Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 11 mars, 2010

Var just inne på den vänliga och härligt bitska fru Hatt och läste hennes historia om ett gammalt härligt bokskåp. Kom då genast att tänka på favoritfåtöljen hemma hos mamma som hon sparar för min skull.

Min farfar fick den i 40-årspresent 1940. Den är alltså ganska precis 70 år nu eftersom farfars födelsedag vara i februari. Stolen är handgjord och har haft ett antal klädslar som jag minns. Bland annat har den varit klädd i nåt gräsligt grönturkost tyg som var otroligt vasst. (Jag HATAR verkligen turkost, det är ingen riktig färg, tycker jag!) För ett antal år sen kläddes den om i mjukaste guldgula sammeten. Men nu sjunger även den klädsen på sista versen… Tänk att få klä den i brunt skinn…


Underbart hantverkad fåtölj!

                                                                                                                                                       Fåtöljen är en så kallad öronlappsfåtölj. Jag har alltid lagt beslag på den när jag har varit hemma hos mamma och pappa. Den är alldeles utmärkt att krypa upp och läsa i, men det senaste året har där saknats en läslampa bredvid. Sitsen är lagom stor för att man ska kunna dra upp fötter och ben och vika in under sig. Lutar man sig mot en öronlapp (säger man så?) kan man lätt falla till sömns. Svanken i ryggdelen är PERFEKT.

Nu när mamma flyttar var hon först tveksam till att ta den med till nya stället. Men eftersom hon vet att jag älskar fåtöljen vill hon inte kasta den eller ge bort den. Och så är ju mitt läge som det är. Det vill säga, jag kan inte ta hit mer grejor eftersom jag nog inte kan bo kvar där jag bor. Dessutom går inte fåtöljen in i Clark Kent*. För tyvärr kan jag inte såga itu den som vissa andra, ovan nämnda, gjorde med sin gamla möbel. Nu har emellertid en vänlig man som jobbar med antikviteter lovat att ta den med uppåt landet i sin bil när han åker från Metropolen Byhålan till Stockholm nån gång – fast då kör han den ända hit till Uppsala! Tänk att få en riktig läsfåtölj i mitt bibliotek… Så länge jag nu har det…

                                                                                                                                                    *Clark Kent = min lilla Toyota Yaris

Read Full Post »

Slutligen den tredje och sista Wallander-filmen, Dödsängeln från 2009, vi fick låna den här vändan av Linnsans kompis. Totalt sett den 22:a filmen i serien där Krister Henriksson spelar Kurt Wallander.


Agerar en dödsängel utifrån kärlek eller hat?

                                                                                                                                                             En kör med unga kvinnor sjunger i en kyrka utanför Ystad. Men när en av körmedlemmarna, en 18-årig tjej, försvinner spårlöst från skolan där kören bor kallas polisen in. Först verkar det som om tjejen gett sig av på eget bevåg, men snart dyker det upp spår som pekar på motsatsen. Och när sen nästa körtjej försvinner finns det ingen tvekan…

Den här filmen var nog den mest spännande av de tre vi har sett i veckan. Det är hela tiden osäkert vem som är den skyldige. Misstankar riktas åt olika håll, men de misstänkta visar sig vara oskyldiga. Bästa betyg av veckans tre Wallander-filmer får denna!

Read Full Post »

Kvällens AntikrundanSvT 1 gick från skånska Höganäs. Och naturligtvis var keramiken ett av huvudämnena för programmet!


Joakim Bengtsson, en av Antikrundans experter, visade sig vara Höganässamlare. Här med sin bruna kollektion. Bilden är lånad från SvT:s hemsida.

                                                                                                                                                             Det var otroligt häftigt att se den 84-åriga formgiverskan Signe Persson-Melin fortfarande dreja en tekanna! Roligt var det också att få gå med på museum och se Signe Persson-Melins verk ”tillsammans” med henne själv! Där fanns allt från sillburkar till bestick!

Programmets andra höjdpunkter var det fina skåpet med 1700-tals-speglar som en äldre dam kom med – ett skåp hon köpt för 150 kronor och som nu värderades en bit högre. Vidare ett annat fint skåp i päronträ med en underbar historia som kopplade ihop två familjer, galjonsfiguren från ett ryskt skepp, tyvärr restaurerad lite för hårdhänt men ändå värderad till mellan 30 000 och 40 ooo kronor. Kanske roligast av allt var den danska damen som kom med ett uppläggningsfat på vilket hon brukade servera lax. Fatet konstaterades vara George Jensen och värderades till 200 000 kronor. Urhäftigt!

Read Full Post »

Det är inte alltid Uppsala city får så fint stadsbesök som av Tofflan med Fästmö. Men idag blev det så! Vi kuskade ner per buss, en mardrömstripp på cirka 15 minuter. Under denna kvart hinner man må illa av alla lukter, göra miner åt folk som glor på en, fnissa åt konstiga mössor, bli åksjuk med mera med mera.

Anna hade ett presentkort på Lindex så vi tågade dit för att hon skulle få bränna det. Men det var inte det lättaste… Antingen var kläderna fula…


Skitfula byxor, tycker jag!

                                                                                                                                                                                                                                                                        …eller så var storlekarna endast för pygméer…


Snygga brallor, men alldeles för små storlekar!

                                                                                                                                                                   …eller, som här, i slinkigaste laget!..


Ett korvskinn till bralla.

