Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for februari, 2010

En fantastisk show

I kväll har jag fått avnjuta deltävling nummer ett och två i melodifestivalen 2010. Detta av den fantastiska artisten E! Här kommer några bilder från den livliga och muskaliska och framför allt dansanta showen.


En snygg koreografi i kombination med härlig sång.

 
En show full av rörelse. Inte stilla en sekund…


Det svänger, det svänger!


Vill ni se en stjärna? Se på mig!

                                                                                                                                                      Underbar show, jag är matt och stum av beundran. Ligger det i generna från pappa eller mamma?

Read Full Post »

… för avfärd mot Tokerian och söndagsstorhandling. Därpå följer resa till Förorten. Och med mig idag har jag… självaste Py Bäckman! Se bara!


Py eller..?

Read Full Post »

Den här veckan vill Tofflan veta om du är städmanisk, skitgris eller nånstans mittemellan. Kort sagt: veckans undring handlar om hur ofta du städar.

Delta gärna i undersökningen genom att svara på den enkla frågan i högerspalten här bredvid!

Att kommentera detta inlägg går inte, men känner du en kliande lust att berätta om hur ofta eller varför just DU städar kan du väl skriva om det på din blogg!

Tack på förhand för att du deltar i Toffelundersökningen! 😆

Read Full Post »

Här i Uppsala är februarilovet slut. I morgon börjar allvaret igen. Veckans undring gällde huruvida du som läsare har februarilov eller inte. Totalt 26 personer deltog i den lilla undersökningen.

                                                                                                                                                         Så här fördelade sig svaren:

  • 15 procent (fyra personer) svarade: Japp! Och det ska bli skönt – att sporta/skotta snö/sova!
  • Majoriteten, det vill säga 62 procent (16 personer), svarade: Nej, jag är vuxen sen länge och måste jobba…
  • 23 procent (sex personer) svarade: Jag har ALLTID lov!..

Ett stort TACK till dig som deltog!

Read Full Post »

Jag läser Alex Schulmans bok Skynda att älska, en bok jag fick mig tillsänd av den kära Fru Hatt. Nej! Jag har INTE läst färdigt än och detta är INTE en recension. Jag vill bara skriva om det typiskt finlandssvenska som jag slås av under läsningen. Och då kan jag ju inte hjälpa att jag jämför våra pappor!

Titeln på boken anspelar på Tove Janssons text till Höstvisa, Syyslaulu. Ett mycket vackert och passande titelval av Alex Schulman, för övrigt. I min bokhylla har jag nothäftet kvar. Pianot, den stora, blanka, svarta 400-kiloskolossen, går snart till Återvinningen.

Jag läser och läser och gråter ibland. För även jag saknar min pappa och är inte färdig med sorgen trots att det har gått tre och ett halvt år. Tyvärr har jag inte som Alex Schulman ett torp att tillgå, genom vilket jag kan ta mig igenom sorgen med hjälp av minnena där. Men det finns ju ett hus som håller på att tömmas…

Fast jag skrattar också under läsningen! Skrattar när Alex Schulman skriver om de typiska pappauttrycken som jag starkt misstänker har med ursprunget att göra! Allan Schulman föddes i Helsingfors åtta år före min pappa* föddes i samma stad. Min pappa hade också en massa lustifika uttryck för sig – jag tror att mamma och jag häcklade honom rätt mycket ibland. 😳

Vid flera tillfällen nämner Alex Schulman sin pappas ARKIV. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta! Detta arkiv, som innehåller ”ALLT” – sparade lappar, tidningsklipp, födelsedagskort, tidskrifter. Min pappa hade nämligen ett likadant! Men nu är det borta. Mamma har under många nätter gått igenom de svarta lådorna, skåpet är nu tömt och arkivet är inte mer. På sätt och vis kändes det rätt att mamma skulle gå igenom arkivet och inte jag. Jag tror inte heller jag hade orkat gråta. För det hade jag gjort. Oändliga oceaner. För jag saknar min lille pappa varje dag och hans finlandssvenska egenheter.


Hela livet i ett arkiv.

