Manic Monday?

Regn, regn, regn heeeeela daaaaan… Och Fästmön måste jobba över. Vad göra? Det fick bli lite städning och ett par shoppingturer. Julklappssäckarna – notera pluralis! – börjar bli fulla. Det känns skönt att kunna handla på dagtid när de flesta andra jobbar. (Ytterligare en fördel med att vara arbetssökande – fördelar med detta är annars rätt få…) Och väldans skönt att ha mycket klart i god till före jul.

Idag blev det två klappar till Anna, en till mamma och en till Johan. Samtliga är dessutom inslagna och undangömda för nyfikna ögon och fingrar! Men ärligt talat känns det som om det varit en lite Manic Monday…

Tugga, tugga, smaska, smaska! GOTT!

 

Nu blir det lite fåtölj, sudoku och några Dumlekolor. Det behöver jag efter den risiga natten och dagens maniska framfart!

Read Full Post »

Tack, lokalblaskan och Lisa Irenius…

… för omnämnandet i dagens tidning! Jag blev mycket stolt, glad och rörd och lovar att aldrig bli mjäkigt lagom!

Read Full Post »

Skvaller på jobbet – gott eller ont?

Skvaller har en negativ klang, men kan faktiskt fylla en viktig funktion på jobbet som informell informationsspridning. Detta framgår av en artikel signerad Tina Lövrander i morgonens lokalblaska.

Enligt artikeln kan även den illvilliga sortens skvaller fylla en funktion på jobbet. Och vänligt skvaller kan vara ett äkta intresse för medmänniskorna. Men det finns en gräns, menar professor emerita i kommunikation vid Linköpings universitet, Viveka Adelswärd. Den som skvallrar elakt om nån brukar göra det för att framhäva sin egen förträfflighet och sånt borde en bra chef ta hand om, anser Viveka Adelswärd, som skrivit flera böcker om skvaller.

Men en viss sorts skvaller på jobbet är ofta bra, menar Adelswärd, eftersom det innebär en informell informationsspridning som får folk att känna sig delaktiga. Skvaller får ett större flöde där det finns tid för struntprat och där man till exempel äter och fikar tillsammans.

Christer Eldh är etnolog vid Lunds universitet. Han har bland annat undersökt outtalade regler på arbetsplatser och delar in skvallret i fyra olika kategorier:

• förtal. Detta uppstår när det skurit sig mellan två eller flera medarbetare. Accepteras bara till en viss gräns.
• kärvänligt skvaller. Förekommer på jobb där man vill varandra väl. Det kan till exempel handla om att man gissar att nån är gravid. Kan ändå skada människors integritet om det handlar om känslig information.
• skitprat om en chef som inte vunnit personalens respekt.
• en besvärlig medarbetare görs till syndabock. Då finns det inga gränser för elaktheterna och personen kan bli utbytt.

De två sista kategorierna uppstår på en arbetsplats där det inte är bra. Elakt skvaller är ett energikrävande och sårande sätt att driva fram förändringar, menar Christer Eldh.

Är det acceptabelt att skvallra? Och i såna fall, vilken typ av skvaller är OK respektive inte OK? Vad tycker du???

Jag tycker att skvaller ska ske öppet, inte bakom ryggen. Det vill säga, man ska kunna diskutera en fråga och en person öppet och tillsammans med den eller de det handlar om. På en arbetsplats ska det vara högt i tak – inom arbetsgruppen. Sen visar man enad front utåt – om det är en arbetsgrupp där sammanhållningen är god. I annat fall klarar man inte detta. Jag tycker inte man ska sprida ”känslig information” om en person – det måste vara upp till personen själv att välja om han eller hon vill berätta och för vem/vilka. Som syndabock på jobbet är det inte heller roligt  när (numera före detta) kompisar sprider information som inte är komplett till grannar, bekanta och ens föredettingar, till exempel.

Read Full Post »

Måndagsmummel

Fy te rackarns, upp mitt i natten! Fästmön skuttade upp redan kvart i sex och kom sen in för att väcka mig kvart över. Jag sov verkligen dåligt i natt. Det känns som om jag har varit ute och partajat, men det har jag inte. Lyckades somna vid halv tolv-tiden, men vaknade sen klockan ett nånting. Då var det lögn att somna om och till slut gav jag upp. Klev ur sängen, tog brillor och bok och satte mig i fåtöljen för att läsa en stund. Regnet smattrade mot tak och rutor, men det kändes inte alls trivsamt som det brukar. Grubblerierna tog överhanden i natt igen, vilket irriterar mig enormt! Det är inte helt smärtfritt att veta att det gamla föräldrahemmet är på väg att säljas, även om jag känner mig nöjd och trygg att veta att mamma får det bra i sitt nya hem. Runt halv fyra klättrade jag tillbaka in i sängen och lyckades äntligen somna!

Nattläger…

 

Morgonen är verkligen kolsvart! Jag skjutsade Anna till jobbet (hon började klockan sju). Och i trafiken vimlar det av självmordskandidater på cykel utan lyse och gående utan reflexer. Till och med jag tog två reflexer på mig för jag skulle ju traska garaget tur och retur och där är det allt annat än upplyst… På en balkong på bakgården, däremot, är det fullt ljusspel. Kanske inte så himla kul för den som har sovrum åt det hållet, men jag tycker att det är fint i mörkret, om än lite kitschigt.

Sitter nu och dricker uppvärmt kaffe från igår. INTE gott! Ska nog ladda en ny panna till morgonblaskeläsningen. På dagens agenda står lite städning av badrum och duschrum och en tur för att kolla på en julklapp till Anna fram på förmiddagen. När Anna slutar, klockan 13.30, ska jag hämta henne och då blir det en tur till Stormarknaden för lite fler present- och julklappsinköp. Jag ska kolla på ett par saker till mamma och Johan och Anna ska kolla på nånting till Linn. Kanske… Vem vet…

Read Full Post »