Idag har min mamma namnsdag. Ja jag vet, det är Svea, och det är verkligen inte min mamma, men… Det är faktiskt hennes första namn. Tyvärr, enligt henne själv. Hon kallas i stället för sitt andranamn som är både trevligare och modernare.
Även jag har ett förstanamn som jag inte kallas. Mina föräldrar hade tänkte ropa på sitt barn genom att använda förstanamnet, men när de hörde uttalet av namnet i Metropolen Byhålan ryggade de tillbaka och började använda mitt andranamn i stället. Jag har väl aldrig varit särskilt bekväm med nåt av mina tre förnamn, men genom åren har jag förlikat mig med det jag kallas, mitt andranamn.
Två skumma figurer som inte kallas för sina förstanamn!
Svea för mig är inte alls min mamma utan min mormor! Hon hade också tre förnamn, men Svea var hennes förstanamn och Svea kallades hon. När jag läser om namnet Svea får jag lära mig att det är ett svenskt namn från slutet av 1600-talet. Det används även som beteckning för Sverige, särskilt när man talar om Moder Svea. I början av 1900-talet var Svea ett populärt flicknamn och tillhörde 20-i-topp!
Mormor Svea, ofta lite i bakom morfar Harald.
Min bästa kompis (VBC ) heter Svea som andranamn . Jag har i ALLA år ringt henne för att gratulera henne på namsdagen först för att retas och nu skulle hon bli hemskt sårad om jag inte ringde 🙂
Tatiana: Du har väl inte glömt att ringa din Svea idag nu då??? Jag ska ringa min om nån timma, tror inte hon har vaknat än…