                                                                                                                                                     Detta att spara på allt måste också vara nåt typiskt finlandssvenskt, har jag kommit på. Gissningsvis har det med kriget att göra. Både Alex Schulmans och min pappa befann sig i Helsingfors under kriget. Båda två kom från ganska välbärgade familjer, men allt går inte att köpa för pengar. Inte under krig. Bilden av skorna gjorda av gulnat tidningspapper har etsat sig fast i mitt bildminne. Dessa skor som farmor en gång visade mig. Det fanns nämligen inte skor att köpa. Och min pappa växte. Hans fötter växte. Till slut klarade hans tår inte av att kröka sig mer i de för trånga skorna. Då tillverkade man skor av tidningspapper. Pappas tår var emellertid krökta för livet.

Sånt sitter jag och tänker på när jag läser Skynda att älska. Och undrar vad som är typiskt finlandssvenskt…

                                                                                                                                                            *Min pappa hade en svensk far och en finsk mamma. Hans finska mamma, i sin tur, föddes i Karelen och hade en rysk morfar (från S:t Petersburg) och en finsk mamma. Hans pappas mamma var engelska (från Wymondham). Idag har jag mest kontakt med engelska släkten, men även lite med den finska – min engelska är dock betydligt bättre än min finska…

Read Full Post »

Blötsnö och en plusgrad, kan en söndag, den sista i februari, bli tråkigare vädermässigt? Skjutsade Fästmön till jobbet och försökte sen slumra lite till. Låg och lyssnade på takdropp och fågelkvitter och mina egna andetag. När jag fick ett sms gav jag upp. Magen vill inte låta mig komma till ro. Jag undrar vad det är för illasinnad bakterie jag har plockat på mig..?

Anna slutar redan klockan 13 idag, men nån längre tid för oss blir det inte. Det blir handling och sen iväg till Förorten för att äta middag med Slaktar-Pojken och ta emot trion O. Ibland önskar jag att veckan hade en extra dag när Anna fick vara ledig och bara vara med mig! (Ja, jag ÄR självisk! Men antingen jobbar hon eller så har vi barnen och vi får för lite tid för bara oss, känns det som.)


Vi två behöver mer tid!

                                                                                                                                                       Veckan som kommer blir jag ute i Förorten, men jag åker hem till mig dagtid medan Anna jobbar. Jag har inte ett smack på min agenda för första veckan i mars. Det störde mig otroligt, gjorde mig väldigt nervös, så jag rafsade ner ett par mindre roliga, men nödvändiga aktiviteter på ett block på en av köksbänkarna. Tänk att mitt liv börjar bli så tomt! Alla som hörde av sig i början har tystnat och själv försvinner jag in i min egen lilla värld vid bloggen. Det är tur att jag har mina goa bloggvänner, annars skulle jag säga att jag är snudd på asocial sen nån vecka tillbaka. Jag vet att vänskap bygger på att man är två som hör av sig, men drar mig för att tränga mig på. Känner mig tjatig. Mejlar eller messar i stället. Får svar efter några dar. Har folk verkligen så lite tid? Jag köper inte det riktigt, faktiskt!

Nu ska jag värma på lite Java och kolla vad magen tycker om det samt ägna minst en timma åt lokalblaskan!

Read Full Post »

Swordfish

Biljakter, bränder, våldsam beskjutning och pengar. Filmen Swordfish från 2001 gick på Kanal 5 och fick avsluta lördagskvällen.


Swordfish – en typisk actionrulle.

                                                                                                                                                       Gabriel Shear, äckligt och bra spelad av John Travolta, planerar att tömma ett av regeringens konton på massor av pengar. Det är kontot som har kodnamnet Swordfish. Men för att fixa detta engagerar han en datahackare. Och för att få denne hackare att göra som han vill utnyttjar han dennes svaga länk – den lilla dottern som han inte får träffa eftersom han har suttit i fängelse.

Jag brukar inte se rena actionfilmer och när jag tittade på Swordfish förstod jag varför. Det ÄR inte spännande. Samma saker händer om och om igen – biljakter, pengajakter, skottlossning, en massa människor som skjuts ihjäl. Det finns inget subtilt i det hela, utan det är en väldigt tydlig rakt-på-sak-handling. Det enda som är lite roligt i den här filmen är Travolta med ljusa slingor i håret, utseendemässigt väldigt lik min favoritfnittrare Daniel av alla människor!

Nej, nåt högt betyg får den här filmen inte av mig!

