Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 16 mars, 2010

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

En förmiddag hemma passerade. Trodde ett tag att jag skulle bli ihjälstressad – tänker på mitt inlägg om mejlstress igår… Jag hade en mejlkonversation med ett företag via min ena e-postadress. Samtidigt ringde mamma på vanliga telefonen och så kom det sms från Linn på mobilen. Medan jag pratade med mamma skrev jag klart sista mejlet i mejlväxlingen med företaget. Gjorde då misstaget att gå in i min ANDRA mejlbox och där fanns ett nytt mejl – som jag behövde svara på bums! Och samtidigt försökte jag messa ett svar på mobilen…

Det blev lite mycket på en gång, men jag hann vattna krukväxterna innan jag åkte för att hämta Fästmön från jobbet. Lyckades också innan dess gräva fram en skinnjacka ur gömmorna och i kväll får vi se om den passar/duger åt damen i fråga.


Kanske denna kan passa en cool tjej?

                                                                                                                                                          Anna och jag slängde i oss var sin mugg java innan det var dags att hämta Elias från skolan och på vägen dit stanna vid ICA Solen för att handla ett par saker. Vid affären träffade vi på Frida som tog lift med oss. Och när vi en stund senare allihop droppade in hemma hos Anna var även Johan hemkommen. Bara storasyster som fattas!

Diskmaskinen går liksom tvättmaskinen och jag har pratat med mamma en gång till i telefonen. Det är massor av beslut som måste fattas inför försäljningen och vissa stunder går det alldeles runt i huvudet och jag måste göra som fru Sahlin med flera, ta en time-out… Men sen är det bara att ta ett nytt kragtag och komma igen. För folk väntar inte hur länge som helst på besked….

EN bra sak har dagen hittills fört med sig efter den rackiga starten i morse. Mer om den kommer senare i veckan på en blogg nära dig!

Read Full Post »

Med glädje och stort intresse läser jag en alldeles lysande och klarsynt kolumnist i dagens lokalblaska, Li Bennich- Björkman, när hon skriver om Sjuktugan i backen. Li Bennich-Björkman, som inte bara är fristående kolumnist utan också professor i statsvetenskap, formulerar sina tankar så BRA att jag får rysningar på kuppen!

Enligt Li Bennich-Björkman är Sjukstugan i backen ett alldeles fantastiskt universitetssjukhus. Och det håller jag verkligen med om! Där finns högspecialiserad vård och mången personal med specialistkompetenser – förutom alla erfarna och kunniga anställda rent generellt sett. Men ändå har Sjukstugan problem. Nu sist kunde vi läsa om barnonkologen där många syrror sagt upp sig i protest mot nya scheman som skulle gett dem mindre pengar för mer arbet. För ett tag sen var det en annan konflikt kring samma sak på Sjukstugan, denna gång på intensiven. Och sjukhusmaten och städningen har debatterats jag vet inte hur många gånger i lokalblaskan.

Som Li Bennich-Björkman ser det ska olika grupper inom en politiskt styrd organisation samarbeta för att få fram god sjukvård. Det handlar om politiker, medicinska specialister och tjänstemän. Men alla har de lågt förtroende för varandra, enligt en studie som kolumnisten själv gjort. Och då kan man ju inte göra annat än att utbrista:

Ja, då blir det ju som det blir – inget konstigt med det!

Dessutom, påpekar Li Bennich-Björkman, är

[…]kommunikationskanalerna[…] bristfälliga, faktiska forum för gränsöverskridanden möten få och följden var ömsesidg oförståelse, misstänksamhet och maktkamp. […]

Men naturligtvis har människan helt rätt! Så är det ju! Kan man inte samtala, föra en dialog därför att det inte finns plats, tillfälle eller sätt att ”prata” på, då blir det ju som det blir!

