Den jag är

Den jag är, den är jag. Det finns inga förskönande omskrivningar av eller om mig. Jag försöker leva och agera så sant jag bara kan, men det är självklart att allt jag uttrycker är subjektivt. I allra högsta grad det jag skriver här på bloggen. Men hur det tolkas av läsaren rår jag inte på.

Det är så att mitt liv inte riktigt tog den vändning jag hade hoppats på. Jag trodde i ärlighetens namn att allt skulle lösa sig bara jag ”blev fri”. Trots dagsläget. Men vems liv blir som man tänkt?

Nu är jag tämligen stukad. Jag är egentligen väldigt stukad. Kommer jag igenom och förbi, emellertid, lär jag vara starkare än nånsin. Så länge ordet är fritt är det mitt. Det är tack vare ordet jag är den jag är. Och här.

Det finns många som vill ta detta sista ifrån mig på olika sätt. Men att stå för mina ord är så gott som det enda jag kan göra. För gör jag inte det bevisar jag ju att jag har fel eller är feg.

Den jag är finns i mina ord.

                                                                                                                                                       Det är inte så att jag är felfri. Jag har många fel. En del fel  jobbar jag med att få bort eller åtminstone förminska, andra fel är en del av den jag är och då får man ta dem med mig.

När man är barn tror man ljusblått att

jag kan göra allt jag vill, det finns inga gränser…

Som vuxen har man lärt sig att den som mest begränsar en är man själv.

Nån sa till mig en gång att jag har en bok i mig. Det har jag. Den är snart färdigskriven. Den är jag. Och alla andra som har varit delaktiga.

Read Full Post »

Lösenordsskyddad: Rätt ner i moset

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Read Full Post »

Senaste målet

För den som oroar sig över Tofflans kostvanor, särskilt under ensamdagar, kan följande meddelas: Fästmön har det värre! Där delar de idag fem personer på en morot, en HÅRIG sådan, dessutom. (Bara det…)

En enda, visserligen rejäl men ändå, morot – och den är dessutom hårig. Fem pers ska en mätta i afton… Anna fotade.

                                                                                                                                                     Moi, för dagen ensamätare, hittade än det ena, än det andra läckra i kylen. (Är det nån som undrar varför det luktar BAJS om mina sophinkar?..)Tomatsoppan kompletterades med kycklingkorv, senap, ädelost på tub, Kalles randiga, knäckemackor, cheddar, kräftstjärtar och Lallerstedts limeaioli. Slå detta fenomenala smörgåsbord om du kan!

Ett riktigt smörgåsbord av ”hänt-i-förra-veckan”. För rester är vad allting är utom knäckebrödet, osten och tuberna.

                                                                                                                                                       Kanske jag klarar mig till kvällsmaten nu???

Read Full Post »

Mellanmål och några andra mål

Idag missade jag alla måltider hittills utom frukost, så nu intar jag ett mellanmål bestående av choklad från Cadbury’s, Chrunchie och Buttons. Funderar över middag och det lutar åt Keldas tomatsoppa och mackor.

Toffel-middag idag!

                                                                                                                                                      Har just pratat med Fästmön i telefonen. Vi var rätt trötta båda två, men ska höras lite senare. Nu väntar matlagning och lite skidfix för hennes del. Elias ska nämligen åka skidor i morgon på gympan och hans fötter har växt sen förra året så bindningarna måste justeras. Undras om folk känner till vilken bred kompetens alla mammor har..?

Själv har jag varit på möte hos min handläggare på Arbetsförmedlingen. Jag har nyss mejlat över en uppdaterad version av mitt CV och en fil med mina sökta jobb. Vi gjorde en handlingsplan som kanske mera är ett måste än nåt annat. Men det är ju viktigt att ha några uppsatta mål. Vidare ska hon kolla upp lite olika intressetester som jag ska komma dit att göra för att se om jag kan bredda mitt jobbsökeri från informatör och pressekreterare till lite annat. Men vi insåg båda två att intressena måste ju vara realistiska, jag kan ju inte plötsligt söka jobb som slaktare, som jag sa. Hon hör av sig senast den 4 februari.

Nån halvtimma innan jag skulle åka började det klia nåt vansinnigt i mitt ena öga. Jag rev och kliade så det blev alldeles rött i ögonvrån. Just nu har klådan lugnat ner sig, men båda ögonen känns irriterade. Vore väl fint om man åkte på nån trevlig liten ögoninfektion också!..

