Idag var det första gången på evigheters evigheter jag hade gäster hemma, andra gäster än familjen. Jag förberedde mig redan igår med att handla hem gott bröd och pålägg – hoppas jag. Men egentligen är det varken fikabröd eller kaffe som är viktigt när tre goda vänner träffas! Det viktiga är att det finns tid att prata.
Inger och Bibbi har jag känt sen slutet av 1997.
Inger och Bibbi lärde jag känna i slutet av 1997. Ända fram till i januari förra året hade vi en yrkesrelation eftersom de var två av mina frilansare. Idag är vi ”bara” vänner men det är inte så bara – det är bättre!
Vi tre, tillsammans med en Ewa, gjorde under många år ett nyhetsprogram på teckenspråk som hette Upptecknat. Det visades en kväll i veckan och repriserades en dag på TV Uppsala. När så tekniken utvecklades började vi i stället göra kortare informationsfilmer om aktuella ämnen som hade med min förra arbetsgivare att göra. Filmerna las ut som on demand-filmer på hemsidan. Jag var redaktör för både TV-programmet och filmerna. Det innebar att jag gjorde bakgrundsjobbet, det vill säga valde ut ämnen och skrev manus. Inger och Bibbi översatte sedan dessa manus till teckenspråk – ja, för du vet väl att teckenspråkssvenskan inte är detsamma som den svenska vi hörande pratar?
Jag underlät medvetet fram till nu att berätta att Inger och Bibbi är barndomsdöva. När vi pratar så tecknar vi, det vill säga inte ritar utan använder teckenspråk. Bibbi talar svenska samtidigt, vilket underlättar för mig, men Inger, som en gång var min teckenspråkslärare, vill inte förenkla för mig utan tecknar enbart, i princip. 😉
Tyvärr dröjer det alltför länge mellan gångerna vi ses, så mitt teckenspråk försvinner gradvis. Idag fanns det emellertid så pass mycket kvar att vi hade flera intressanta diskussioner om till exempel minoritetsgrupper. Eftersom vi alla tre tillhör sådana – fast på lite olika sätt – var det intressant att jämföra de ”problem” vi stöter på ute i samhället. I vården, till exempel. Det är inte så lätt att ringa och beställa tid när man är döv – man hör ju inget. Därför måste man ha tolkhjälp. Inte helt enkelt eftersom många mottagningar vid länets vårdcentraler har ynkliga telefontider… Du kan ju räkna ut själv hur knepigt det blir med logistiken…
Jag fick en bukett tulpaner i min älsklingsfärg lila! När jag köper tulpaner till mig själv blir det oftast lila eller vita eller både och. Nu hoppas jag att vi ses snart igen. Kanske blir det nån annan än jag som får blommor då. Jag fick nämligen veta att ”vår” filmare ska gå i pension i vår och kanske får jag vara med på nån sorts uppvaktning till honom då?
Lila tulpaner, som tyvärr nickar lite redan. Kan det bero på elementjusteraren som just varit här?
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Det är härligt att få en inblick i andras liv genom bloggar. Själv är jag ganska ny på fronten och tycker att det är kul att kolla runt.
Kul att du tittade in och välkommen tillbaka! Nu måste jag ju kika in till dig! 😀
vilka fina blommor. vad kul att de ”tvingar” dig att prata teckenspråk. läser resten sen måste iväg o inhandla köttfärs. vi ska ha taco ikväll o givetvis glömde jag den
Det är ju vårt sätt att kommunicera. Skulle kännas konstigt att behöva tolk. Vi anlitade tolk på den tiden de var mina frilansare och vi hade arbetsmöten.
Jag fick också lila tuplaner idag 🙂
Vilken tur vi har! 😀