Den som har läst Alex Schulmans bok Skynda att älska utan att gråta floder – den människan finns inte. Så naket skildrad sorg och ett sånt uppriktigt pappa-porträtt har jag aldrig tidigare upplevt i bokform.
En textrad ur Tove Janssons och Erna Tauros Höstvisa blev den passande rubriken på Alex Schulmans bok om sin pappa.
Alex har inte riktigt kunnat sörja sin pappas död. Genom terapi och ett besök till barndomstorpet väcks minnena. Den här boken blir det slutgiltiga sorgearbetet fem år efter pappa Allans död.
Att vara barn till en åldrande TV-personlighet kan inte alltid ha varit lätt. Denne finlandssvenske Allan Schulman, omgift med den mycket yngre Lisette, var en kraftkarl med temperament, minst sagt. Tablettmissbrukare, humörsvängningar och så åldrandet. Detta oundvikliga.
Jag har gråtit mig igenom den här boken! För liksom Alex Schulman bär jag på en sorg och saknad efter min pappa, en sorg som jag inte helt har vågat släppa fram. Att sakna varje dag, att gråta oceaner vissa dagar. Att skratta åt nåt roligt minne andra dagar. (I slutet av sommaren är det fyra år sen min pappa dog.)
Tack, Alex Schulman, för att du har hjälpt mig en bit på väg i min sorg! Och tack, Fru Hatt, för att du gav mig den här boken och upplevelsen!
Gå till Toffelprofilen
I sommar är det 38 år sen min far dog. Jag har heller inte släppt fram sorgen och saknaden efter honom. Jag saknar honom, saknar att vi inte utnyttjade den korta tid som vi hade, särskilt under tiden mellan 7 och 12 som jag inte hade någon kontakt med honom mer änm ina minnen som jag aldrig fick yppa för någon utan det skulle glömmas bort eller åtminstone tystas ner. Det verkar vara en bok för mig också, fast jag vet inte om jag orkar gråta så mycket som det verkar h öra till boken.
Jag var också tveksam till den här boken, Micael! Men framför allt var jag nog tveksam till författaren, som jag tyckte var en tönt och rätt irriterande, faktiskt. Kan bara säga att jag har gjort en pudel
När det gäller gråten så är den helande för mig! Fast det klart, den tar på krafterna också.
Gör ett försök! Den finns i pocket!
Kram!
Jag gråt floder då jag läste den . På Lördag så är det tre år sedan min pappa dog och jag saknar honom så oerhört .
Me too! Visst går tiden fort? Jag pratade med pappa i telefonen härom kvällen – och så nästa dag fanns han inte mer… Jag saknar honom och tänker på honom varje dag!
Tack snälla för den här upplevelsen! 😥
Alex, han retade i början gallfeber på mig när jag läste bloggen på tusenapor..men han har växt från fånig tonåringt till man i sin nya blogg tycker jag, läser den. Han var tidigare gift med Zytomierska och upplevdes då som hon…men tror han hittat en med jordnära tjej nu, och blivit lite pappalugn.! Har du läst om hans bokaffär tofflan ?
Han säljer begnagnad ”skräplittertur” 🙂
Samma här!!! Men oj vad jag har omvärderat honom!
Nej, jag har inte läst om hans bokaffär! Var finns den???
Ett inlägg till… jag saknar också min pappa, som var den lugna trygga av mina föräldrar…som man imponerad stod med och såg på hur har förvandlade gammal plåt till praktiska saker. Vi hade mycket större o längre linbana än lekparken, han byggde på egen han en maskindriven lådbil, gjorde själv sparkar åt oss, you name it..ska nog göra ett blogginlägg om honom hos mig sen.
Tyvärr gick han bort för 10 år sen, men, trots att döttrarna var små så fattade dom snart att ”morfar fixar det mesta” så när jag stod och hände tvätt ute, dom kanske var 4-5 år, så kraschade en klädnypa i två delar, och jag utbrast typ i ”f-n” eftersom plagget höll på att åka i backen.. då säger en av dom, ” men morfar kan nog laga den där ” 🙂
Vilken underbar pappa/morfar-berättelse! 😀
Min pappa var också bäst, men han var INTE särskilt teknisk, nåt vi också ofta retade honom lite för… 😛