Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 13 januari, 2010

På förekommen anledning kommer här förklaringen till mitt tonårssmeknamn Gösta, nåt som efterfrågades. FEM kan komplettera eller korrigera om jag missminner mig nåt!

När man bor i Metropolen Byhålan gäller Jantelagen. Du vet, den som börjar:

Du ska inte tro att du är något…

Man får absolut inte göra sig MÄRKVÄRDIG eller vara apart. Nu hör det ju till saken att tonåringar kan vara såväl märkvärdiga som aparta (förutom vaaansinnigt självupptagna…) – och samtidigt väldigt sårbara och rädda. Ofta vill man vara speciell – samtidigt som man passar in. Typ. Så var det även i slutet av 1970-talet och i början av 1980-talet när Tofflan var tonåring.

Tofflan ville passa in, men gjorde det aldrig. Därför klädde hon sig konstigt ibland. En dag, när hon skulle gå till sitt trista plugg – se bilden! – ville hon förgylla såväl sin som sina skolkompisars dag.


Se så icke rolig skolan fortfarande är, trots att det gått 30 år sen Tofflan traskade här… Det enda roliga är att Tofflan sett skolans nuvarande rektor hångla i ett buskage en gång för 100 år. Brottet är vid detta laget preskriberat!

                                                                                                                                                       Därför tog hon ett läderband. På detta fäste hon tre ganska stora bjällror. Hela rasket knöt hon sen runt halsen och tyckte att hon var jättefin. Fast… hon blev ju rätt apart. Hennes egentligen inte alls ovänliga eller mobbiga kamrater gastade i kör

Titta! Där kommer geten Gösta!

Detta för att de liknade Tofflan vid denne get som vid tiden för det inträffade bebodde stadens stall. Och Gösta blev det! Kamraterna ville INTE släppa namnet och Tofflan accepterade det så småningom. Hon till och med behöll det över året på Biskops-Arnö, det som avslutades våren 1982 när Tofflan just fyllt 20. Till hösten, när hon flyttade in till Uppsala för att studera vid universitetet, återtog hon sitt ”flicknamn”.

Mössan nedan är som tidigare nämnts unik och finns endast i ett exemplar. Den har en tofs, en boll samt en bjällra. Instickat i mössan är namnet GÖSTA. Mössan är tillverkad under tiden på Biskops-Arnö av Anna Nilsson som numera bor i Enköpingstrakten.


Anna Nilsson stickade denna till Gösta (numera Tofflan) under vintern/våren 1981-82. Mössan finns ännu kvar att beskåda på Tofflans hatthylla.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Uppdatarerat igen!
Det här är ett gammalt inlägg från början av 2010 – se datum under rubriken! om dokumentären Hemligheten. Ny länk till SvT Play hittar du här! (Filmen är tillgänglig till den 20 september 2013)

Tack SvT Play att du finns! Nu har jag sett en timmas dokumentär som jag annars missade på datorn. Naturligtvis den om skådespelaren Carl-Ivar Nilsson, filmen Hemligheten, gjord av sonen Carl-Pontus.

I otroligt gripande möten med pappans kollegor och vänner genom tiderna får tittaren den privata bilden av Carl-Ivar Nilsson. Mannen som lever med hemligheten att han är bög ända tills han berättar om det på sin 50-årsfest. (Ja, jag avslöjar hemligheten för jag gissar att den redan är känd!)

När faderns sambo ger sonen en liten flaska, som för övrigt Elton John har ägt, med lite av pappans aska i, kan det inte bli mer gripande.

Så du som inte har sett dokumentären, passa på nu! Fram till den 9 februari kan du se Hemligheten på SvT Play. Carl-Ivar Nilsson var så mycket mer än Willy Strid i Hem till Byn. Jag lovar!

Read Full Post »

Läste i senaste numret av SKTF-tidningen om vad som skapar bäst laganda. Enligt arbetslivsexperten Annika Härenstam, professor i arbetsvetenskap, är det, kontroversiellt nog rasterna!

Arbetsgivare tar ofta till mer eller mindre fjamsiga (min åsikt!) knep som kick off, teambuilding och sånt för att skapa laganda på jobbet och svetsa ihop kollegor. Men bara det att orden inte ens används på svenska gör att jag för min del ser begreppen som modenycker. Och så skönt det är då att ha en expert som Annika Härenstam på min sida!

Annika Härenstam menar att det inte finns några belägg för att kick offer och teambuildningar (försök till svenska pluralböjningar av mig!) skapar gemenskap utan att dessa till och med kan ha negativ effekt. Det handlar om att folk faktiskt vill ha sin fritid ifred! Men det är svårt för många att säga ifrån och man förväntas delta för att inte verka tråkig. Ibland är man till och med tvungen att delta. Å SÅ SUNT FÖRKLARAT!

Ett socialt kitt på en arbetsplats är positivt, menar Annika Härenstam. Men det måste finnas tillfällen och platser att mötas på – utan tvång. Kafferaster och personalklubbar kan vara såna ”arenor”.

