Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 6 mars, 2010

Så var det dags för den knäppaste av de fem deltävlingarna på väg till den svenska melodifestivalsfinalen, Andra chansen. Tävlingen gick i Örebro. Som jag skrev tidigare i veckan tycker jag att Andra chansen är märklig eftersom bidragen först ska tävla två och två mot varandra. Det kan ju innebära att två bra låtar och artister får tävla mot varandra och att vi på så vis ”missar” en bra finalist. För det är bara två från Andra chansen som går vidare till Globen.

                                                                                                                                                     Här är kvällens tävlande, mina kommenterar och resultaten:

  • Par 1: Pain of Salvation och Pernilla Wahlgren
    Pain of Salvation: Sången inleddes med en mycket svag röst. Och nåt snyggare än jeans och linne kunde man väl kanske ha tänkt sig, eller..? Nä, den här låten kommer aldrig igång. Ett riktigt sömnpiller. Trist, helt enkelt.
    Pernilla Wahlgren: Snygga ben. Trista dansare. Läcker klänning. En riktig schlagerlåt! Pernilla kan sjunga och klarar fortfarande tonartsbytena. Rösten bär hela vägen. Till Globen, hoppas jag!
  • Par 2: Pauline och Cruicified Barbara 
    Pauline: Tyvärr är det här ingen schlagerlåt. Det låter som Motown. Annars har Pauline en bra och annorlunda röst, lite åt Duffyhållet. Men vem 17 stylade henne? Hon ser ju ut som Mimmi Piggi håret och med sin rosa klänning. Och när bilden blev svartvit undrade jag om vi hamnat tillbaka i 1950- eller 1960-talet…
    Cruicified Barbara: Fortfarande låter det som Hanna Pakarinen, tycker jag. Hanna Pakarinen är bra. Men headbanging hör inte hemma i schlagersammanhang. Av de två duellanterna tycker jag emellertid att denna är den bättre.
  • Par 3: Kalle Moraeus & Orsa Spelmän och NEO
    Kalle Moraeus & Orsa Spelmän: En trallig och ganska fastnig låt. Men Kalle har lite för svag röst för att det ska räcka ända fram. Fiolerna vinner. Melodin är vacker.
    NEO: Disco med en Leo Sayer-look-alike. Falsettsång är inte riktigt min grej. Låt och artist blir lite för könlösa för min smak (hur lät det där då..?!) Låt och röst påminner mycket om Patrick Juvet (1980-tal).
  • Par 4: Alcazar och Jessica Andersson
    Alcazar: Det svänger, katten! En schlager-discodänga som fastnar mer och mer. Lite trist dans, nog kan Andreas i alla fall bättre. Man ser att han längtar efter att få ta ut svängarna lite mer…
    Jessica Andersson: En jättefin ballad, framförd av en tjej med en fantastisk röst. Men låten är alldeles för långsam för melodifestivalen. Riktigt sömnigt blir numret när cellon tar vid. Tyvärr…

Programledarna: En lite smålöjlig inledning med Bondtema, A view to a kill. Måns sjunger bra, men artisterna är sångare, inte skådespelare… Christine har lugnat ner sig mycket – och DET är till det bättre! Och Dolph, han är bara

en schkam för den schvenschka befolkningen…

Resultat: De fyra första vinnarna blev Pernilla Wahlgren, Cruicified Barbara, Kalle Moraeus & Orsa Spelmän och Jessica Andersson.
Semifinalerna bjöd på fyra olika genrer: äkta schlager, hårdrock, folkmusik och ballad – en rätt salig blandning… Från semifinal ett gick Pernilla Wahlgren vidare och från semifinal två gick Jessica Andersson vidare till finalen i Globen nästa lördag!

Läs även andra bloggares åsikter om  och

Read Full Post »

En snabb tur till ICA, vidare hem till mig och så lite soppa till Clark Kent*. Efter en del strul fram och tillbaka kom vi så äntligen ut i den härliga marssolen. Det blev bara Fästmön och jag och våra kameror.


