Dagens citat 12 januari

Fästmön om dagens mössor:

De ser inte ut som förr i tiderna, dagens mössor. De har liksom inga riktiga tofsar. Antingen så står de rakt upp eller så är de stukade.

En mössa från ”förr i tiderna”…

 

Read Full Post »

Livet som transsexuell tonåring

Tänk dig att vara tonåring, men fångad i fel kropp. För 17-åriga Lucy är det verklighet. Men hon är på god väg att bli kvinna. I eftermiddag fick jag äntligen möjlighet att se den brittiska dokumentären Livet som transsexuell tonåring som Kanal 5 visade för nån vecka sen.

Lucy föddes för 18 år sen som Richard. Redan tidigt visste hon att nåt var fel med henne själv, men hon kunde inte förklara vad. Efter att ha mått dåligt under hela barndomen kom Richard, tack vare familjen, i kontakt med en psykolog. Och efter att ha sett ett TV-program insåg Richard att han var transsexuell. För första gången kunde han då prata om det med psykologen. Så smångingom berättade han för familjen, först kvinnorna, sen männen. Han var rädd att bli ratad, men också för att få stryk. Lyckligtvis föddes Richard i en klok och kärleksfull familj som gav honom allt stöd. Och sedan 16-årsåldern har Richard levt som Lucy. Lucy har ätit hormonor, men måste vänta tills hon fyllt 18 för kroppskorrigerande operationer.

Brittiska Lucy föddes som Richard för 18 år sen. Bilden är lånad från Kanal 5:s hemsida.

                                                                                                                                                          Vi får möta en väldigt öppen och sårbar ung kvinna. (Ja, jag ser Lucy som en kvinna helt och fullt.) Framför kameran berättar hon om sina drömmar att få bli en ”riktig” kvinna. Hennes mamma lyckas så småningom spara ihop pengar till en bröstimplantatoperation. Problemet är att Lucy är så smal att det blir svårt för kirurgen att få till den börststorlek hon vill ha. Det är svåra våndor innan Lucy slutligen bestämmer sig för att ändå göra operationen.

Man kan tycka att det här är västvärldsproblematik och välfärdsdravel. Men när man ser på Lucy och hör hennes berättelse och om hennes drömmar önskar man att man kunde uppfylla alla hennes önskningar! Bara detta att hon är mogen nog att känna att hon vill vara en normal tonåring som går ut och festar med sina kompisar! I landet Mittemellan kan hon inte riktigt njuta av det, eftersom hon avskyr sin kropp. Risken att bli misshandlad när en presumtiv pojkvän upptäcker att hon är transsexuell finns ju också, nåt som hennes kusin påpekar.

Detta är en gripande dokumentär. Man kommer inte undan Lucys ögon. Och vi får följa med Lucy, från första kyssen via 18-årsdan ända in i undersökningsrummet hos kirurgen som ska bedöma om det går att göra en könskorrigering. Lucy har dessförinnan sagt att om det inte går ska hon hoppa framför första bästa bil på gatan. Lyckligtvis behöver hon inte det.

Det är bara ett problem med den här dokumentären: Jag vill veta hur det går SEN!

Read Full Post »

House of wax

Sex amerikanska ungdomar på väg till en fotbollsmatch. Öl. Camping. Sex. Filmen House of wax (2005) skiljer sig inte särskilt mycket åt från sedvanlig skräckis från USA. Men den här filmen slutar i den totala mardrömmen… TV6 visade den i december.

Vax, vax och vax. Överallt.

                                                                                                                                                      Två unga par samt den ena tjejens kriminelle tvillingbror och hans kompis beger sig till New York för att se en fotbollsmatch. De stannar för att campa, partaja och ha sex, förstås. Dagen efter ramlar en av tjejerna ner i ett dike fullt av döda djur. Fläktremmen till en av deras bilar har gått sönder och när en hillbilly dyker upp vid diket och erbjuder skjuts till närmaste bensinmack nappar tvillingtjejen och hennes kille på erbjudandet. Det skulle de inte ha gjort…

Trots att filmen är ganska stereotyp i sin genre är den en av de bättre skräckfilmer jag har sett. Den innehåller inga övernaturliga fenomen, men väl mardrömsliknande. Och den avslutas verkligen som i din värsta mardröm… En mardröm av vax…

Mycket sevärd och läskig! Och med en lite rolig knorr på slutet.

Read Full Post »

Inga celler, farligt med TV och synestesi

I dagens lokalblaska hittade jag flera intressanta artiklar som handlar om olika hälsofrågor. Måste referera några av dem!