Det finns arbetsplatser där arbetsgivaren har rensat bort fikaraster, men Annika Härenstam hävdar att folk vill prata om sitt jobb och att det är viktigt för att må bra och för att man ska kunna vara effketiv. Hon tycker att arbetsgivarna ska satsa på mötesplatser där man kan höra vad andra jobbar med i stället för att slänga bort pengar på kick offer!

Ja, nog minns jag hur det var… På min förra arbetsplats hade vi så trevligt på våra raster att folk på andra avdelningar tycktes bli avundsjuka, för plötsligt fick vi morgonens fikarast indragen. Den andra rasten blev i stället obligatorisk att delta i. Hur kul blev den då??? Inte ett dugg… Nej, det blev ett uruselt klimat på arbetsplatsen. Och så vitt jag vet och har hört, är där sämre än nånsin nu. Sicken tur att jag slipper!


Jag fikar hellre på egen hand eller med familjen numera!

Read Full Post »

Vårens bokbukett verkar bli en trevlig sådan, med fin blandning ”blomster”. Många av författarna är dessutom kvinnliga, vilket inte gör buketten sämre.

Här kommer ett urval titlar och författare som åtminstone jag ska läsa framöver:

Januari
Alfahannen av Katarina Wennstam (som också skrivit Smuts och Dödergök)

Februari
Håpas du trifs bra i fengelset av Susanna Alakoski (som bland annat skrivit Svinalängorna; vinnare av Augustpriset 2006)
Svårläst av Åsa Ericsdotter (som har ett snyggt efternamn, men som jag tyvärr inte läst nåt av än!)

Mars
Mäktig tussilago av Maja Lundgren (debattör som intresserar mig; har bland annat skrivit boken Pompeji)
Darling river av Sara Stridsberg (som jag inte har gjort bekantskap med än, men som jag är nyfiken på!)

April/maj
Eldar och ris av Birgitta Stenberg (ALLTID spännande att läsa henne!)
Lilla Stjärna av John Ajvide Lindqvist (Sveriges svar på Stephen King – fast bättre! Har nog läst alla hans böcker…)
Blodläge av Johan Theorin (skriver läskigt om Öland. Böckerna Skumtimmen och Nattfåk var superbra!)

Och slutligen ett GRATTIS till Mari Jungstedt som valdes till Årets författare 2009 av SKTF-tidningen!

Read Full Post »

Idag var det dags för årets första besök på Arbetsförmedlingen. Jag hade tid klockan tio, men var naturligtvis där redan kvart i. Tvingades tillsammans med en växande skara häcka i en glasbur innanför ytterdörrarna, men utanför själva förmedlingen. INTE TREVLIGT!

Mitt möte drog som vanligt över tiden. Det känns som om jag blir lyssnad på och att det jag säger är viktigt och intressant. Tänk om man satt och snackade med nån som bara gäspade eller tittade på armbandsuret… Till och med mina oombedda råd kring Arbetsförmedlingens image togs emot med intresse och antecknades. (Stackars dina öron idag, SM!) Tänk att det ska vara så skönt och tryggt och att jag känner mig så självsäker de stunder jag kliver in i yrkesrollen igen, om än tillfälligt! Naturligtvis tar jag inget betalt för mitt konsultande 😛 men jag avslutar alltid med att säga att jag tycker att företaget/myndigheten

behöver en informatör! Och jag råka veta en som är tillgänglig för jobb just nu!

Det har varit intressant att få en inblick i hur just denna rätt nerskällda myndighet jobbar. Och att få veta sånt som att det är inte handläggarna som är stelbenta utan att de till exempel inte får skriva personliga brev till sina ”kunder” – då begår de tjänstefel! I stället ska de använda särskilt framtagna standardbrev, som även innehåller hot. Trevligt värre (not!) att få ta emot när man är jobbsökande…


Handläggarna på Arbetsförmedlingen måste använda otrevliga, särskilt framtagna standardbrev i stället för personligt skrivna brev till sina kunder.

                                                                                                                                                     Igår fick jag också ett påminnelse-sms till min mobil att jag hade en tid på Arbetsförmedlingen idag. (Det framgick emellertid inte vilket klockslag, korkat nog, då hade det kanske varit lite vits med meddelandet…) Detta är nåt jag INTE har bett om att få till min mobil, eftersom jag har koll på datum, tider och möten. Ärligt talat kändes det ganska förnedrande att få sms:et, ungefär som att det anses att vi arbetssökande inte tycks leva efter klocka och kalender. Det är ju dessutom rätt idiotiskt att sms:et inte gick att svara på, för då hade det ju kunnat vara en viss vinst för mig att få det. Då hade jag ju enkelt och snabbt kunnat meddela förhinder – eller bekräfta att jag kommer. Detta för att minimera allas slöseri med sin tid.

På måndag nästa vecka ska jag träffa min coach på Lyttkens & Partners och på tisdag ska jag tillbaka till Arbetsförmedlingen för att göra upp en handlingsplan (nej, inte handlingslapp, datorn!) tillsammans med min handläggare. Då ska vi också gå igenom vilken sorts hjälp jag kan få av Arbetsförmedlingen jämfört med vad jag tror och önskar och vill få. Det är ju inte säkert att allt stämmer överens…

Och för övrigt, inget Besked än…

Read Full Post »