Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 17 mars, 2010

This blogpost is based on true stories (och ÄNDÅ är det inte Liza Marklund som har varit framme och knappat på mina tangenter, tänka sig…):

                                                                                                                                                         I afton har jag minsann fått höra ett och annat om farbror Bosse*, som tycks ha varit en påhittig pappa. Han har tre barn men tyckte nog att det räckte med två när de var små, för lillkickan försökte han göra sig av med. Inte bara en gång ut två (2) gånger!

  1. Först stoppade han alla tre barnen i bilen, gick ut och satte igång biltvätten med borstar och allt. Lillasyster GALLSKREK av skräck medan Storasyster och Storebror GAPSKRATTADE! Inte konstigt att hon springer som en gepard så fort vi närmar oss en automattvätt…
  2. En annan gång skulle den lilla skutta över stängslet som inhägnade kossorna. Men det bar sig inte bättre än att hon fastnade. Då sätter farbror Bosse på strömmen i stängslet. Den lilla skrek och kroppsdelarna sprattlade okontrollerat.

Så blev hon som hon blev, farbror Bosses lill-kicka, min Anna! Men ärligt talat tror jag inte farbror Bosse ville bli av med den lilla alls. Och DET är jag glad för!

Men jag insåg också i afton att detta måste ha satt sina spår och gett idéer när man som fyrabarnsmor då och då blir liiite trött på barnaskaran. Eller vad sägs om att

  1. skrämma ena dottern med vindrutetorkarna på bilen
  2. släppa in den andra dottern till en skock närgångna får?

Själv har jag bara blivit injagad i ett soprum en gång av geten Anders. Han som var son till den enögda Svea. Under mina två terminer på Biskops-Arnö blev Anders nämligen könsmogen och otroligt intresserad av att stångas. Jag vinkade av min kompis M som varit på besök en helg och HEPP så dök Anders upp. Jag räddade mig in i soprummet – och där blev jag kvar ett par timmar, minst, medan Anders skrattade elakt utanför. Ingen kunde då tro att mitt smeknamn faktiskt var… geten Gösta…

                                                                                                                                                   *Farbror Bosse är morfar till Annas barn.

Read Full Post »

Läste just en helt HORRIBEL insändarfråga på Dagens Nyheters hemsida. Det handlar om en person vars man har blivit äcklig. Inte nog med att han fiser och rapar högt och ljudligt (nåja, det händer väl i de bästa familjer, ehum…), han klipper tånaglarna vid köksbordet, han snyter sig i det papper som finns närmast (kan vara ett kuvert eller ett papper ur skrivaren), han borstar tänderna typ var tredje dag, duschar en gång i veckan – högst och rycker hår – ur rumpan… Med mera.

Ja, vi får en bild av nåt… ja, jag vet inte vad… Den stackars experten som ska svara på läsarfrågan har knappast nåt annat än att säga:

[…] Att inte ens sköta sin allra mest grundläggande hygien, och tillåta sig så motbjudande aktiviteter som du beskriver inför den människa man valt att dela sitt liv med är direkt oförskämt. […] För det första förstår jag inte hur du ens kan överväga att ha sex med din man under de omständigheter du beskriver. […]

Så jag undrar om din man har blivit äckligare än denna? I såna fall kanske det är dags för ett… utbyte..?

Eller gör som jag, skaffa en fräsch fästmö. Hon rycker definitivt inte några hår ur rumpan.

Read Full Post »

Lösenordsskyddad: Hur verkar det?

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

… för att du ringe idag – även om det inte bara var glada nyheter vi utväxlade! Det betyder MYCKET att du hör av dig, att du inte glömmer mig.


Minns du när vi hoppade in i buskarna och tog den här bilden som vi skickade till Micke i Skåne när han fyllde 40???

Read Full Post »

I serien inlägg med titeln De sex sinnena har vi nu betat av Hörsel/ljud, Dofter, Smak och Syn. Det är dags för känsel.

Idag har Elias pratat om känsel och lukt i skolan. Här är vad han säger om känsel:

Man går i ett mörkt rum och känner på vissa saker. Sen hittar man lysknappen och så tänder man.

Så kan det vara när man är sju och ett halvt.

