Läckan

Wallander-dags igen! Snälla Linnsan har lånat oss tre filmer via en kompis. Läckan från 2009 blev den första filmen vi såg.

Den här gången läcker det…

                                                                                                                                                           Ystad drabbas av välplanerade värdetransportrån och mycket pengar försvinner. Aspiranterna Isabelle och Pontus råkar befinna sig på precis rätt plats och tar upp jakten. Dessvärre slutar det med att Pontus tas till fånga. Kurt Wallander och gänget jobbar får upp ett spår som leder till  en äldre vän och en före detta kollega till Wallander. Samtidigt arbetar Svartman med ett fall där en orienterare mördats någonstans ute i skogen. Svartman är nära att själv råka ut för samma sak.

Det här är den sjunde filmen i andra omgången Wallander-filmer med Krister Henriksson, totalt den 20:e med samma skådespelare. Krister Henriksson har växt in i rollen, tycker jag – eller också är det jag som börjar vänja mig vid att inte se Rolf Lassgård som Wallander… Men jag vidhåller att Krister Henriksson är lite stel i sitt skådespeleri. Lysande i den här filmen är emellertid Michael Segerström, som vi senast såg i filmen Darling.

Läckan har fått dålig kritik från de flesta håll, men så dålig tycker jag inte att den är. Den är ganska…ordinär. Medelbetyg, alltså.

Filmerna är baserade på Henning Mankells karaktärer från dennes polisromaner. Men numera tycker jag att filmens och böckernas karaktärer inte har särskilt mycket gemensamt.