Read Full Post »

Sista deltävlingen i den här tragiska komedin… Nej, det är ju min blogg som är en tragisk komedi! Så DUM jag är, som hon den långa i Teskedsgumman sa med basröst, hon som FEM inte kommer ihåg.

Från Malmö går den här deltävlingen och man får hoppas att Måns skärper till sig så där på hemmaplan, nästan. (Han är från Lund.) Fast han är visst sjuk har jag hört…

Minns du vad jag gav för prognos i onsdags om deltävlingens utgång när jag skrev om startfältet? Jag påminner dig:

Men jag gissar ändå att Pernilla Wahlgren alt. Sibel och Peter Jöback alt. Anna Bergendahl går vidare och Noll disciplin och Py Bäckman åker ut direkt. Tyvärr. (Jag säger inte varför jag gissar så här eller varför jag skriver tyvärr. Det kommer senare!)

                                                                                                                                                          Här är i vart fall kvällens tävlande bidrag och artister tillsammans med mina kommentarer och resultat:

  1. Stop med Sibel
    Men snälla nån, vad har människan på sig? Klänningen ser ju ut som nån jädra lampa från IKEA. Bra tryck i låten, emellertid! Kan bli ”farlig” – för övriga i startfältet…
  2. Magisk stjärna med Py Bäckman
    Nej, nej, NEJ, Py! Janis Joplin kunde sjunga. Det kan inte du längre. För övrigt fattar jag inte vad låten handlar om… God natt, min Py!
  3. Human frontier med Neo
    Text och scenklädsel hänger inte alls ihop på denne Ville-Valle-och-Vikor-Viktor-look-alike. Men det är bra beat i låten. Fast falsettsång ger mig skavsår på trumhinnorna…
  4. Thursdays med Lovestoned
    Trallalalåt. Inget för mig. Påminner om nån annan låt alltför mycket. Ett försök att vara annorlunda som tyvärr blir lite… ja, trallala, typ.
  5. This is my life med Anna Bergendahl
    Countrygenren har vi varit rätt förskonade från hittills, men nu kom det en rejäl countryballad med vibrato så glasen nästan går i kras. Det blir för mycket. Lilla Anna HAR emellertid en bra röst, det kan inte förnekas.
  6. Jag vill om du vågar med Pernilla Wahlgren
    En typisk schlagerlåt. Bra beat, mycket Lena Ph. Men varför ska alla sätta sina klänningar under tuttarna direkt? Lite matt i rösten, men tonartsbytet satt!
  7. Idiot med Noll disciplin
    Jag förstår att den där killen spydde på en vägg på en av bandets spelningar… Detta hör inte hemma i melodifestivalen.
  8. Hollow med Peter Jöback
    Snyftarballad, en sista-dansen-låt. Jag gillar verkligen Peters röst. Frågan är bara om låten håller i schlagersammanhang…

Programledarna: Måns stod på benen, men det gjorde knappt inledningsskämten… Det är fortfarande inte roligt. Tyvärr! Christine är lite lugnare än vanligt, men pratar ändå så luften nästan inte räcker till… Som Malena Ernman var hon ändå lite rolig i kväll! 😆 Kul var också Millennium-sketchen där man bland annat häcklar elaka bloggare och gaymaffian… Rolig show med ”gamla” schlagerrävar! Mer sånt hade varit kul!!!

                                                                                                                                                 Resultat:

  • Vidare till finalen i Globen gick Anna Bergendahl och Peter Jöback.
  • Neo och Pernilla Wahlgren gick till andra chansen.
  • Noll Disciplin gick inte vidare av de fem som fick flest röster.

Nästa lördag går den andra chansen från Örebro.

Läs även andra bloggares åsikter om

Read Full Post »

Lördagen har snart passerat. Det är kväll. Dästa och jästa och rätt loja efter middagen sitter vi med var sitt glas rött vid var sin dator. Jag tyckte att det hade blivit för mycket med ytterligare en cookalong i afton, så du får nöja dig med en bild av spektaklet vi åt till middag.


Till vänster: grönsallad med gurka, körsbärstomater, grön paprika och svarta oliver, till höger: gnocchi med spenat- och ostsås. Vinet var från Korsika och sex år gammalt. Dessertosten var en chèvre.

