Onsdagen följde inte riktigt agendan, men jag är verkligen inte missnöjd! Visningen mitt på dagen, däremot, gick så där. Killen frågade inte ett smack och kändes ärligt talat mest märklig. Mammas grannar, hans kompisar, var med och de frågade desto mer. Sen blev jag himla irriterad på att killarnas mobiler ringde hela tiden – och att de svarade typ hela tiden. Jag gissar att det märktes på mig, jag är ju känd för att inte ha nåt pokerfejs…
Efter visningen slängde vi på en maskin tvätt. Det har ju gått åt en del t-shirtar, framför allt, när man har rivit bland damm, spindelnät och äckliga saker… Därpå bestämde vi att fortsätta med köksskåpen så att köket blir färdigrensat. Tyvärr hade vi sparat de fyra värsta skåpen till sist…
Skåpet över micron var ett dubbdelskåp med fyra hyllplan. Hela nedre hyllplanet bestod av mediciner och enkronor i senapsglas… Jag glömde att ta en före-bild, så här kommer en bild på hur fint det blev när vi rensat ut och packat ner det som ska till Återvinningen:
Snyggt, prydligt och överskådligt, tycker jag!
Skåpet under micron var inte heller att leka med. Det är visserligen bara ett enkelskåp, men det är brett och djupt.
Förskräckligt rörigt! Men vänta bara, det fanns värre skåp…
Efter dessa två skåp var jag tvungen att hänga tvätten och sedan åka till en miljöstation och lämpa av lite sopor av plast, metall, papp och tidningar. Passade i samma veva på att ta en tur till lilla ICA och inhandla middag. Idag blev det kokt skinka till mor, rökt kalkon till mig och potatissallad, mimosasallad och körsbärstomater till oss båda. Det var så lustigt, för en av damerna som jobbade där idag jobbade där redan när jag var liten! Och hon var sig ganska så lik! Fast hon kände inte igen mig, jag var ju barn då och har inte handlat där på 30 år…
Väl hemma igen från ösregnet hade mamma börjat plocka ur det övre hörnskåpets nedre hylla. Sen fick jag stopp på henne. Hörnskåpet är nämligen väldigt djupt och man måste stå på en stol för att nå. Sist mamma gjorde det så vippade stolen och hon damp ner på golvet. En del av serviserna här ska eventuellt gå till auktion eftersom mamma inte vill ha dem men det är lite värde i dem. Skåpet ska därför tömmas ytterligare senare. Men så här fint blev det ändå tills vidare:
På mellanhyllan skymtar några handmålade glas à la Tofflan, men dessa inbringar nog noll och intet på en auktion…
Så var det värsta jävla skåpet kvar. Jag kan inte säga annat. Det var det nedre hörnskåpet. Jag fullkomligt låg inne i det och rev ut grejor. Så här såg det ut när jag öppnade luckorna:
Två Toffelarmar nådde nästan ända in, så djupt är skåpet…
Titta! Efter rensningen ser man till och med skåpets bakre vägg på insidan!!!
Vi pallade inte att göra kökslådorna, men dessa är det enda vi har kvar i köket. Jag satte fram mat och vi slevade i oss som två utsvultna vargar. Efter disken for jag och Clarkan* iväg på shoppingtur. Vi kom hem vid 20.30-tiden med en födelsedagspresent till Linn och var sin julklapp åt bröderna Elias och Johan. Slank sen ner i TV-rummet och bänkade mig för att se på SvT 1:s spännande serie Morden.
Kvällen avslutades med gäspigt samtal med Fästmön och så en stund framför datorn. Det var som alltid skönt att höra älsklingens röst och veta att hon längtar efter mig lika mycket som jag längtar efter henne – trots att vi har massor att göra på var sitt håll!
Torsdagsplanerna blir lite bokpackning till Återvinningen och så kaffekalas hos 93-åriga faster (mammas) E. Hon hade nämligen inte tid att ta emot oss idag – för hon städade… DÅ är man pigg! Hon är verkligen härlig, så det ska bli jättekul att ses! Själv känner jag mig minst 100-årig och mest mörbultad i framför allt benmuskler och ryggen efter dagens ”träningspass”…
*Clarkan = Clark Kent, min lille bil
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 