Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 2 december, 2009

Ja du, radiopratare… Det är ju som bekant ett eget folkslag. De har svada som få – för det måste man ha i ett etermedium som ju i detta fall baseras på ljud. Och så ska man tycka mycket om allt och inget. Man ska vara rolig, rapp, kunnig, social (för ibland tar man ju PERSONLIGHETER av olika slag till studion…). Kort sagt: man ska vara mycket. Men inte tyst.

Hör då (!) och häpna, i morgon tystnar erfarna radiopratare som Titti Schultz, Gert Fylking, Roger Nordin, Adam Alsing och Gry Forsell – en hel timma mellan sju och åtta på morgonen. Men vadan detta? Har Skam uppstigit på torra land eller vad är det frågan om?


Den lilla rosa tystnar en timma i morgon bitti. Vad ska du göra under tiden???                                                                                                                                             

                                                                                                                                                Protest, kära vän, PROTEST! Radiopratarna demonstrerar mot villkoren för kommersiell radio. Det handlar om den så kallade koncessionsavgiften. Det är en avgift som innebär att radion betalar pengar till staten för att få sända reklamfinaniserad radio. Och det är inte lite pengar. Varje år betalas totalt 136 miljoner kronor i koncessionsavgift. Tro 17 att radiofolket protesterar då.  Jag menar, alla dessa miljoner skulle ju kunna användas till att göra radion bättre. På många sätt.

Vill du läsa mer om protesten och vad andra tycker? Kolla in Aftonbladet, Radionytt.se, DNjj.n, Olssons tankar, Apkatt – och säkert många fler…

Read Full Post »

Lite ljusare dag

Idag har det varit en lite ljusare dag på många sätt. Himlen har varit BLÅ och solen har lyst starkt, så starkt att jag var tvungen att ha solbrillorna på när jag körde bil! Och DET var länge sen…


Brillor mot solen idag!

 

Vädret gör en hel del för humöret, så även om jag känner mig trött och gäspig i skrivande stund känner jag mig totalt sett ändå gladare idag.

Dagens möten avlöpte bra. Jag fick fin respons på Arbetsförmedlingen, jag känner mig lyssnad på, mina åsikter värderas och det är toppen! För ärligt talat var jag tämligen skeptisk inför kontakterna med förmedlingen. Kanske handlade det om att jag tycker att det känns förnedrande att gå dit. Att jag, som har jobbat (arslet av mig) i 23 år vid samma företag, en dag tvingas stå med mössan i handen och be om hjälp att hitta jobb. Det är jobbigt. Riktigt jobbigt!

Jag var sen i morse och passerade en gammal (fd?) kompis som stod och väntade på en buss. Och det var tur att jag var sen för jag hade ingen lust att stanna och prata. Det lilla jag berättat tidigare om min tillvaro fördes nämligen snabbt vidare till en av Uppsalas värsta skvallerkärringar, tillika ett ex till mig. Denna vidarespridning gjordes inte av nån illvilja, det är jag säker på, men det var så oerhört tanklöst att sprida det vidare. Att inte ens fundera över om det möjligen kunde tänkas göra ont att föra det vidare…

Inplanerat nu är två separata möten på Arbetsförmedlingen i januari, först ett med pskologen och därpå ett med min handläggare. Tanken med handläggarmötet är att reda ut vad jag kan få för hjälp och stöd och om jag kanske ska söka inom ett vidare område av yrken; tanken med att fortsätta hos psykologen är förstås att få hjälp att komma igenom och förbi själva ”Krisen”. Jag erkänner att jag var tämligen skeptisk även gentemot psykologen efter mitt första möte med henne. Då hade jag fått ytterligare ”bekymmer” att tänka på och oroa mig för och det blev riktigt jobbigt. Detta berättade jag för henne och jag känner att hon lyssnar på mig, att hon hör vad jag säger – och att jag litar på henne. Sen gör jag mina egna bedömningar och val, men ändå. Det är skönt att känna sig trygg.

Skuttade sen till nästa möte på förmiddagen, det var hos min coach. Mellan mötena ringde en irriterande säljare på mobilen och ville prata pensionsrådgivning. Han kallade mig dessutom för mitt hemska första förnamn, som bara är ett namn på pappret, inget jag kallas för. Det fick han klart minuspoäng för. Jag gissar att han har sett min årsinkomst nånstans och vill få del av den. I vart fall insåg han att han ringde olämpligt och ska återkomma en annan dag. NEVER, hoppas jag… Min coach berättade att det finns företag som faktiskt KÖPER information om folk och deras inkomster… Så fruktansvärt sjaskigt…


Idag var jag svartväskad och på språng mellan möten…

 

Mötet hos coachen avlöpte också bra. Hon lovade att kolla runt lite inom en vidare ram av yrken som vi diskuterade oss fram till. Jag fick även tillfälle att hälsa på och lämna mitt kort till MW på Prohelp, ett företag som kan tänkas ha nåt att erbjuda om man vidgar sitt tjänsteutbud något. Detta efter att jag berättat för coachen att jag tycks drabbas av äldre damer som behöver min hjälp av olika slag. (Jag SKULLE ju kunna lägga till flyttkärring, mäklare, ledsagare i vården, chaufför och personlig shoppare på mitt CV…)

Efter det andra mötet sprang jag upp på stan och inhandlade i rask takt var sin julklapp till mor respektive Fästmön. Hann precis hämta bilen och åka hem och gömma klapparna innan det var dags att hämta Anna från jobbet. Det blev en tur till ICA Heidan för att inhandla lite nödtorft till kylskåpet samt dagens middag. Väl hemma åt vi ostfrallor med smarrig paprika- och chilliost samt kaffe.