                                                                                                                                                         Nä, det var bara att inse att man inte har modellben på något sätt alls.


Mitt ben och min 42:a till vänster i bild, modellens till höger. Jisses Amalia, mina smalben är ju till och med fetare än hennes lår!..

                                                                                                                                                            Anna hittade emellertid ett par jeans och en fin T-shirt och har jag tur kanske jag får knäppa en bild på nya stassen lite senare…

Vi gick vidare till Stockhome och nu blev det min tur att slå till och ta fram pluskan. Jag storhandlade, hela två (2) saker:


Svarta servetter från tre tior.

                                                                                                                                                               Och naturligtvis en liten pryl till min kylskåpsdörr, här förstorad så att du ska se texten ordentligt:


Vilken väg väljer du???

                                                                                                                                                          Hur som helst, det är roligt att strosa omkring inne på Stockhome. Man behöver inte alltid köpa nåt, men nu råkade jag behöva servetter (vi ska äta grillad kyckling i kväll!) och en ny kylskåpsmagnet. (Nåja…) Det är kul att bara kolla runt på alla färgglada ting.


Man kan inte säga annat än att dessa formar är färgglada…

                                                                                                                                                          Så blev det ett besök på Celsiusbokhandeln för att titta på det reautbud som var kvar. Ett hav av böcker, men Anna hittade naturligtvis en alldeles sprajtans ny bok som jag gärna vill ha, Anne Holts nya. Den var förstås inte till salu för nåt reapris, inte…


Det var OK att bara titta på böckerna idag och inget köpa. Nu kan också jag säga att jag har varit på bokrean.

                                                                                                                                                         Vi tog vägen över Stora torget och passerade Bananbyrån. Man tror först inte att det är sant, men vissa Pressbyråaffärer/-kiosker har faktiskt bytt namn – det var inget för tidigt första april-skämt!


Jodå, Bananbyrån finns mitt på Stora Torget i Uppsala!

                                                                                                                                                  Belöningen för detta stadsbesök intogs på Storken, hos min vän greken. Vi såg bara några hastiga glimtar av honom där han sprang och plockade disk, för stället blev som vanligt knökfullt. Men det är ju inte så konstigt när han bjuder på sånt gott fika som detta:


Smörgås och morotskaka på Storken, det är riktig fest, det!

                                                                                                                                                         På väg till bussen hoppade vi in på Åhléns, men där hittade jag inget roligt, Anna en dyr väska och en jeansskjorta som hon INTE köpte.

Ny mardrömskvart hem, denna gång i överfull buss och med en chaufför som låg ner och körde, såg det ut som. Damen vi åkte IN till stan med var supertrevlig och hälsade oss välkomna ombord, medan chauffören på hemresan verkade mest störd i sin power nap av oss resenärer…

Hemma igen slog jag en signal till faster och pratade med henne i nästan en halvtimma. Hon blev så glad att jag ringde och mitt kort hade kommit fram, men hon skulle annars inte fira sin födelsedag.

Jag bjuder på fika nån dag sen, när jag känner för det och när du är hemma och hälsar på! Idag orkar jag inte gå ut och handla fikabröd.

sa hon. En skön inställning till födelsedagsfirande och ålder.

Sen fick jag ett mejl med ytterligare ett nej på ett jobb jag har sökt, så mitt glada humör rann av mig. Tyvärr. Den här dagen läggs ändå snart till handlingarna som en av de bättre.

Read Full Post »

… så JA! Jag missade toaletten idag. Men jag talar inte om VAD som hamnade på golvet. 😳

Read Full Post »

Uff, mitt förra inlägg blev så deprimerande så här kommer ett som är lite gladare! Idag fyller mammas favoritfaster 93 bast. Tänk att ha levt så länge! Det är ingen ”köttslig” faster utan en ingift – såna brukar vara bäst, nästan!.. Tyvärr har mamma bara två kvar av sorten i livet – denna favorit och så en som… alltid har varit lite speciell… I will say no more…

Faster E jobbade under sin glans dagar på apotek. Hon var mycket kunnig och hon var en sån där kvinna som det aldrig var nåt tjafs med. Ingen skvallrig gammal faster som bjöd på sju sorters kakor. Hos faster E fick man hemkokt kräm med mjölk och smörgås.

Hennes man O, en av min morfars lillebröder, gick tyvärr bort alltför tidigt för ungefär 20 – 25 år sen. Han såg mycket bra ut när han var ung. De tu träffades emellertid inte alltför tidigt i livet, så det blev bara ett barn. Men dottern, en av mammas yngsta kusiner, bor kvar med sin familj i Metropolen Byhålan. Vi träffas då och då, mest på somrarna. Mellan mammas kusin och mig skiljer det fem år. Numera är det ingen stor åldersskillnad, men när man var barn var det ju det. Som jag såg upp till K!..

Faster E ska inte fira sin dag idag, för dottern är bortrest för att hälsa på sina egna döttrar som jobbar som skidlärare, tror jag, i Joddlarland nånstans. Jag har skickat ett kort i alla fall som jag hoppas har kommit fram och så tänker jag ringa lite senare idag och gratta. För hon är så häftig, denna coola faster, hon hänger med i vad som är aktuellt, vi läser samma typ av deckare och så är hon lite sugen på att gå kurs och lära sig dator och internet… Och vem vet… Nästa år kanske jag mejlar ett grattis till henne…


Grattis, coolaste fastern, på 93-årsdagen! Du är evigt ung!

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Older Posts »