Enligt en TT-artikel skulle en kvinna bli celltransplanterad i Malmö i helgen – hon är diabetiker. Men piloten som skulle flyga cellerna från Bromma vägrade att ta ombord paketet eftersom det kunde vara en bomb. Cellerna låg i en låda med 250 milliliter vätska. Gränsen för att ta en väska som handbagage ligger på 100 milliliter vätska. Tidigare har alla transporter fungerat bra och ingen pilot har vägrat ta ombord nåt. Men hallå! Finns det inte rutiner för sånt här??? Den stackars kvinnan väntade förgäves. Cellerna dör nämligen efter fyra timmar, så enda chansen är en transport med flyg. Och planet lyfte utan celler. Lite intressant i det hela är att Sjukstugan i backen var inblandad i historien. Det var nämligen därifrån man ordnade trasnporten. Ansvarig beställare säger att allting gjordes

som vi alltid brukar göra

Man tar sig för sin panna och undrar hur det står till med rutinerna, som sagt…

En amerikansk studie på 8 800 vuxna visar att TV-soffan är allt annat än en säker plats. Man riskerar nämligen att dö i förtid om man tillbringar för mycket tid där. En extra timma om dan räcker för att riskerna för för tidig död ska öka. Och det handlar förstås om stillasittandet. För genom motion minskar riskerna av för tidig död och att få sjukdomar som cancer, hjärtinfarkt, depression och demens. Det gäller nämligen att aktivera våra cellers kraftverk, de så kallade mitrokondrierna. Och det är faktiskt stor skillnad i förbrukning av energi mellan att sitta och att stå… Egentligen är väl detta ingen nyhet, men värt att tänka på. Man kanske ska stå och titta på TV?

Tänk att få ligga och vältra sig i den här lyxiga saken… Skönt, men farligt för hälsan, tyvärr!

                                                                                                                                                     Hört talas om synestesi? Det hade inte jag – och ändå har jag  ”en släng” av just synestesi! Synestesi handlar om att våra sinnen liksom smälter samman. Det kan innebära att man ser bokstäver och siffror i färger, hör toner när man ser ljusspel i naturen eller känner glasstavar mot händerna när man smakar på mint. Synestesi är mycket vanligare än vad man hittills har trott. Men trots att synestesi upptäcktes redan för 200 år sen är det ett mysterium. Forskarna vet nämligen inte hur det uppkommer. Det enda man kan säga är att det verkar handla om korskopplingar i hjärnan. Synestesi är också ärftligt. Ungefär en person av 200 har synestesi och de flesta är kvinnor. Synestesi har inget att göra med hallucinationer, är inte framkallad av droger eller föreställningar utifrån, är inte inlärt och är ofrivilligt. Det kommer automatiskt. Vanligast är att synestetiker uppfattar ord, bokstäver och siffror i färger. Man kan också se färger på till exempel veckodagar. En del ser färger av ljud, ljudkombinationer, människors personligheter, smaker, smärta och dofter! Visst är det intressant? Tänk vilket färgrikt liv dessa synestetiker lever! Och jag själv är faktiskt en av dem. Jag ser bokstäver, siffror och veckodagar i färger. Nåt som ju gör vardagen lite roligare..!

Bokstäver och siffror i färg gör min vardag roligare! Det kallas synestesi.

Read Full Post »

Tisdagstrams

Äntligen verkar kylan dra bort! I morse när jag skjutsade Fästmön till jobbet var det bara -13 grader. Clark Kent* njöt av att ha få stå i sitt garage i natt och startade med en lättjefull fnysning.

Annars började dagen mindre bra med snuva och lingonvecka – som ett brev på posten när man äntligen får vuxentid! 😦 Men, som Anna sa, vi får väl ägna oss åt att lägga pussel, det är ju också kul. Ha… Jätte…

Gårdagskvällen blev det besök på McD i Fyra Mackarnas Hörn när Anna slutat jobbet. Jag goffade en El maco kyckling och den var riktigt smakrik och god. Men servicen på stället kunde ha varit bättre… (jag borde ha anat redan igår kväll att lingonen var på väg att trilla in, för då brukar jag hänga upp mig på dålig service…) Jag tycker inte man säger till en kund som frågar om de kommer ut med maten eftersom den skulle dröja så länge, att

nja, inte när det är så här lång kö

Verkligen INTE serviceminded! Möjligen att man svarar:

Vi ropar när den är klar!

Underförstått att jag skulle få hämta den själv, men detta var ett trevligare sätt att säga det på.

El Maco är god, men servicen på McD kunde ha varit bättre…

                                                                                                                                                       Och sen när vi skulle källsortera var det så äckligt fullt att vi fick trycka fingrarna i gamla matrester för att få plats med sitt skräp, typ. Nä, fy och UFF!

Anna jobbar till 13.30 idag och efter jobbet blir det en tur in till stan för att hämta hennes mediciner på apoteket. Jag plockar eventuellt också ut lite medicin för magsåren. Kanske blir det en tur in på LundeQ eller Gallerix för Anna behöver inhandla en familjekalender till väggen och en fickalmanacka, tror jag.

Däremellan blir det väntan för mig, precis som igår. Och kanske, kanske, kanske ett besked…

                                                                                                                                                      *Clark Kent = min bil

Read Full Post »