Försökte fånga några istappar, men de försvann bland gallren tilltrappräcket.

                                                                                                                                                         Vi tog en sväng ut i skogen. Där fanns mycket vackert att beskåda, men jag hittade ett fult monster.


Gigantisk kropp och litet huvud, kanske en fågel i handen. Detta monster är faktiskt skuggan av mig. Gräsligt!

                                                                                                                                                          Vi fortsatte på vintervägar mellan husen. Vårsolen var stark, så vi hade solbrillor båda två.


Solen som ett eldklot över trädtopparna.

                                                                                                                                                   Gångstigarna var väldigt bra plogade. Men mycket snö har det kommit…


Det har liksom inte kommit LITE snö den här vintern…

                                                                                                                                                           Snö, snö, snö så långt ögat kan se. Men skönt att komma ut och gå i det vackra vädret.


Vintrig väg.

                                                                                                                                                         En blick över fältet visade nästan orörd snö. Bara några spår efter nåt litet djur.


Solen var nästan som en måne över fältet. Landskapet är märkligt!

                                                                                                                                                        Man undrar hur alla djur har överlevt den här vintern. Inte bara hur de har klarat kylan utan också hur de har lyckats hitta nåt ätbart.


Här har Jösse Hare skuttat fram.

                                                                                                                                                     Snön visade upp de mest märkliga mönster på sina ställen. Här ser det nästan ut som vågor.


Vågor i snön och en liten buske. Kan nåt djur överleva här?

                                                                                                                                                         Trädens skuggor gjorde också fina mönster i snön.


Snö randig av trädstammarnas skuggor.

                                                                                                                                                          Skön och vintrig promenad i mars med Den Mest Älskade. Väl hemma igen blev det kaffe och smaskens.


Ett par bitar Geisha, en gammaldags chokladboll och java.

                                                                                                                                                         *Clark Kent = min bil

Read Full Post »

En vinterdag med strålande sol och ett antal minusgrader. Väntar på att Fästmön ska bli klar i badrummet och sen blir det utflykt till ICA, tankning av bil samt hem till mig för att hämta tidning. Ett par åk i pulkabacken, kanske, om det inte är för kallt.

Halva dagen har redan gått. Varför är Annas lediga dagar så korta? Elias skuttade upp redan vid sjutiden, men lät oss sova ända till klockan tio. Tonåringarna är på sina rum, fast jag Storasyster har visat sig så hon är åtminstone vaken.

Ikväll blir det melodifestivalstävling på TV – andra chansen. Jag livebloggar som sist, om det blir möjligt!


I kväll är det dags för Andra chansen, den sista tävlingen innan finalen i Globen nästa lördag.

                                                                                                                                                               Nu började nån borra i huset så alla tonåringar kom ut i köket och undrade vad som höll på att hända…

Read Full Post »

Ingen har överlevt längre än en timma i rum 1408. Och hela 56 dödsfall har skett i rummet. Ändå bokar Mike Enslin rummet… SvT 1 visade igår kväll skräckfilmen 1408 från 2007. 


Mike Enslin blir smått skärrad i rum 1408…

                                                                                                                                                      Författaren Mike Enslin besölker gärna hemsökta hus, särskilt hotell, och skriver om sina upplevelser. En dag får han ett anonymt vykort med en bild på Hotel Dolphin och med texten ”Don’t enter room 1408” skrivet på baksidan. Mike lyckas boka rummet, mot hotellägarens vilja. Hotellägaren berättar att det har skett hela 56 dödsfall i rummet och att ingen har lyckats hålla sig vid liv i mer än en timme. Ändå går Mike in…

Den här filmen är baserad på en novell av Stephen King. Mikael Håfström har regisserat och i skådespelargalleriet märks bland andra John Cusack och Samuel L Jackson.

Men det är mest den manliga huvudpersonen som syns i bild. Han går igenom en Kafkaliknande timma, är allt jag vill berätta.

Filmen är ganska läskig, men man får inga svar på några frågor varför just det här rummet etc. Och det är lite synd. Jag ger den medelbetyg.

Read Full Post »