Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 1 mars, 2010

Läste just på DN på nätet att Pride-festivalen går back med nästan två miljoner. Risken är nu stor att styrelsen inte får ansvarsfrihet vid årsmötet den 14 mars.

Claes Nyberg, som är ordförande i föreningen Stockholm Pride, säger i en kommentar att han inte vet varför kostnaderna har dragit iväg.

Försäljningen av årets Pride-biljetter är emellertid redan igång, för Pride ska hållas som vanligt, enligt Nyberg. Årets tema är makt. Pride Park flyttar från och med i år från Tantolunden till Djurgården, på Gärdet, i anslutning till Sjöhistoriska museet.


Pride-flaggan rör sig lite svajigt – ekonomiskt sett.
                                                                                                                                                       Läs även andra bloggares åsikter om

Läs merQX!

Read Full Post »

Elias alias artisten E! har många saker på gång just nu. Samtidigt som han i kväll kör igenom bidragen från deltävlingarna tre och fyra i melodifestivalen, har han gjort en fin detaljplan av det nya stationshuset i Uppsala. Jag är mycket imponerad av detaljrikedomen i hans ritning!


Massor av affärer och andra företag inryms i Elias nya stationshus i Uppsala.

                                                                                                                                                     Måste säga att jag just nu är liiiiite mer road av att studera detaljplanen än att höra bidragen från deltävlingarna. De senare är nämligen ett hopkok av diverse låtar – och års melodifestivaler… Mina öron och trumhinnor är lätt ihopkrullade, så att säga…

Read Full Post »

Nu tror jag snart att Sverige måste byta namn till Snörike! Milda Matilda, det formligen VRÄKER ner från ovan. När jag skulle ut i garaget för att hämta Clark* för avfärd till Fästmöns jobb var det nästan så jag inte kom in för en fin snövall som lagrats på sex timmar.

Pratade en stund med mamma i telefonen innan jag gav mig ut och där är snöläget likadant. Idag höll hon på med sista gå-in-garderoben och hade god hjälp av Farbror Blå och hans fru. Nästa måndag kommer mäklaren och fotar interiört för husannonsen.

Anna och jag tog en tur till Stormarknaden för att inhandla nåt så väsentligt som dammsugarpåsar till henne. Det blev en sväng in på Expert där vi träffade på mr Expert himself – Aggemannen. Jag tittade lite på fodral och väskor till min lilla leksaks-dator och Anna kikade på kamerafodral. Men jag tyckte att prismärkningen var för dålig, så det blev inget sånt inhandlat. Dessutom ville Aggemannens chef att han skulle ägna sig åt en manlig kund i stället för mig, så det blev nästan lite pinsamt, Jag var ju OCKSÅ kund, liksom…


Ett sånt här läckert fodral till datorn fanns inte på Expert, så jag kanske skickar efter det från nätet!

                                                                                                                                                Fritzelina ringde när vi satt i bilen och undrade om vi kunde plocka upp henne på skolan eftersom det är snöstorm. Så vi tog en liten extra sväng runt Förorten när vi kom ut.

Nu sitter alla i familjen vid var sin dator – utom Lillan som bör vara i skolan och ägna sig åt matematik eller spanska eller psykologi eller nåt annat skoj. Strax är det dags för dagens kulinariska höjdpunkt – korv och pasta (kalkonkorv för min del).

Vi får se om jag måste ut i bilen och hämta in min lilla skyffel. Snöandet verkar INTE avta och jag gissar att Lilleman vill åka limousine till skolan i morgon bitti…

                                                                                                                                                         *Clark = min bil

Read Full Post »

Har du tänkt på en sak? Hur ofta städar du ditt städskåp? Jag skulle svara aldrig på den frågan, men nu kan jag säga att jag åtminstone har städat det EN gång.

Jag började med att plocka ut allt som låg på hyllan i städskåpet. Mycket blev det…


Använder jag allt det här?  En del kunde kastas och en del kunde flyttas till förråd eller annat skåp.