Kli kli kli i ögat som blir rött…

                                                                                                                                                Hittade en irriterande lapp om vattenavstängning hela torsdag på dagtid mellan klockan åtta och 16. Typat, för jag tänkte såväl skura våtutrymmena som tvätta då. Nu får jag försöka fixa det i morgon i stället och sen inte glömma att tömma upp några hinkar med vatten innan jag går och lägger mig på onsdag så att jag kan tvätta mig. (I-lands-problem på nåt sätt, eller..?)

Ska väl hasa ut i köket och laga till middagen nu så att jag inte missar kvällsmålet sen! 😉

Read Full Post »

Tråkiga tisdagstankar

Efter sedvanlig tur i morse – Förorten – Elias skola – Fästmöns jobb – Hemma – har jag slagit ner rumpen på sistnämnda stället ända till torsdag eftermiddag. Eller nja, jag har ju ett möte i stan nu i eftermiddag och ett annat möte i morgon eftermiddag. Då passar det bra att vara hemma och sova ett par nätter också – även om det är skittrist och tråkigt och bara väldigt ensamt.

Jag vet inte vad som händer under min diskbänk, men det luktar offentlig toalett om mina sophinkar. OSTÄDAD offentlig toalett, bör tilläggas. Innan vi for till Förorten i söndags kväll såg jag till att komposthinken var tömd, men fy te rackarns vad det STINKER ändå! Så innan jag tar min svarta väska och tramsar in till stan på Viktigt Möte idag får jag allt lov att ta svängen förbi soprummet. URRRRK! Jag TROR att jag har lokaliserat vilken hink/påse som stinker, så var snäll (du som kan… – se föregående inlägg!) och håll en tumme att jag tar rätt!

Den som gapar efter mycket bör kanske gå ut med soporna innan de stinker toalett?

                                                                                                                                             Förmiddagen har jag ägnat åt att leta rätt på diverse papper jag ska ha med mig samt betala räkningar. Slog också en signal till 3 angående fakturan på mitt mobila bredband – som trots autogiro var behäftad med faktureringsavgift om 24 pix. Det visade sig att man måste anmäla särskilt att man inte vill ha pappersavisering utan avisering via sms. Till mitt bredband. Det är nämligen dit sms:et går. DÅ FÖRST slipper man pynta de 24 spännen. Ja ja, suck, de vet att ta betalt…

Vidare har jag tagit hand om två maskiner tvätt som hunnit torka sen i söndags. Dubbelunderlakan är jättebra i sängen – men ett h-e när man ska vika det efter tvätt. I alla fall är inte jag skapt med kilometerlånga armar. (Ett av mina ex påstod att hon själv hade aparmar, men på henne såg det ju mera naturligt ut… 😉 )

Jag har nyss kommit ut från duschen och är ren i håret och kletig om armar och ben av decubal. Fästmön säger att jag luktar

gammal stjärt

men jag gillar decubal som är oparfymerad, lätt att smörja in och lagom fet.

Lagom fet rätt allmänt är jag däremot INTE! Råkade slänga en bläng på min osunda, oformliga lekamen i hallspegeln och det ser ut som om jag är gravid. SENT i graviditeten. TVILLINGGRAVIDITET. I själva verket ska jag inte ha tvillingar. Jag är inte gravid överhuvudtaget, bara fet.

Dessutom snöar det ute! Det hade snöat som 17 i natt, så stackars Clark Kent* var alldeles insnöad – han fick ju tillbringa natten utomhus i Förorten. Här hemma står han i kallgarage och det är han rätt nöjd med. I Förorten får han ett täcke på framrutan, ett tunt, eländigt litet kapell, men det håller den värsta frosten och snön borta.

Jisses Amalia, klockan går mot lunch och jag har inte ätit frukost än! Bäst jag gör det så jag hinner med mellanmål, lunch, eftermiddagsfika, middag, kvällsmat, kvällsfika, nattmacka – jag vill ju inte fakta av till torsdag när jag får träffa min pluttilutta igen…

                                                                                                                                                    *Clark Kent = min lille fine bil 😀

Read Full Post »

Snällhet – är det värt nåt eller bara dumt?

Läser i dagens lokalblaska en större artikel om snällhet. Enligt artikelrubriken är det en egenskap som lönar sig i längden. Men varför har snällhet numera så ofta blivit lika med mesighet, dumhet eller naivitet?

Idag är snällhet inte nån högt värderad egenskap. Fast vi vill ju att folk ska vara snälla mot oss. Eller är det empati vi vill ha? Eller godhet?

För fem år sen kom Stefan Einhorns bok Konsten att var snäll ut. I ett ögonblick av total förvirring tänkte jag köpa den till DLF*, men jag tog mitt förnuft till fånga. (Hur makabert hade det inte blivit om jag gett DLF den boken innan DLF kränkte mig så djupt och till sist oförlåtligt?..) Stefan Einhorn menar att det är en konst att vara snäll, men att det krävs väldigt lite. Det kan handla om att hälsa och le mot folk man möter. Han tror att det finns en längtan i oss alla att lära oss mer om godhet och han anser att det är få som är riktigt onda – även om vi alla har ondska i oss också!

