Skvaller på jobbet – gott eller ont?

Skvaller har en negativ klang, men kan faktiskt fylla en viktig funktion på jobbet som informell informationsspridning. Detta framgår av en artikel signerad Tina Lövrander i morgonens lokalblaska.

Enligt artikeln kan även den illvilliga sortens skvaller fylla en funktion på jobbet. Och vänligt skvaller kan vara ett äkta intresse för medmänniskorna. Men det finns en gräns, menar professor emerita i kommunikation vid Linköpings universitet, Viveka Adelswärd. Den som skvallrar elakt om nån brukar göra det för att framhäva sin egen förträfflighet och sånt borde en bra chef ta hand om, anser Viveka Adelswärd, som skrivit flera böcker om skvaller.

Men en viss sorts skvaller på jobbet är ofta bra, menar Adelswärd, eftersom det innebär en informell informationsspridning som får folk att känna sig delaktiga. Skvaller får ett större flöde där det finns tid för struntprat och där man till exempel äter och fikar tillsammans.

Christer Eldh är etnolog vid Lunds universitet. Han har bland annat undersökt outtalade regler på arbetsplatser och delar in skvallret i fyra olika kategorier:

• förtal. Detta uppstår när det skurit sig mellan två eller flera medarbetare. Accepteras bara till en viss gräns.
• kärvänligt skvaller. Förekommer på jobb där man vill varandra väl. Det kan till exempel handla om att man gissar att nån är gravid. Kan ändå skada människors integritet om det handlar om känslig information.
• skitprat om en chef som inte vunnit personalens respekt.
• en besvärlig medarbetare görs till syndabock. Då finns det inga gränser för elaktheterna och personen kan bli utbytt.

De två sista kategorierna uppstår på en arbetsplats där det inte är bra. Elakt skvaller är ett energikrävande och sårande sätt att driva fram förändringar, menar Christer Eldh.

Är det acceptabelt att skvallra? Och i såna fall, vilken typ av skvaller är OK respektive inte OK? Vad tycker du???

Jag tycker att skvaller ska ske öppet, inte bakom ryggen. Det vill säga, man ska kunna diskutera en fråga och en person öppet och tillsammans med den eller de det handlar om. På en arbetsplats ska det vara högt i tak – inom arbetsgruppen. Sen visar man enad front utåt – om det är en arbetsgrupp där sammanhållningen är god. I annat fall klarar man inte detta. Jag tycker inte man ska sprida ”känslig information” om en person – det måste vara upp till personen själv att välja om han eller hon vill berätta och för vem/vilka. Som syndabock på jobbet är det inte heller roligt  när (numera före detta) kompisar sprider information som inte är komplett till grannar, bekanta och ens föredettingar, till exempel.