En 61-årig man och en ung östermalmstjej. Plötsligt sitter de i samma båt – oönskade, ekonomi på väg åt skogen och så arbetslöshet. Filmen Darling från 2007 ÄR deprimerande. SvT2 visade den i början av året, men vi såg den först i kväll på DVDn.
Bernard, 60+, är en positiv loser.
Eva lever ett ganska obekymrat överklassliv i Stockholm tillsammans med sin Micke. Men när hon är otrogen faller tillvaron samman mer och mer. Micke lämnar henne, vännerna sviker – och så blir hon av med jobbet. Parallellt skildras Bernard, 61 år och arbetslös. Skild lever han ensam i stora villan, men måste snart lämna den. Han får provanställning efter provanställning – de flesta arbetsgivare tycker ju att han är för gammal för att passa in. Men på McDonald’s får han en chans. Dessvärre passar han inte in nånstans vad gäller bostäder heller… Av en ren tillfällighet korsas Evas och Bernards stigar.
Det här är ganska deprimerande film. Bernard är så otroligt positiv. Trots alla motgångar deppar han inte ihop. Men han är över 60 år och bemöts riktigt illa av vissa arbetsgivare. Han lyckas få provanställningar, men sen får han sluta. Samtidigt är det tufft med bostad. Även Evas tillvaro rasar samman när hon blir av med jobbet. Hon stoppar alla räkningar i en låda och tror att Östermalm är namnet på sin a-kassa.
Bernard är en lustig figur, vänlig, lågmäld, men pratsam och som sagt, oerhört positiv. Eva ser mest känslokall och anorektisk ut, men i Bernards närvaro tinar hon upp.
En bra film, tänkvärd, tyckte Fästmön. Jag blev förstås ledsen av den – dels på grund av Bernards tröstlösa kamp i tillvaron att överleva, men också för att han inte ens är välkommen hos sin dotter. Och jag saknar min egen pappa så mycket just nu…
Gå till Toffelprofilen