Kan det vara så att detta är typiskt för en organisation av denna storlek? Nej inte alls, svarar Li Bennich-Björkman. Hon jämför med Östergötland, som hon också undersökt. Där finns

[…]en helt annan förtroendekultur, medvetet uppbyggd sen decennier. Kommunikation 0ch personlig kontakt (men inte alltid samförstånd) är nycklarna. […] Politiska beslut kunde genomföras, budget hållas och patientinflytande efterfrågades. […]

Li Bennich-Björkman avslutar sin kolumn med att framhålla att hon naturligtvis inte har hela bilden. Men hon tycker att det är självklart att man bör arbeta aktivt för att förbättra samarbete och organisationsklimat. Och kanske, menar hon också, ska det vara skillnader i arbetsvillkor för dem som jobbar på

[…]emotionellt och mentalt särskilt tunga avdelningar[…]

En lysande och klarsynt kolumnist har talat!

Read Full Post »

Nu har jag gått som arbetssökande i cirka ett år. Året som gått har jag ägnat åt familjen och min gamla mamma – två konstellationer av nära och kära som jag har försummat MYCKET!

Men nu börjar det emellertid bli hög tid för mig att ge mig ut i arbetslivet igen. Under fliken CV i bloggens huvud kan du läsa om min yrkeserfarenhet samt om en del av mina utbildningar.

Här kommer lite mer kött på benen om mig:

I min ungdom sommarjobbade jag bland annat med vuxna med psykiska funktionshinder. Efter gymnasiet åkte jag till södra England och jobbade i ungefär ett år, bland annat som hemhjälp åt ett äldre par. Jag har även släkt i England som jag har tätat kontakter med, så mina engelskkunskaper är goda.

Efter studier vid Uppsala universitet, som renderade i en fil kand med litteraturvetenskap (80 poäng i detta ämne) som huvudämne har jag jobbat 23 år inom offentlig verksamhet. Jag har varit trogen ”företaget”, men arbetat på lite olika håll inom verksamheten. Mer om detta i mitt CV!

Jag är engagerad i samhällsfrågor och tar ofta de svagas parti. Under mina 23 yrkesverksamma år har jag bland annat jobbat med vuxna med fysiska funktionshinder som innebär kommunikationshandikapp – synskada och dövhet. Jag har bland annat fungerat som arbetsledare för en grupp bestående av såväl hörande som döva som jobbat med information på teckenspråk. Detta förutsätter en mycket god förmåga till kommunikation och lyhördhet och det har varit ett otroligt stimulerande arbete!

För synskadade var jag redaktör för en tidning i storstil som jag också gjorde i en punktskriftsedition och en taltidningsedition samt två elektroniska versioner. Under flera år fungerade jag även som inläsare av denna taltidning. Vidare var jag med och införde talande webbsidor inom den offentliga verksamheten där jag arbetade.

Som arbetsledare ställer jag höga krav på prestation av medarbetare och kollegor, men som person ställer jag kraven på mig själv allra högst. Jag är punktlig och morgonmänniska. Vidare är jag pålitlig, levererar alltid i tid och är en hejare på korrekturläsning – av andras texter…


Tofflan i tecknad form.

                                                                                                                                                      Skrivandet och svenska språket är mina starka sidor. För att inte helt tappa dessa startade jag den här bloggen i maj förra året. Här skriver jag högst personligt om stort och smått, men i verkliga livet kan jag också skriva artiklar, reportage, notiser, webbartiklar, rapporter, annonstexter, trycksakstexter med mera – det var sånt jag ägnade mig åt under mina 23 år inom offentlig verksamhet (personaltidningar, nyhetsbrev, politisk information etc).

Bland mina svaga sidor finns det att jag kan upplevas surmulen och sammanbiten stundtals, men det handlar i nio fall av tio om att jag är koncentrerad och fokuserad på pågående projekt/uppgift som jag ogärna släpper i tanken. För övrigt ser jag på humor som ett sätt att överleva i en hård tillvaro!

Privat är jag särbo med Anna. Vi bor varannan vecka i min lägenhet i Uppsala, varannan vecka i Storvreta när alla fyra barnen är hos sin mamma.

Jag har B-körkort och en liten Toyota Yaris som jag gärna rattar – jag älskar att köra bil.

Jag är inte rädd för att hugga i och jag söker inte nödvändigtvis ett skrivbordsarbete – trots att det är det jag har mest erfarenhet av. Jag är fullt frisk, men har haft problem med en axel. Efter en operation hösten 2006 är axeln helt återställd.

