Child’s play

Man ska bara ge bort filmer i julklapp som man vill se själv, eller hur? Moahahahaahaaaaaa… Det gjorde jag, i vart fall, när jag förärade Frida filmen Child’s play. Visserligen hade jag sett den förut, men den är ju kult!

Dockan Chucky är söt när han är go och glad, men riktigt vidrig när han är arg, precis som … Frida vet vem! 😀

                                                                                                                                                     Filmen Child’s play (Den onda dockan) kom redan 1988. Och visst märks det, men kanske främst i frisyrer och kläder. I inledningsscenerna jagas en mördare. Han tar sig in i en stor leksaksaffär, men han är dödligt skadad. Genom voodoo-magi lyckas han föra över sin själ och vissa vitala organ som sitt hjärta i en docka innan han dör. Dockan får namnet Chucky, vilket också är mördarens smeknamn. Och naturligtvis hamnar denna rätt stora docka hos en söt liten pojke, Andy. En kväll faller Andys barnvakt ut genom fönstret. Naturligtvis blir Andy misstänkt. Andy inser att Chucky är ond och försöker först stoppa honom och sen undkomma honom. Det är bara ett problem: Andy spärras in på dårhus, han är ju misstänkt för mord…

Filmen, som är den första i en serie om fem, tror jag, har varit omöjlig att få tag i, men så strax före jul hade ett nätföretag importerat tolv stycken filmer. En av dem blev en julklapp till Frida.

Som alltid är förstafilmen bäst och uppföljarna suger mer eller mindre. I det här fallet är ettan ganska läskig, medan de senare filmerna är mer skräckkomedier. Tyvärr. För det är lite synd. Man hade kunnat fortsätta att låta Chucky och hans familj göra en massa läskigheter. Det gör de visserligen i de senare filmerna, men det är hela tiden med en komisk ”twist”. Och, ja just det… Chucky dör naturligtvis inte i den första filmen, fast man tror det…