Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 6 januari, 2010

I eftermiddags när jag läste kvällsblaskan skrattade jag lite åt TV-programmet på Kanal 5 med titeln Kvinnan med jätteben. Det var dumt och tanklöst av mig. Nu har jag sett programmet och en riktig kämpe!

Den brittiska kvinnan Mandy Sellars är 33 år. Hon föddes med enorma ben. Och benen har fortsatt att växa så mycket att de nu utgör en fara för hennes hjärta. Hon kan med nöd och näppe gå med kryckor och absolut inte under längre tid än tio minuter. Skulle amputation av benen göra hennes liv bättre och drägligare?


Mandy Sellers är mer än bara två gigantiska ben. Hon är en kämpe. Bilden är lånad från Kanal 5:s hemsida.

                                                                                                                                                          De brittiska läkarna har sagt att om hon amputerar benen kommer hon inte att kunna gå igen. Och Mandy är minsann ingen tjej som sitter inne hela dagarna! Hon kör bil och hon jobbar som volontär med djur. Att kunna gå är viktigt för henne. Därför drömmer hon om att resa till USA och träffa specialister som förhoppningsvis kan ge henne positivare besked än de brittiska läkarna. Men är det möjligt när man inte ens har ett namn på Mandys sjukdom?

Mandy åker till Chicago med sin bästa kompis. Först träffar hon tekniker som säger sig kunna tillverka proteser. Tyvärr är den specialistläkare hon träffar inte lika optimistisk. Visserligen skulle hon slippa att bära omkring på sina enorma och tunga ben, men infektionsrisken är stor liksom risken för propp och död, förstås. Mandy fattar det svåra beslutet att avvakta med amputation tills det blir helt nödvändigt.

Denna kvinna har en överkropp som är alldeles fri från underhudsfett. Hon är mager och samtidigt muskulös. Totalt väger hon ändå nästan 130 kilo – benen väger vardera 44 kilo.

Hela sitt liv har Mandy kämpat. Sattes i skola för handikappade, men hade turen att möta en lärare som såg hennes intelligens och lät henne gå deltid i vanlig klass. Och när hon satt ner i sin bänk och bara överkroppen syntes såg hon ju ”helt normal ut”…

Efter att ha sett den här dokumentären från 2008 ska jag aldrig mer klaga på att jag är tjock eller så. Jag ska nog bara vara tacksam och nöjd att jag kan gå och göra alla andra saker som jag kan…

Read Full Post »

Så har trettondagen snart passerat. Just för tillfället sitter jag hemma hos mig själv – och där ska jag förbli tills i morgon.

Elias och jag hade en finfin dag, trots kylan. Den lille mannen knackade på köksdörren (jag hade stängt den för att inte störa när han sov och jag satt vid datorn) vid 8.30-tiden. Efter frukost kom så Spelet fram. Uff! Det var inte det lättaste – särskilt inte när spelets ägare ändrade reglerna HELA TIDEN. Därför vann den lille skitungen pojken alla tre gångerna också! 😦 Så här glad blev han:


Ett riktigt segerleende, eller hur? Han skrattade så han fick hålla sig om magen…

                                                                                                                                                      Efter de tre omgångarna behövde jag vila ut med min bok en halvtimma. Elias lekte en stund med sin polisstation i LEGO. Och så blev det dags att packa på oss. Det tog typ en kvart för oss att få på oss alla under-, ytter- och överkläder så att vi skulle stå emot kylan. Även denna gång startade Clark Kent* med en djup hostning i nästan 23 minusgrader… Vi for till McDonald’s där vi intog ett skrovmål, men INGEN GLASS till efterrätt, där satte jag stopp – det är ju verkligen inte säsong för kalla desserter!


Elias var så mjuk och go i sin julklappströja!

                                                                                                                                                    Efter lunchen stegade vi över till bensinmacken bredvid och köpte dessert. Elias fick en kexchoklad och jag fick en kvällsblaska med tillhörande TV-bilaga och en guldnougat (jag är ju från Metropolen Byhålan, som ligger snäppet från Metropolen Ljungsbro där Cloetta finns – så klart att jag gynnar mina barndomstrakters företag!). Medan Elias smulade ner hela baksätet körde jag runt för att värma upp bilen innan vi åkte för att hämta mamma Anna på jobbet. Och innan vi landade hemma i Förorten blev det en snabb tur in på ICA Solen för att handla lite nödtorft.

Anna fick minsann inte vila länge när hon kommit hem, för sen åkte ovan nämnda spel fram och hon tvingades av den lille 😈 till två omgångar! Själv la jag mig på soffan efter en kaffetår – jag var ju helt slut av barnvaktandet och kylan! 😉 Strax efter klockan 16 var det dags för Anna, Elias och mig att packa in oss i kläder igen och åka iväg till Elias pappa. Där ska den unge mannen stanna till fredag kväll – och han visste INTE om han skulle överleva att vara utan Spelet, men vi övertygade honom (”det finns ju andra spel hos pappa” och ”du har ju ditt hockeyspel hos pappa”). Så skjutsade jag hem Anna innan jag for hem till mitt för att fixa och förbereda en del inför morgondagen.