Jag har kånkat in stereon från förrådet in i lägenheten, stereon som jag ska ta med till Johan i morgon. Vi ska höras i kväll om vi ska äta ihop i morgon kväll innan han går på konsert och vi åker och firar Linn. I vart fall åker vi ut till Förorten på eftermiddagen och tvättar lite hos Anna. Jag tänkte för övrigt ägna förmiddagen åt att tvätta hemma hos mig samt städa medan Anna jobbar. Dammråttorna går till grym attack…


En råtta – inte av damm – i kakburken… Men heller ingen riktig råtta, trots att sådana finns i min närhet… UFF!

Read Full Post »

Jag vet inte vad det är som händer med en del människor när de blir chefer och plötsligt får makt. Mycket makt. Vissa verkar bli helt galna i att utöva denna makt på ett fruktansvärt negativt och elakt sätt. Nånstans har jag läst om att de flesta chefer är psykopater. Kan det vara så illa?

Igår såg jag på nätet att ytterligare en person inom den organisation där jag tidigare hade min anställning har fått gå. Enligt en artikel i morgonens lokalblaska är skälet att hans underlydande, ja, för denna person var också chef, har attesterat några av hans fakturor… Men oj då! Hur många chefer låter inte sina underlydande göra det och får trots denna, i och för sig felaktiga handling, sitta kvar?!

I lokalblaskans artikel säger Högsta hönan att chefen ifråga inte anses lämplig att lotsa sin verksamhet vidare in i en intraprenad. Noteras bör att just denna person varit den som kraftfullt drivit frågan på tjänstemannanivå! Det måste kännas väldigt märkligt att då plötsligt få höra ungefär att (detta är MINA ord, vad jag TROR att man menar): 

efter årsskiftet är du inte välkommen till jobbet längre för vi i Sandlådan tror inte att du kan leda din verksamhet in i framtiden. Men tack ska du ha för att du banade vägen åt oss och intraprenaden, nu kan vi ta åt oss äran.

På mannens arbetsplats är personal och ledning chockade. Oppositionspolitikerna är förvånade, men menar att det ju är Högsta hönan som ”hires and fires” denna rang av tjänstemän – även om politikerna själva anser att det borde vara de som skötte den här typen av personalfrågor. Men så gör det då, för hundra gubbar!!!

På UNTs webbplats finns artikeln att läsa – länk till artikeln hittar du ovan! Där går det också att kommentera. En av dem som lämnat en kommentar skriver att chefen ifråga måste ha blivit

mycket obekväm

för Högsta hönan.

Summa summarum: En del chefer vill utveckla verksamheten, driva den på nytt sätt. Andra chefer tycks älska att demonstrera sin makt genom att låta yxan falla mot huvuden som det tycks finnas ganska många goda idéer i. Noteras bör att även Högsta hönan har varit lägre tjänsteman en gång i tiden. Efter många år inom organisationen ”belönades” hon med en utnämning till Högsta höna.  Det kanske är dags att se över den ”belöningen” snart, för man ska väl se till lämplighet, inte till antal år? Är Högsta hönan verkligen lämplig att leda organisationen in i framtiden? Kanske skulle hon passa bättre som skogshuggare i högklackat såsom hon svänger yxan. När ska politikerna sätta ner foten???

Read Full Post »

Mer än åtta grader kallt var det i morse när jag skulle skjutsa Fästmön till jobbet! Och en stor fet, härlig måne lyste starkt – det var så att man undrade vad grannarna hittat på nu för dumheter med nån stark julbelysning eller nåt. Jag går fortfarande omkring  i gympadojor och fleecejacka utomhus, men snart får jag nog krypa in i dunjackan och leta upp ett par varmare och framför allt mindre hala skor…


Försökte fota ljusspektaklet genom fönstret vid min balle*, men jag var tvungen att ta bilden utan blixt. Därför ser det ut som om det är sol och mitt på dan, trots att det är månen och klockan inte ens är åtta på morgonen än…

 

Idag väntar först ett besök på Arbetsförmedlingen och därpå ett besök hos min coach. Mötet på Arbetsförmedlingen hoppas jag ska ge en början till en handlingsplan eller nåt ditåt. Träffen hos coachen vet jag inte vad jag hoppas få ut av – jag gissar att min tid där snart har runnit ut eftersom intresset därifrån stundom känns ganska ljummet. Tyvärr är väl jag ett av deras misslyckanden – och såna vill man kanske helst glömma.

Efter mötena ska jag försöka hinna springa ett ärende på stan och titta på och kanske inhandla var sin julklapp åt Anna respektive mamma innan jag åker och hämtar den förstnämnda från jobbet. Mamma ringde igår kväll och försökte förtvivlat pumpa mig på lite mer julklappsförslag, men jag har ingen lust att önska mig nåt mer än böcker – som ju är livsnödvändiga för mig!

I morgon ska vi ut till Förorten med resten av delarna till stereon som Johan ska få. På kvällen ska vi sen fira en 17-åring med paket och förhoppningsvis får vi gott kaffe, tillagat av hennes far.

*min balle = min balkong

Read Full Post »