Johan Falk: Vapenbröder

I fel ordning såg jag TV4:s Johan Falk-filmer. Denna den andra, Vapenbröder, spelade jag in på DVD:n. Tänkte att nån av de tre måste vara lite bra. Tvåan var tyvärr inget undantag. De här filmerna bara KUNDE bli så bra. Men ÄR det tyvärr inte!

Är det nån av bröderna som inte är en riktig bror?

                                                                                                                                                      Den här gången handlar det om en vapenaffär som plötsligt avbryts. Det visar sig att vapnen är riktiga dunder. Tanken är att använda dem vid en fritagning av en före detta jugoslavisk militär som sitter i svenskt fängelse. Samtidigt inser ligaledaren att nån av ”bröderna” läcker. Frågan är vem. Informatören ”Lisa” lever farligt som alltid, men leder polisen på rätt spår…

Liksom i de övriga två filmerna som nu gått på TV är skådespeleriet trist. Ja, trist är ordet! Jakob Eklund är INTE särskilt nyanserad i röst, ansikte eller kroppsspråk. Faktum är att han går omkring med ett snett leende och påminner utomordentligt om HHK*.

Storyn i den här filmen är lika spännande som i de andra två, men filmen lyfter tyvärr aldrig. Det blir bara trist. Trist – och lite tråkigt. Trots några riktigt otäcka scener.

Näää, serien om Johan Falk innehåller inga höjdarfilmer.

                                                                                                                                                      *HHK = en herre som alltid ler men sällan skrattar – han vet nämligen inte hur man gör…

Read Full Post »

Den onda viljan

Tre unga män i en stuga. En av dem hoppar i vattnet, men de andra två rör inte ett finger för att rädda honom. Varför? Detta är inledningen till Karin Fossums bok Den onda viljan, som nyligen kom ut i pocket.

Är viljan ond?

                                                                                                                                           Kommissarie Konrad Sejer utreder det konstiga självmordet. Han inser snart att de båda kamraterna – tillsammans med den som tog livet av sig – varit med om nåt. De har burit på en hemlighet som den svagaste av dem inte längre orkade bära. Och så hittas ytterligare en död yngling…

Karin Fossum är verkligen bra på att skriva pskologiska thrillers. För även om dett kan kallas en deckare, är det psykologin och dess märkliga spänning man känner. Det är ingen vanlig polisroman. Fossum kan verkligen skapa läskiga stämningar – och skildra mänsklighetens svagheter.

En spännande psykologisk thriller – även om slutet inte blir så oväntat.

Read Full Post »

Gastronomique Förskräcklique – comme le neige

Rubriken är ett försök till franska – ett språk man gärna använder i samband med matlagning, n’est-ce pas (eller hur det nu stavas…). Som du märker var det LÄNGE SEN jag använde min gymnasiefranska. Jag läste ju ”bara” i fem år, man tror att NÅT ska fastna. Och det gjorde väl det. Tyvärr ingen stavning…

På grund av det ymniga snöfallet blev visiten i Förorten kort. Jag hämtade Fästmön, som planerat, efter jobbet. Vi for till Tokerian för att handla och där mötte jag ju Tokornas Toka herself, Kvast-Hilda. Annars agerar hon nog mest Näktergal (Florence Nightingale, du vet!) numera, emedan ena sonen är ämlig. Många varma krya på honom-tankar!

Lika som bär – Kvast-Hilda och Florence Nightingale (eller är bilderna omkastade?)..?

                                                                                                                                                        Innan vi gav oss av från Tokerian lyckades jag göra illa mig på högra tummen så att blodvite uppstod. Jag fick därför riva efter plåster vid varuvagnarna! BAH!

Vi halkade ut på moddiga vägar och kom fram rätt översnöade. Ingan plogbilar syntes nånstans – ja, man såg inte ett spår ens efter såna…  Johan mötte oss hemma hos Anna. Tyvärr gjorde vi honom nog besviken för vi beslutade att inte stanna nån lång stund utan enbart lämna matvarorna, hämta lite grejor och sen åka till stan igen medan det var ljust. Så gossen blev snuvad på hemlagad mamma-mat och Anna på en god köttbit. Här i stan serverades nämligen Gastronomique Förskräcklique – det vill säga fiskpinnar och kokt potatis.

Gastronomique Förskräcklique – fiskpinnar och kokt potatis.

                                                                                                                                                        Till dessa nyttigheter serverades nåt jag verkligen hatar, rivna morötter. Så för att överhuvudtaget kunna pressa ner dem blandar jag dem med vitlök, olivolja och svartpeppar. Då smakar morötterna INTE plast!