För mig handlar känsel om beröring. Jag berör saker, människor och blir berörd. Jag tycker om att röra vid Anna. Jag gillar att rufsa i Elias hår. Tycker om mjuk sammet och hårda pianotangenter. Älskar att röra vid tangenterna på datorn…

Jag tycker om att bli berörd av Anna, när hon smeker mig på kinden eller daskar till mig i rumpan. Kramar tar jag inte emot av vem som helst. Man kan säga att jag har respekt för kramar. Tar och ger bara till vissa utvalda.

Att känna regnet, att känna vårsolen på min bleka nos… En sval hand på en feberhet panna eller en varm hand när min är frusen…

De duktiga teckenspråkstolkarna som tecknar i dövblindas händer eller låter brukarna hålla sina händer och känna tecknen… Fantastiskt språk, teckenspråket!


Alfabetet på teckenspråk. KÄNNER du till det? Jag tror att min duktiga f d frilansare Inger Edwall har ritat just det här kortet som Sveriges Dövas Riksförbund, SDR, säljer.

Read Full Post »

Tony Hill har fått en yxa i sitt knä och ligger för ankar på sjukhus. Samtidigt dör en stor fotbollstjärna långsamt och plågsamt. Och som grädde på moset – flera mord och en bomb! Detta är huvudingredienserna i Val McDermids deckare Med gift i blodet, vänligt förärad mig av Systerdyster!


Den femte boken i serien om polisen Carol Jordan och psykologen Tony Hill.

                                                                                                                                                          Stjärnan i Bradfields fotbollslag blir svårt sjuk och dör långsamt och under stora plågor. Han visar sig inte vara den enda som har blivit förgiftad. Carol Jordan försöker hitta mördaren, medan Tony Hill ligger på sjukhus efter att ha blivit attackerad av en galning med yxa. Ändå försöker han ”hjälpa till” – till Carols irritation, ibland… När så en bomb orsakar flera dödsfall på hemmaarenan blir det ännu tuffare läge…

Detta är en ganska typisk Tony Hill – Carol Jordan-deckare. Paret är för övrigt känt från TV där böckerna också gått som serier i omgångar. Paret Hill-Jordan som aldrig riktigt lyckas ”få till det” på det privata planet, men som är lysande när det gäller att hitta mördare och galningar.

Den här boken är bra som alla andra i serien, men lite för tjock och mastig för min smak. Kanske för att mina tankar inte alltid var i boken? Medelbetyg, i vart fall!

Read Full Post »

I Gardells värld finns ingen dialog. Hela hans värld är uppbyggt på en monolog.

Det skriver idag Marcus Birro skriver i en riktigt vass och lysande krönika.  Krönikan behandlar Jonas Gardell och hans TV-program Åh, herregud!

Marcus Birro blev själv inbjuden att delta i programmet. Programmakarna var mycket angelägna om att få katoliken Birro till programmet. En intervju spelas in där Birro, enligt honom själv:

[…]talar fritt om min tro, om tvivel, och på direkt uppmaning från reportern, om de sorger jag gått igenom i livet och hur dessa påverkat mig som människa och i min tro. […]

Döm om Marcus Birros förvåning när han sedan en vecka innan programmet skulle sändas får ett mejl från redaktionen där man utan vidare förklaring meddelar att intervjun med Marcus Birro är bortplockad.

Naturligtvis anar man att Marcus Birro – han är ju bara människa! – blir stött och sårad av detta – han hade ju trots allt blottat mycket av sitt inre. Men… är Gardell en vettig programledare för ett TV-program om tro och religion? Marcus Birro skriver i sin krönika

Allt av värde i tron pissar han på. […] När man närmar sig Gud bör man sänka tonen, skruva ner sitt ego en aning.[…]

Vidare menar Birro att Gardell beskyller katolikerna för

brist på empati och värdighet

Det värsta av allt, är nog emellertid – enligt Marcus Birro – att

[…] Gardell väljer att göra en flottigt egocentrisk och högst medlemåttig ståuppshow av Gud. […]

Avslutningsvis meddelar Marcus Birro att han är glad att inslaget med honom inte kom med i programmet eftersom han inte vill vara där Gardell är…

Ord och inga visor! Jag har faktiskt aldrig tittat på programmet, för Gardell, som tidigare var en av mina idoler, gjorde bort sig rejält för mig under sin medverkan i Stjärnorna på slottet där han betedde sig som en tjurig unge/riktig diva. Men nu blir jag ju riktigt nyfiken på Åh, herregud…

Nån som har sett Åh, herregud och tycker nåt???

Read Full Post »

Older Posts »