Nästa månad fyller jag 48 år. Vill du inte ge mig det som står överst på min önskelista – ett jobb?

Kontakta mig via e-post! Adressen hittar du längst upp i högerspalten under bilden på mig.

Read Full Post »

Självcensur

Jag har fått rådet att lösenordsskydda fler inlägg av personlig karaktär än vad jag hittills har gjort. Det bär mig mycket emot att göra detta, men jag har beslutat att följa rådet. (Jag tror att ingen får så många goda råd som jag just nu…) Därför har jag ägnat en timma åt självcensur här på bloggen.

En del av mina läsare har ett eller flera lösenord, andra har inte ett enda. Den som inte har nåt lösenord men som önskar få tillgång till mina skyddade inlägg kan mejla mig på e-post-adressen i högerspalten, under bilden på mig.

Detta är nåt jag högst ovilligt har gjort, men som jag ser mig nödsakad till att göra. Det personliga jag skriver, skriver jag ju mest för min egen del, men eftersom även andra har kunnat tagit del av det har det fått en del oönskade konsekvenser.

Tjolahopp, typ…

Read Full Post »

Idag startade dagen inte på nåt sätt alls lysande… Men det är väl vardagens små förtretligheter som får oss att glädjas åt det som är bra?

Det började med att jag studsade upp ur sängen med kramp i ena foten. Efter morgontoalett skulle jag så inta mitt morgonkaffe i köket. Då hade filterpåsen vikt sig så kaffet var bara varmt, svagt brunfärgat vatten. (Redan här blev jag den arga humlan igen…)


Se så arg jag blev!

                                                                                                                                                         Kära Fästmön tog över kaffebryggandet som den räddande ängel h0n är och efter några minuter fick jag en välsmakade Höganäsmugg med starkt och gott Java! PUSS!

Termometern visade -11 grader – och dessa grader SJÖNK när jag kom ut till bilen för bilens termometer visade -14… Rutorna behövde förstås bli skrapade, men bara på ena sidan. Så vi hann till skolan med Elias i tid!

Men dessförinnan hade jag lyckats ha sönder en hake på en av mina kängor. Så nu sitter den ena kängan ganska löst eftersom den inte går att knyta ända upp. Det fanns ett hål under haken för ett kängsnöre, men hålet var för litet för att det tjocka snöret skulle kunna träs igenom… Tro mig, jag har provat ”allt”!.. Jag har försökt nypa till snörändan med tång för att smalna av den, jag rev av plasten och försökte trä igenom tråd för tråd och slutligen tog jag en mini-säkerhetsnål för att försöka trä igenom snöret med den. Hålet var fortfarande för litet… Så nu har jag gett upp och får hoppas på att vintern snart är slut så att jag kan lämna in min känga till en skomakare och få det fixat. SUCK…

För övrigt lyckades jag skjutsa Anna till jobbet utan problem och jag lyckades även ta mig hem helskinnad – trots alla isgator. Är det några jag beundrar så är det alla gamla tanter som är ute och stapplar med sina rollatorer trots denna fruktansvärda halka som gårdskarlen inte gör nånting åt. Så en tur till garaget eller soprummet kan vara en ganska läskig promenad, med fara för lårbenshalsar, handleder och annat smått och gott i en människokropp som kan gå sönder…


Så här ligger isen på en av områdets gångvägar…

                                                                                                                                                           Man undrar hur länge kylan ska hålla i sig. Detta töande blandat med kalla nätter gör framkomligheten besvärlig för både folk och fordon.


I dessa isspår ska man ta sig med bil till sitt garage. Bilen bara glider och det bästa är om man lyckas få hjulen UTANFÖR spåren. Om man misslyckas är det isracing som gäller…

                                                                                                                                                            Igår hade mamma besök av en energibesiktningsman i huset. Det visade sig att driften har blivit dyr de senaste månaderna och det är med all säkerhet beroende på den envisa kylan. På torsdag kväll är det nu första visningen och jag ska hålla alla tummar jag har för att det finns många intresserade köpare!

Nu ska jag sätta mig en stund med lokalblaskan och lite nyperkolerat kaffe (jag HATAR filterbryggare..). Den här dagen kan bara bli bättre än sin början, eller hur?

Read Full Post »