Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 27 december, 2009

Nattro…

Tydligen ska man bli arg och sur och svära och svettas och ringa Fästmön och vara GNÄLLIG – så funkar tekniken igen som den ska! Men för att kvällen inte ska avslutas i negativ anda kommer här ett antal nattabilder så att du och jag och vi alla kan komma till ro…


Även i mörkret finns det skönhet…

                                                                                                                                                      Och inte var det många själar ute denna ganska varma, men mörka kväll. Tur att jag hade kyrkan som guidade mig på rätt väg…


Kyrkan reser sitt torn bland husen.

                                                                                                                                              Mörkret var ganska kompakt, men mittpunkten var belyst.


Mittpunkten är alltid belyst vintertid.

                                                                                                                                                      Och slutligen lämnade jag detta vackra Motala – eller Manhattan – och vände tillbaka till huset där jag växte upp för att sova min kanske sista natt där.


Motala eller Manhattan?

Read Full Post »

I trappan upp till övervåningen i mammas hus hänger släktporträtten på rad. Jag har ju inte nån unge att berätta släkthistorier för så därför tröttar jag ut dig som läser min blogg. Är du inte intresserad av gamla gubbar och kärringar kan du sluta läsa nu!

Vi börjar med Karl, pappas farfar. Han var pastor i Finland. Gjorde lite av skandal under sina sista år i livet för han gifte sig med sin sköterska (första frun var död sen många år då). Sköterskan var betydligt yngre än Karl. Hon blev alltså min pappas styvfarmor. Pappas styvfarmor gick bort efter min farmor…


Han ser ganska snäll ut Karl, min pappas farfar. Skrivbordsattiraljerna i silver finns kvar än idag, hälsar avdelningen för oväsentliga fakta.

                                                                                                                                                     Karl hade en bror som hette John. Det är lite oklart för mig vad denne John sysslade med, men jag tror att han också var inblandad i Metodistkyrkan, som redaktör för en av kyrkans tidningar.


Farbror John, som pappa alltid kallade honom, ser ganska cool ut, tycker jag. Lite uppknäppt skjortkrage, kan jag ana etc…

                                                                                                                                            Bröderna Karl och John hade en mamma som jag är döpt efter. Ulrika, hette hon, med flicknamnet Wasander. Hon ser riktigt elak ut, tycker jag. Jag hävdar att detta förstärks av ridspöet hon håller i handen, men mamma menar att det är ett parasoll…


Inte ser hon så gullig och snäll ut, pappas farfars mamma Ulrika. Så jag är väl döpt efter rätt person… 😉

                                                                                                                                                     Karl hämtade (ja, så gjorde männen förr i tiden, de hämtade sina fruar!..) sin första fru från England. Agnes Mabel Wade kom till Sverige i slutet av 1800-talet. Hon hatade detta kalla land och språket lärde hon sig aldrig. Mabel var sjuklig och dog omkring samma år som min pappa föddes, det vill säga 1927. Jag har fortfarande kontakt med släkten i England, främst mina bryllingar David och Robert, vars morfar var släkt till Mabel på nåt vis. Annars tycker jag att Mabel ser ganska snäll ut på porträttet.


Jag tycker att pappas farmor Mabel ser snäll ut! Som en riktig farmor ska vara.

                                                                                                                                                  Mabel och Karl fick bara ett barn. Det blev min farfar Mansfield. Porträttet på honom är ganska gräsligt, tycker jag. Farfar ser rent av elak ut, men jag minns honom som en rolig och rund vithårig farbror. Jag tror emellertid att han hade mer seriösa sidor också. Om detta vittnar alla hans religiösa skrifter, predikningar, böcker etc.


Han ser inte snäll ut, nästan sträng, men han var till exempel väldigt kittlig och fnissig!

                                                                                                                                                      Och så är vi framme vid jokern i leken, min pappa. Pappa, som inte blev pastor men som ändå var engagerad i kyrkan hela sitt liv. Pappa, som ville bli sjökapten och som blev journalist…


Med slänglugg och block och penna i högsta hugg – min pappa.

