Strindberg, pappa, Magnus och jag

Det är märkligt, det här att min blogg är läst av så många! Och att ”man” lägger så stor vikt vid den. Är mina ord verkligen så väsentliga att jag måste straffas/häcklas/hånas eller prisas/rosas/upphöjas?

Bloggen har medfört att jag, liksom Strindberg, pappa och min syssling Magnus, har blivit hotad och trakasserad för en del jag skrivit. Vi fyra förlorade några som till och med kallade sig våra vänner. Men vi stod fast vid våra åsikter och jag känner mig hedrad att vara i samma gäng som grabbarna!

Beware! Denna bloggares ord kan vara kontroversiella! Gasmasker på!

                                                                                                                                                               Strindberg hade ju ganska… aparta åsikter ibland, framför allt om kvinnor. Han skrev in mycket självupplevt om till exempel sina kärlekar och separationer i sina böcker. Och strindbergsfejden var en kulturdebatt som uppstod i och med att Strindberg 1910 kritiserade Karl XII och dennes samtida beundrare i en artikel. Fejden kulminerade när han började angripa en stor del av ”det svenska etablissemanget” som till exempel Sven Hedin, Verner von Heidenstam, Oscar Levertin, militären och kungahuset.

Min pappa var journalist. På äldre dar fick han i födelsedagspresent av Bertil Torekull, dåvarande chefredaktör på blaskan där pappa jobbade, en kåserispalt. Spalten blev mäkta populär bland läsarna – utom hos några av pappas grannar. De slutade hälsa (!) sen pappa skrivit nåt kåseri om att de bultade och bankade i tid och otid…

Värst drabbad av oss alla är min syssling Magnus. Han presenterade sin forskning på sin blogg och blev förföljd och hotad till livet – så även hans barn. Inte klokt! Jag uppfattade inte hans rön som särskilt kontroversiella, men… Inte vet jag hur eller om det hela har slutat, men hans blogg ligger nere och själv har han ägnat sig åt att disputera i stället. Det kan man ju göra i stället för att blogga. Jag menar, inte fel att göra nåt annat vettigt med sin tid.

Mina förluster på grund av bloggen vill jag inte tala om som några större förluster än. Om det nu inte är så att jag missade ett och annat ”erbjudande” på grund av bloggen. Då får jag tänka till lite.

I stället har jag vunnit massor på att börja blogga! Värden som känns mer bestående än liknande värden tidigare varit. Det handlar om ett stärkt förhållande med en Fästmö som gav mig ett verktyg att bearbeta en kris med. Det handlar om ett gratis verktyg där jag håller mitt språk och mitt skrivande levande. Och det handlar om alla nya vänner och bekantskaper jag har fått och gjort genom bloggen. Ovärderliga är ni!

Read Full Post »

Top secret admirer?

Igår noterade jag att jag hade haft några märkliga besök här på bloggen. Tog då hjälp av Högre Makter, det vill säga en vän med IT-kunskaper*. Döm om vår gemensamma förvåning när det visar sig att det varit besök av nån från Kalifornien, med adresser som är låsta för ”myndigheter” som CIA och NASA. Men VEM av dem kan ha nåt av intresse att hämta på min blogg???

Mystiska besökare från Kalifornien…

                                                                                                                                                             Vi enades om att det troliga nog är att jag har en hemlig beundrare/beundrarinna inom det amerikanska försvaret. Det lät betydligt roligare! Och troligare!

                                                                                                                                                       *en vän med IT-kunskaper = vill naturligtvis inte avslöja vem eftersom han/hon då kanske skulle bli nerringd av folk som behöver hjälp! 😛

Read Full Post »

Ta tag i sin egen krage

En dag har åter passerat och väntar avlösning av kvällen. Jag har fått en del funderingar gjorda liksom visst hushållsarbete, men tyvärr måste jag alldeles strax ställa mig vid strykbrädan. Men då passar Pjoltas 2009-lista på Spotify alldeles utmärkt till!

Väntar telefonsamtal från mamma, som haft kusin M hos sig i dagarna två för att röja garderober. Älsklingen har jag inte hunnit prata med alls idag, bara per sms så henne ska jag försöka få en stund med också i luren lite senare.

Middag… Tja, vad tänkte jag på? Inte har jag nån sån på gång. Men om jag gräver riktigt djupt i kylen hittar jag nog en snutt kycklingkorv och några ägg jag kan steka. Det duger alldeles utmärkt.

