsmor då och då blir liiite trött på barnaskaran. Eller vad sägs om att
- skrämma ena dottern med vindrutetorkarna på bilen
- släppa in den andra dottern till en skock närgångna får?
Själv har jag bara blivit injagad i ett soprum en gång av geten Anders. Han som var son till den enögda Svea. Under mina två terminer på Biskops-Arnö blev Anders nämligen könsmogen och otroligt intresserad av att stångas. Jag vinkade av min kompis M som varit på besök en helg och HEPP så dök Anders upp. Jag räddade mig in i soprummet – och där blev jag kvar ett par timmar, minst, medan Anders skrattade elakt utanför. Ingen kunde då tro att mitt smeknamn faktiskt var… geten Gösta…
*Farbror Bosse är morfar till Annas barn.