Read Full Post »

Kvällen före

Sitter och svär och svettas, ilsken och irriterad. Bloggen vill INTE göra som jag vill! Den ställer sig i HTML-läge fast jag försöker få den i visuellt läge. När kära Fästmön testar att logga in från sin dator ser det helt normalt ut.
Så ursäkta, dear readers, men det blir inga inlägg mer förrän jag kommer hem och kan kolla på min stora dator om nåt har hänt.
Vet inte när jag åker i morgon, men nån gång under de ljusa timmarna blir det.

Read Full Post »

I Metropolen Byhålan måste det finnas ett talesätt som lyder:

Alla vägar bär till Maxi!

Idag skulle jag tanka bilen. Vidare skulle jag lämna in Lotto, köpa bananer till mamma, köpa spolarvätska till Clark Kent* samt inhandla en kvällstidning. Inget alls man behöver åka till ICA Maxi för. Trodde jag.

Tankade bilen på vanliga stället. Det var jättehalt att köra i stan och Clark och jag slirade som galningar på vissa ställen. I kiosken vid Stora torget lämnade jag in Lottot, men varken tidning eller bananer fanns. Styrde sen kosan till en bemannad bensinmack. Där fanns spolarvätska och tidning men inga bananer. Vad göra? Tja, som vanligt åka ut till Maxi, förstås!

Det är precis omöjligt att handla komplett här i Byhålan utan att ta en repa till Maxi, känns det som! Fast just idag var det en evinnerlig tur, för jag kom på att jag ju skulle inhandla en sats Brunnebyvin också, nåt jag glömde sist jag var här. Så bananer och vin blev resultatet av Maxibesöket. Och… tamtarramtam: 

en otroligt fin almanacka!


Dessa var det huggsexa om!

                                                                                                                                                   Dessa almanackor var det huggsexa om, kan jag meddela! Kassörskan sa till paret framför mig att man bara fick en per hushåll. När jag stod och betalade kom en äldre dam och snodde åt sig två och sa att hon blivit lovad en av en annan kassörska. ”Min” kassörska såg inte att tanten tog två, men jag skvallrade förstås, rätt ska ju vara rätt!

Just nu har jag god lust att ta min lilla dator upp till Maxi och försöka sälja den, för den är otroligt seg trots att mobilstickan visar turbosignal. Kanske jag är ute och slirar i cybervärlden också???

                                                                                                                                                  *Clark Kent = min lille bil som trivs alldeles förträffligt i varmgaraget just nu…

Read Full Post »

Julen är slut!

Det känns lite konstigt, men idag är det ju faktiskt inte jul längre, bara vanlig söndag. Vi ska trots det äta rester till middag idag. Det finns ju hur mycket julmat som helst kvar…

Idag snöar det inte här – eller det vill säga, det snöar inte än… Och jag vill gärna hoppas att det inte kommer mer snö. Det räcker med det som finns… Jag vill ju gärna kunna åka hem som planerat i morgon. Älsklingen messade just att det är 12,6 grader kallt i Förorten. Här i Metropolen Byhålan är det bara fyra grader minus.

I eftermiddag ska jag väl åka och tanka samt köpa spolarvätska. Det gick åt en del till bilrutorna på vägen ner. Sen ska jag väl packa också. Fick ju så många böcker och så mycket choklad av tomten att jag måste be om en kasse, allt går inte ner i min väska. Ska kanske kolla med mamma om det är några fler papper vi ska rensa innan morgondagen.

Ryggen är riktigt besvärlig och jag har vaknat flera gånger i natt. Antagligen vänder jag mig och hamnar på en ond punkt – och vaknar av att det gör ont. Magen är inte heller rolig, men det har nog mera med den feta maten att göra…


Såna här matberg varje dag sätter sina spår på magen…

Read Full Post »