                                                                                                                                                         Så här såg det ut sen inne i själva skåpet. Jag måtte till exempel vara plastpåsfetischist, misstänker jag…


Plastpåsar, tomburkar, en kasse med trasor – och dammsugaren får nästan inte plats…

                                                                                                                                                             Ut med allt! Jag dammsög golvytan och torkade ur skåpet. Och här var det också en del prylar som kunde kastas.


Okejrå, lite plastpåsar är ju kvar, men dammsugaren får bättre plats och blir lättare att lyfta ut om den står så här.

                                                                                                                                                       Kanske inte så stor skillnad för dig, men jag är nöjd med resultatet! Och det bästa av allt. Det tog max en halvtimma…

Read Full Post »

Den som har läst Alex Schulmans bok Skynda att älska utan att gråta floder – den människan finns inte. Så naket skildrad sorg och ett sånt uppriktigt pappa-porträtt har jag aldrig tidigare upplevt i bokform.


En textrad ur  Tove Janssons och Erna Tauros Höstvisa blev den passande rubriken på Alex Schulmans bok om sin pappa.

                                                                                                                                                           Alex har inte riktigt kunnat sörja sin pappas död. Genom terapi och ett besök till barndomstorpet väcks minnena. Den här boken blir det slutgiltiga sorgearbetet fem år efter pappa Allans död.

Att vara barn till en åldrande TV-personlighet kan inte alltid ha varit lätt. Denne finlandssvenske Allan Schulman, omgift med den mycket yngre Lisette, var en kraftkarl med temperament, minst sagt. Tablettmissbrukare, humörsvängningar och så åldrandet. Detta oundvikliga.

Jag har gråtit mig igenom den här boken! För liksom Alex Schulman bär jag på en sorg och saknad efter min pappa, en sorg som jag inte helt har vågat släppa fram. Att sakna varje dag, att gråta oceaner vissa dagar. Att skratta åt nåt roligt minne andra dagar. (I slutet av sommaren är det fyra år sen min pappa dog.)

Tack, Alex Schulman, för att du har hjälpt mig en bit på väg i min sorg! Och tack, Fru Hatt, för att du gav mig den här boken och upplevelsen!

Read Full Post »

Tonårsmorsa skrev för ett par dagar sen om en kampanj, #wordness. Kampanjen, som är initierad av bloggarna OlofB och Thomas Tvivlaren, går ut på att lyfta fram bloggarnas kommentatorer. För vad vore väl bloggarna utan dessa människor som kommentarer, reflekterar, instämmer, protesterar – ja helt enkelt skapar en dialog skribent – läsare?

Under mina många år som informatör och framför allt personaltidningsredaktör bland annat inom primärvården var det alltid svårt att få läsarna att höra av sig. Som redaktör ville man ju så gärna ha en dialog, en kommunikation, kring ämnena och artiklarna man skrev (om) i personalens tidning! Man ville VETA vad de anställda tyckte i de olika frågorna. Tyvärr var det ofta så att den som uttalade sig kritiskt – särskilt den som inte jobbade fackligt – kunde få problem i form av oönskade följder. Man blev inkallad till chefen, man blev förbigången i tillsättningen av tjänster, utebliven löneökning med mera. Vi får hoppas att det är annorlunda idag – men jag är inte så säker. Och dessutom är de flesta personaltidningar nedlagda. Idag är det i stället intranäten som ska stå för informationen – för den blir ju då envägs (från ledning till anställda) – och detta med vi-känsla tramsar man med på dyra och meningslösa kick offer i stället.


Att kommunicera borde vara lätt eftersom ordet är fritt. Ändå blir många tagna i örat.

                                                                                                                                                     Men idag har vi också en riktigt bra kommunikationskanal som inte fanns för tio år sen när jag jobbade som personaltidningsredaktör: var och varannan människa har en blogg. En livsdagbok eller ett andningshål på nätet där man skriver om högt och lågt. Privat. På sin fritid. Trots detta har även många bloggare blivit inkallade till sina respektive chefer och tagna i örat, men ändå. Ordet är fritt och många faller inte till föga för kränkningar mot yttrandefriheten utan bloggar på friskt.