Stekta ägg blir utmärkt till middag! Fast gulan ska ju helst inte krascha utan behållas flytande ovanpå, sunny side up…

                                                                                                                                                         Tog en kort tur in på Tokerian innan jag skulle ner på mötet på stan för att inhandla kvällsblaska med tillhörande TV-bilaga. Framför mig i kioskkön hade Kvast-Hilda med det lilla Häxe-Barnet Prinsessan trängt sig! Vi avtalade att försöka stråla samman nån förmiddag nästa vecka för en kopp Java.

Åkte sen vidare ner på stan och lämnade Clark* vid ett av stadens torg. Halkade på klumpiga kängfötter vidare ner till min coach. Dagens ämne blev förstås De Senaste Galenskaperna. Jag fick rådet att ta ett ordentligt tag i min egen krage – och jag tror baske mig jag hörde vad hon sa! För i morgon ska jag göra det och ringa för att kontrollera en del uppgifter. Den senaste affärsidén ska också handläggas under morgondagen. Uppgradering av grafikkort och WordPress-frågor får jag skjuta på framtiden, typ nästa vecka. Vi har inte bokat nåt nytt möte utan ska hålla kontakt per mejl och mobiler, främst. Kanske att vi strålar samman nån gång senare i vår i samband med eventuellt samarbete.

Tvättmaskinen är nystartad och full av mörka kläder och jag sitter naken vid dat… NEJ, självklart inte! Men jag måste ju tvätta idag allt det jag hade tänkt tvätta i morgon för i morgon är ju vattnet avstängt hela dan. Får inte glömma att springa förbi krukväxterna också! Måste även packa mina väskor för i morgon drar jag ut till Förorten igen.

Nu ska jag gripa mig an strykhögen innan jag ställer mig vid spisen och lagar till middagen. Kan ju alltid hoppas på att bli avbruten av telefonen eller så… 😉

                                                                                                                                                               *Clark = Clark Kent, min bil

Read Full Post »

Offensiv onsdag

Grå dag idag, men skönt att kylan håller sig borta. Min tanke var att sitta vid datorn och jobba offensivt med Mitt Stora Projekt just nu, men på grund av vattenavstängningen i morgon skurar jag badrum och duschrum inklusive toa. Det finns för övrigt inget bättre än att städa när man slåss mot sina demoner, så att säga.

Dessa går jag loss med idag på eller i händerna!

                                                                                                                                                       Det finns nog många, fler än jag trott, som vill sätta mig på plats och tysta mig för gott. Kanske är det så när jag känner till obehagliga sanningar. Men alla sanningar är inte till för att sägas – inte ännu, i vart fall. Bloggen ska få fortsätta vara mitt andningshål, men glöm inte att jag skriver och vet vad jag menar, du läser och gör din tolkning av mitt skrivna ord. Våra uppfattningar kanske inte alltid går i samma spår.

I eftermiddag bär det iväg till stan för möte igen. Denna gång ska jag träffa min coach. Jag har fortfarande besvär med ögonen och hade jag inte haft det där mötet hade jag nog gått omkring i mina Ray ban-glasögon hela dan. Nu är dessa tyvärr inte tillräckligt starka för bilkörning, så jag måste tvinga in linserna i ögonen senare. Det slår mig att ögonproblemen kanske beror på allt damm här i hemmet? Men nej, den som känner mig vet ju hur dåligt jag mår rent (!) generellt av att se dammkorn och här är inte särskilt dammigt. Dammsugaren åker emellertid fram, men inte förrän i morgon. Eftersom jag ju inte har tillgång till rinnande vatten då får jag försöka spara aktiviteter som inte kräver H2O till dess.

Anledningen till att jag ovan har lagt en länk till Ray ban är att jag på senare år blev ganska fåfäng. När jag var barn och ung och vuxen fanns det inte pengar till märkeskläder och dito prylar, men sen jag fick en hyfsad lön har jag unnat mig kvalitetsgrejor som just mina Ray ban-glasögon, LaCoste-pikéer, Calvin Klein-klocka, Boss-parfymer och annat. De flesta av dessa varor har hållit hög kvalitet. Jag är fullt medveten om att jag inte längre kan lyxa mig så, men jag har fått njuta ett par år och det räcker. Nu kan jag gå tillbaka till ICA och köpa tröjor, skor kan jag inhandla på Skopunkten etc. Jag har fått smaka, det smakade gott, men nu är jag mätt.

Mätt? Nja, kanske dags för lite frukost nu…

Read Full Post »