Tidig morgon i Förorten var det dags att kliva upp. Det kändes som om jag inte sovit en blund efter klockan två. Grubblade på diverse, vände och vred på mig. Fästmön likadant. Men vi kom ur sängen när det var dags och Elias skjutsades till fritids/skola och Anna till sitt jobb. Jag har ju inget jobb så jag åkte hem till mig.
Huset hade redan börjat tömmas på folk. Det är ganska sköna timmar här på vardagsförmiddagarna, för det är tyst och lugnt. Ingen som smäller i dörrar (jag har aldrig förstått VARFÖR man jämt måste KASTA igen ytterdörren…), ingen som gapar och skriker, ingen som ylar eller stampar med ilsken fot.
I morse startade jag tvättmaskinen före klockan åtta, men det är ju proklamerat tystnad mellan klockan 23 och 7, så då var det väl OK. I de bästa av världar tycker jag att man inte skulle behöva proklamera tystnadstider överhuvudtaget – folk borde själva förstå vad som är juste mot dem som bor intill. Men så är ju inte alltid fallet i verkligheten. (Det roade mig för övrigt OMÅTTLIGT att höra Tant uttrycka sig om närboende, snipiga människor och föräldrar som skämmer bort sina barn men trots detta inte lyckas hitta några kamrater åt sina telningar. Tant är oerhört klarsynt i vissa sammanhang! 😀 )

Om man blir så arg att man stampar med lilla foten eller grinar för minsta lilla kanske man inte får så många kamrater. Tants logik.
Idag ska jag ta mig ut ur min håla och åka in till stan. Lunchdejten med R ska äntligen bli av! Men för säkerhets skull ska jag messa så att det inte är magsjuka eller barnsjuka eller nåt på gång.
Anna jobbar över lite idag eftersom hon kom sent i morse, så jag ska inte hämta henne förrän klockan 14. Då hinner jag hem en sväng emellan för att tömma postboxen etc.
Det blir svårare och svårare att ta sig hemifrån och att ta sig för saker som inte har med familjen eller att handla mat att göra. Så den här veckan har jag satt upp en diger agenda för att motverka min asocialitet (säger man så?). I morgon blir det sammanträde med Kvast-Hilda på Tokerian och senare på eftermiddagen har jag klipptid nere på stan. Och på torsdag har lunchdejt med F som jag saknar så otroligt mycket! Vi kan verkligen prata om ”ALLT” , men träffas tyvärr alltför sällan numera.
Nu ska jag gå och kolla om maskinen redan har tvättat färdigt eller om det var ett önsketänkande.
Read Full Post »