Jag inledde med att putsa kängorna samt byta skosnören. Därpå blev det två maskiner tvätt och dammsugning. Intog lite middag, raggmunk med lingonsylt. Ställde DVDn för kommande veckas inspelning av filmer etc från TV.

Lägenheten är verkligen skitkall. Så här var det i köket vid 17.30-tiden:


Utetemperaturen på framsidan av huset hade stigit till endast (!..) -19,8 grader. Inne i köket var det 18,8. Är det skälig temperatur???

                                                                                                                                                       Jag tog en bild av termometern i gästrummet också. Gästrummet ligger åt husets baksida.


Här var det varmare utomhus, bara – 18,4 grader, men ÄNNU kallare inomhus, 17,1 grader. Detta är INTE acceptabel inomhustemperatur!

                                                                                                                                                       Det enda rummet i lägenheten som är varmt nu är badrummet, för där har jag kört två maskiner! Jag springer in dit titt som tätt och värmer mig…

Nu ska jag samla tankarna lite, kolla upp lite grejor till i morgon eftermiddag och sen kanske läsa en stund. Det bör bli tidig sänggång i kväll så jag fixar morgondagen, som ska inledas med Ett Viktigt Telefonsamtal följt av besök hos frissan. Allt medan mina tankar har sprungit fram till eftermiddagens intervju allaredan…

                                                                                                                                                     *Clark Kent = min lille bil

Read Full Post »

Tidig helgmorgon. Stackars Fästmön måste upp och jobba. Jag hade lovat skjutsa. Termometern visade -25 grader… Men underbart duktiga, stoiska Clark Kent* startade även i morse, trots att sucken var djupare än nånsin. Kopplingen var rätt trög under nästan hela bilresan också. Stolt är jag, i vart fall, över denna fantastiska Toyota Yaris som startar så fint trots väderleken! I skrivande stund, det vill säga lite mer än en timma efter morgonens färd, visar termometern i Annas kök -25,4 grader…


Så här såg det nästan ut i morse genom bakrutan. Men det är massor av mer snö på vägen och överallt…

                                                                                                                                                    Elias ligger och sover fortfarande. Han hade svårt att komma till ro igår kväll. Gissar att det har blivit alltför många sena kvällar på raken. Nu skulle ju mamma upp och jobba i morse, så sänggåendet igår kväll skulle ske i rimlig tid. Men se det var inte det lättaste! Anna var uppe ett par gånger i natt också för att den lille mannen hade svårt att sova. Det gjorde säkert inte saken bättre att han och jag hade en liten dust igår kväll. Men jag kan inte acceptera från nån att bli kallad fula ord – utan anledning. Då blir det konsekvenser. (I detta fall utebliven spelomgång.)

Men idag ska vi försöka ha en bra dag tillsammans när Anna jobbar. Jag har utlovat ett McDonald’s-besök och det står jag fast vid. Vi kan ju så sällan göra såna saker nu för tiden eftersom Elias går i skolan och jag inte längre jobbar i stan. De stora barnen får i stället hänga med i morgon kväll och äta Kina-buffé på stan. Det måste ju vara rättvist.


Hoppas vi slipper denna bad fortune cookie i morgon…

                                                                                                                                                        Nu ljusnar det ute, men en halv måne är kvar på himlen. Då är det fortfarande kallt ute, alltså. Tråkigt att vi inte kan ta pulkan och hitta på nåt, men 25 grader kallt är ett antal grader för kallt… Dessvärre, hasplade Anna ur sig i morse i bilen, har kanalinställningarna på TV-boxen hoppat ur, så nu blir det väl ramaskrin när somliga upptäcker detta. Jag har nämligen ingen aning om hur man fixar sånt där, för jag har inte haft nån box sen evigheters evigheter när jag och ”Chucky” från mitt förra liv hade box för filmkanalerna. Och TVn står alltid på i det här hemmet…

Efter Mc D-besöket åker vi och hämtar Anna, som slutar klockan 13.30. Vi ska passera ICA på vägen hem. Tanken var sen att jag skulle skjutsa ut dem och åka hem till mig igen, men jag väntar en stund tills det blir dags att skjutsa över Elias och Anna till Elias pappa. Jag vill inte låta dem promenera så långt i den här kylan. Så detta innebär att jag kommer hem senare till mig och mitt, men jag hinner nog tvätta en maskin, i vart fall och kanske gå klart dammsugarvarvet jag påbörjade i måndags. Det blev bara halvfärdigt…

Nu kom Elias upp, så jag ska engagera mig lite i honom!

                                                                                                                                                 *Clark Kent = min duktiga bil som startade i denna kyla!!!

Read Full Post »