Jag började blogga i mitten av maj förra året. Syftena har varit och är flera, men ett har varit att underhålla och utveckla mitt skrivande eftersom jag ju inte längre kan ägna mig åt detta på nåt jobb. Att min blogg skulle bli så välbesökt och så kommenterad har varit snudd på överväldigande! För, lyssna nu:

Alla ni som läser OCH kommenterar, ni sporrar mig ju att fortsätta! Det finns inget bättre än att lyckas åstadkomma en dialog, kommunikation, med sina läsare!

Jag vet också att jag av en del uppfattas som stram, stelbent och oflexibel ibland och ganska hård när det gäller kommentarer. Men det är MIN blogg och JAG som ställer upp reglerna. Den enda jag kräver för att godkänna en kommentar är att

den handlar om inlägget. Kommentarer som handlar om nånting annat redigeras eller tas bort. Jag vill INTE att min blogg ska vara en sorts allmän chatt – då är läsaren välkommen att mejla mig på adressen överst i högerspalten, under mitt foto. Min blogg ska vara en plats för levande diskussion kring de ämnen jag skriver om.

Den som följer denna enkla regel har säkert noterat att jag har ytterligare en regel, men den är för mig själv:

Jag svarar alltid på alla publicerade kommentarer. Det är inte bara artigt och trevligt, det stimulerar ju till vidare diskussion och fler kommentarer, tycker och hoppas jag!

Det finns massor av fina och intressanta kommentarer jag skulle vilja lyfta fram och publicera här igen i detta inlägg. Men de är så många och jag kan inte välja ut några. Alla är BRA och VÄRDEFULLA!

Så därför, stort TACK till alla som har kommenterat, som kommenterar regelbundet och som jag hoppas fortsätter kommentera mina inlägg. Utan er hade jag som bloggskribent nämligen aldrig fortsatt. Ni betyder mer än både ni själva och jag anar!


Tack för alla kommentarer! Utan dessa hade jag aldrig fortsatt.

                                                                                                                                                       Läs även andra bloggares åsikter om

Read Full Post »

Hemma en stund under dagtid medan Fästmön arbetar och barnen är i skolan/på praktik. Tror vi vuxna hade förväntat oss stormen Xynthia under natten, men vad jag förstår har den ännu inte nått hit upp. Det hade kommit lite snö i natt, men den var lätt och bara att borsta av bilen. Och det snöade inte särskilt mycket när vi åkte från Förorten till skola och jobb. Däremot har jag just slängt en bläng genom fönstret NU och ser att… det snöar! Kan inte påstå att jag jublar…

Idag får vi vända blad i våra väggalmanackor. Tänk att det redan är mars! Man kan tro att det fortfarande är mitt i vintern, för trots att det har varit tö och takdropp i några dagar är omvärlden vinterlik med drivor av snö. Jag mötte en lastbil på väg till snötippen i morse. Snötippen är som värsta Mount Nånting just nu… Tänk om snöberget rasar…


Ett riktigt snöberg! Med det i skogen här bredvid är snudd på av samma storlek – fast består bara av snö…

                                                                                                                                                      Den enda anteckning jag har för mars i min kalender är ett besök hos frissan i slutet av månaden. Så fylla dagarna är upp till mig själv att göra. Nu ska jag strax in i duschen och framåt lunch ska jag ringa mamma för att kolla läget. Två mindre roliga uppgifter har jag skrivit upp på blocket i köket: rensa ur konservskåpet och städa städskåpet. HUR OFTA gör man det sistnämnda??? Nej, inte särskilt ofta, alltså tar jag tag i saken.

Magen är som den är fortfarande, men blir bättre och bättre. Igår festade jag och Slaktar-Pojken på var sin pizza medan Anna var mer modest och åt en kebab med bröd. Slaktar-Pojken behöver för resten hjälp att bestämma sig huruvida han ska åka på klassresa till Göteborg eller på Birdie senare i vår. Gå in på hans blogg (genom att klicka på länken på Slaktar-Pojken ovan) och hjälp honom bestämma sig genom rösta i hans lilla undersökning!

Dags att göra nåt av den här dan – och jag tror att jag börjar med Java och lokalblaskan! 😀

Read Full Post »