Rivna morötter med vitlök, olivolja och svartpeppar funkar för mig. Annars får denna orangefärgade rotsak vara för min del…

                                                                                                                                                     Vattnet började flöda ur kranarna igen strax före klockan 16. Dessvärre är det inte bara vatten som kommer utan en del annat äcklisch. Det verkar som om rören har spolats – och all skit har fastnat uppe hos mig. Vattnet från badkarskranarna är till exempel brunt. Jättefräscht (not!)… Så vi får se om om det antar bättre färg under morgondagen… I vart fall funkar ju brun-vatten till toaspolning. Alltid något…

Read Full Post »

Läsplatta – kan det va nåt, det?

På tapeten alldeles just nu är en så kallad läsplatta som är på väg att släppas ut på marknaden av Apple alldeles straxens. Men frågan är om den uppskrivna teknikprylen får det värde man spekulerat i.

Tidigare har främst bokbranschen välkomnat plattan eftersom man ju via den plötsligt kan ta betalt för e-böcker. Men enligt en artikel på Dagens Nyheters hemsida idag hoppas även media på att den för med sig ekonomiska vinster. Detta genom att folk skulle bli villiga att betala för nyheter igen. Skälet till detta är att det visat sig att folk som äger Iphones och Ipods har visat sig mer villiga att betala för vissa tjänster än beräknat. Ergo överför man förhoppningarna på Apples läsplatta.

Här är en typ av läsplatta.

                                                                                                                                                Läsplattor har funnits ett tag, sen 2007 i USA och sen förra året i Europa. Fördelarna med läsplattorna är att de elektroniskt kan lagra massor av böcker och andra dokument. Däremot har de ingen belysning och finns än så länge bara i svartvitt. Priset varierar mellan 3 000 och 6 000 kronor.

Men frågetecknen är många. Idag äger man inte e-böcker man laddar ner utan är bara ”licenserad användare”. Vidare undrar man hur PDF-filer fungerar att läsa. PDF:er har ju fördelar av smidig karaktär, men nackdelar av teknisk, till exempel att de är svåra att läsa upp för synskadade som lyssnar på  hemsidor.

Läs mer om vad andra skriver om läsplatta, läsplattan Kindle, läsplattan Txtr

Read Full Post »

Vart är vi på väg – till ensammaste samhället eller?

Läste just en artikel om en 79-årig kvinna som låg död hemma på soffan. Ja, sånt kan ju hända. Att man dör hemma, menar jag. Men grejen är den att hon hade legat död i två och ett halvt år…

Kvinnan var ogift och hade inte några barn. Tydligen hade hon ingen annan släkt eller några vänner heller. Och räkningarna betalades via autogiro.

Detta skedde i Helsingfors. År 2010. Vart är vi på väg – till det ensammaste samhället eller?

På väg till det ensammaste samhället?

Read Full Post »

Muminvarmt

Läste för ett tag sen i lokalblaskans Skrivrum några rader av Lena Köster om mumintrollen. Detta med anledning av att trollen fyller 65 år.

Lena Köster skriver med värme om hur trollen varit med henne sen barnsben – ända fram till mormors-/farmorsbenen idag. Själv hade jag svårt för mumintrollen som barn. Jag förstod dem helt enkelt inte, utan uppskattade dem först i vuxen ålder när jag i samband med studier läste Tove Janssons bok Pappan och havet.

Pappan och havet fick mig att gilla mumintrollen.

                                                                                                                                                            I mitten på 1980-talet användes mumintrollen som symboler för omtanke i vården. Det var då, det, kan jag bara sucka. Idag är det bistrare tider och inga varma, goa mumintroll finns kvar. Men Toffle, Knyttet, som bloggar i sin ensamhet, minns…

Read Full Post »

Etiketterat och annat

Närå, jag har INTE slutat skriva, bara ägnat en stor del av gårdagskvällen och morgonen åt att etikettera årets inlägg. Det tar verkligen lång tid, så jag struntar i förra årets – nånstans måste jag sätta en gräns…

Det var Kloppan som fick mig att börja fundera över detta, när hon mejlade över en fråga kring etiketter och kategorier här på WordPress. Rätta mig om jag har fel, men kategorier (det som jag kallar Ämnen i högerspalten) är huvudkategoriseringar av inlägg medan etiketter är mera detaljer från inläggen.

Skriva och etikettera.

                                                                                                                                                    Eftersom jag ju är en ordningsmänniska var detta ändå roligt att få göra! Och ganska nyttigt att snabbläsa igenom årets inlägg…

Lunchen med R idag är inställd eftersom han måste vara heldag på annat ställe än i stan. Fästmön och jag tänker oss ut till Förorten och Slaktar-Pojken med ett antal matkassar på eftermiddagen när hon har slutat jobba klockan 13.30. Problemet är bara att här varnas för snöstormar fram till torsdag natt… Blir det überjävligt får vi helt enkelt avstå.

Vattnet verkar vara avstängt nu – jag tyckte att jag hörde rörisen mickla med ledningarna nånstans i underjorden. Vi får hoppas att jag inte blir magsjuk eller nåt sånt kul idag…

Read Full Post »