Många av de snälla handlingar vi utför är rent egoistiska. Vi vill helt enkelt känna oss nöjda med oss själva. Att skicka pengar till fattiga kan vara ett sätt att känna oss goda. Eller om jag ställer upp för nån kanske jag själv får hjälp nästa gång jag behöver. Naturligtvis är det viktigt att inte göra snälla saker och samtidigt sätta folk i vår omgivning i tacksamhetsskuld till oss. Men nog är det lite så att man ändå hoppas att gott ska göra gott och att man ska få igen på samma sätt?

Stefan Einhorns definition av snällhet är att det är en vilja att göra gott som omsätts i handling som kräver omdöme, mod och integritet. Man ska till exempel inte göra snälla saker om man sen mår dåligt av sina handlingar.

Artikeln rundas av med att Einhorn får frågan om han själv är snäll. Han svarar bland annat:

Svaret är att jag är ganska snäll. Men jag kan ha kort stubin och jag jobbar på att bli snällare[…]

Att gå till sig själv att ställa samma fråga är intressant. För även jag känner att jag vill vara snäll och att jag är snäll. Däremot är jag nog mest snäll mot dem som är snälla mot mig och mot dem som är svaga eller utsatta på nåt sätt. Och den som nån gång har varit dum mot mig vet att jag kan vara väldigt dum tillbaka och förbaskades långsint. DET är nåt jag måste jobba med. Men jag vägrar att bli mesig. Jag vägrar att bli tilltofflad nånsin igen. Det räcker med det jag har fått nu.

                                                                                                                                                    Hur är du? Är du snäll?

                                                                                                                                                    *DLF = Den Lille Fjanten, obehaglig person på min förra arbetsplats

Read Full Post »

Mest män i vårens filmbukett

Jag noterar att det är mest manliga regissörer i vårens svenska filmbukett. Lite synd, för jag tror att det finns många bra tjejer som regisserar film också. Totalt handlar det om 14 filmer som har premiär på våra biografer i vår.

En del sevärt finns, trots männen 😉 Här är de 14 premiärerna:

• Snabba cash. Regissör: Daniél Espinosa. Premiär den 15 januari.
• Miss Kicki. Regissör: Håkon Liu. Premiär den 5 februari.
• Eastern plays. Regissör: Kamen Kalev. Premiär den 5 februari.
• Farsan. Regissör: Josef Fares. Premiär den 12 februari.
• Kärlekens krigare. Regissör: Simon Staho. Premiär den 26 februari.
• Sebbe. Regissör: Babak Najafi. Premiär den 12 mars.
• Änglavakt. Regissör: Johan Brisinger. Premiär den 19 mars.
• Klara. Regissör: Alexander Moberg. Premiär den 26 mars.
• Kommissarie Späck. Regi: Fredde Granberg. Premiär den 2 april.
• Blood calls you. Regi: Linda Thorgren. Premiär den 9 april.
• Familia. Regi: Mikael Wiström och Alberto Herskovits. Premiär våren 2010.
• Beck – levande begravd. Regi: Harald Hamrell. Premiär den 23 juni.
• För kärleken. Regi: Othman Karim. Premiär den 9 juli.
• Bröderna Karlsson. Regi: Kjell Sundvall. Premiär den 30 juli.

Read Full Post »

Vem spelar jag för?

Hittade en liten bok i föräldrarnas bibliotek som jag räddade undan från återvinning/sopstation och la beslag på själv. Det är den lilla boken Vem spelar jag för? av pianisten Käbi Laretei.

Käbi Laretei, inte bara en av Ingmar Bergmans hustrur, utan också en duktig konsertpianist.

                                                                                                                                                      Den här lilla boken kom ut redan 1970. Det är en personlig liten bok där läsaren får glimtar från Käbi Lareteis estniska barndom och uppäxt, hennes liv som pianist, svåra och ljusa stunder i yrkeslivet. Glimtarna från privatlivet i vuxen ålder blir ytterst få och snabba. På nåt ställe nämns att Daniel ska hämtas från mormor. Daniel är förstås sonen med efternamn Bergman. (Man undrar varför Daniel var hos mormor och inte hos sin pappa när mamma Käbi var ute och spelade???)

Jag blir nyfiken på att läsa mer om Käbi Laretei! Den här boken var alldeles för kort! Gärna nånting utan större inblandning av Ingmar Bergman.

Read Full Post »