                                                                                                                                                        Spenat innehåller mycket nyttigt och jag tänkte att vi skulle behöva det efter all ”output” vi haft. Dessvärre var väl ostsåsen inte direkt fettfri – även om den blott innehöll åtta procents fett – för nu sitter jag med ont igen. 😦 Kanske beror det på att innehållet på tallriken ju faktiskt ser… rätt mysko ut. Det ser ut som… Nej, jag ska inte förstöra DIN lördagsapit!


Anna hade jobbat hårt idag. Dessutom är spenat och mejerivaror en särskilt bra kombination för henne som måste hålla blodtrycket nere.

                                                                                                                                                          Men visst blir det var sin godispåse till melodifestivalen om nån timma – och kanske lite ostbågar också. Jag tänker live-blogga, så välkommen att följa vad jag tycker, artist för artist, framträdande för framträdande tänker jag lägga ut mina förskräckliga åsikter! Det är inte alltid jag är ”nådig” eller snäll…

Read Full Post »

Den snälla Fru Hatt bjuder mycket på sig själv på sin blogg! Här har hon varit generös nog att bjuda mig på en lista! Eller… harkel… ja just det… Jag LÅNADE den från henne. OK, hoppas jag..?

  • Vad är sann lycka? Att ha tillgång till det i livet som inte kan köpas för pengar. Kärlek, till exempel.
  • Min största rädsla? Att inte kunna göra rätt för mig.
  • Vilken/vilka egenskap(er) föraktar jag mest hos mig själv? Jag är långsint, kommer ofta på de bra svaren EFTERÅT, kan vara otålig, måste vara ärlig jämt (DET är svårt!).
  • Vilken/vilka egenskap(er) föraktar jag hos andra? Inställsamhet, falskhet, feghet, homofobi.
  • Vilken levande person beundrar jag mest? Min fästmö. Hon är bäst!
  • Hur jag känner mig nu? Trött och rastlös.
  • Vad ogillar jag mest med mitt utseende? Finns mycket! Jag är tjock, har stora öron och fötter och näsa…
  • Vilka kvaliteter uppskattar jag hos män? Jag upplever män som rakare en kvinnor och det är en bra kvalitet! Sen har män en annan syn på heder än kvinnor. Män ”sladdrar” inte.
  • Vilka kvaliteter uppskattar jag hos kvinnor? Jag älskar kvinnor! De är fantastiska, lågavlönade mångkonstnärer i många fall.
  • Vilket ord använder jag för ofta? Liksom.
  • Vilken talang skulle jag vilja ha? Skulle vilja kunna måla tavlor!
  • Om jag kunde förändra en sak med mig själv, vad skulle det då vara? Bli mer ödmjuk.
  • Vilken är min största bedrift? En av mina största är att jag lyckades sluta röka efter 30 år. Nu har jag varit rökfri i… fem år, tror jag.
  • Vad är det värsta en människa kan uppleva? Krig och allt vad det innebär i förluster.
  • Om jag skulle dö och fick återvända som en person eller en sak vad skulle jag då välja? DLF* (för att kunna se saken från annat håll). Problemet är att DLF alltid överlever… En sak… Då skulle jag vilja vara en bra bok!
  • Vilken av mina ägodelar håller jag högst? Fotografierna.
  • Vilken är min favoritsysselsättning? Läsa och skriva.
  • Vilket är mitt mest utmärkande drag? Jag har inget pokerfejs och detta har avslöjat mina innersta tankar alltför ofta…
  • Vilken är min favoritförfattare? Det är många, det…
  • Vilken påhittad person liknar jag mest? Knyttet. Och ibland Lilla My.
  • Vilken historisk person identifierar jag mig med? Periodvis med August Strindberg!..
  • Vem eller vilka är de största hjältarna i ditt liv? Min pappa och min extrapappa. Tyvärr finns ingen av dem i livet längre.
  • Vad ogillar jag mest? Falskhet.
  • Vad ångrar jag djupast? Alla gånger mitt sanningssägande har gått för långt.
  • Hur skulle jag vilja dö? Snabbt, men definitivt inte ensam.
  • Vilket är ditt motto? Bloggo ergo sum (Jag bloggar, alltså är/finns jag!)

                                                                                                                                                      *DLF = Den Lille Fjanten, obehaglig person på min förra arbetsplats

Read Full Post »

Older Posts »