Igår kväll var jag över en sväng till AS. Det trevligt och skönt att komma bort ifrån dårhuset ett par timmar. Här en bild på AS som gullar med Jonas. Eller Mark..?
AS med Jonas. Eller Mark…
Idag har det varit en riktig skitdag. Jag har fått höra att jag inte hjälper till och annat. Känner mig helt nertryckt.
Men så en glad nyhet! Fick ett telefonsamtal och är inbjuden till intervju den 7 januari. Mitt i alla tårar äntligen en kort stunds glädje.
Husköparen var här en snabbis på eftermiddagen och hämtade nåt papper. Han hade tid hos banken klockan 16. Mamma och jag, den sistnämnda som inget gör(!..), har rensat ett antal kartonger på papper och foton. Det känns som om jag har varit med och rivit sönder ett helt liv…
Jag tog en promme till faster E för att slippa dårhuset en stund och blev lite peppad. Efteråt gick jag en tur neråt sjön och tog några bilder. Bilderna får symbolisera det frusna inuti. Jag är ändå värmd av Fästmön och alla ni som skriver uppmuntrande tillrop på bloggen eller per sms. Ni håller mig kvar! Men frågan är om jag stannar kvar just här, där jag fysiskt befinner mig. Det är som sagt ett riktigt dårhus och jag orkar inte hålla tårarna borta.
Kallt och fruset och vitt. De svarta prickar som syns är några stackars änder som tycktes ligga i halvdvala.
Himmel och vatten går nästan ihop i färgerna, bara träden och öarna skiljer dem åt.
Hade sjön inte varit så förbaskades långgrund så tror jag att jag hade gått i den idag…
Nere vid Vätterpromenaden är det alltid fint att gå en stund, vilken årstid det än är.
Inte en människa här idag heller! Men jag gissar att folk gjorde sina sista julklappsinköp dan före dopparedan.
Här är blicken och objektivet vända mot stan. Kyrktornet sticker upp bland trädtopparna.
Tomt och öde, precis så som det känns inuti när jag saknar min kära.
Gå till Toffelprofilen
