Eftersom solen tittade fram en stund mitt på dagen, beslutade sig Tofflan för att ta en söndagspromenad. Detta visade sig vara ett fenomen här i Metropolen Byhålan. Det promenerades hej vilt, så att säga. Men var och en gick ensam.
Här en som återvände hem från sin söndagspromenad.
Här var det ett par, dock ej i sällskap, som syntes promenera.
Noterbart var att de flesta söndagspromenerande Motalianer gjorde det allena. Är folk så ensamma här i stan?
Här gås det, men var och en för sig, tack!
Den vackra Vätterpromenaden lyste av höstens färger. Underligt nog var här tämligen tomt på promenerande…
Ingen åt det här hållet…
Och från stan kom bara nån enstaka promenerande.
Men bevisligen finns det hus i Metropolen Byhålan och därmed folk som bor i dem, förstås.
Sjön fanns där – som alltid – men notera även husen på andra sidan!
Men bara ensamgående söndagsflanörer! Se bara:
En ensam på väg mot stan.
Fast sen kom en grupp! Dessa var dock inte Motalianer, för gruppen talade tyska. Detta förklarar grupp-promenaden, alltså!
En grupp tyskar marscherade mot sjön.
En och annan Motalian kan tänka sig att promenera med ett husdjur. Se bara!
Motaliansk hund promenerar med husse.
Nej, äkta Motalianer promenerar helst ensamma. Medelåldern på flanörerna är ganska hög och många går med hjälpmedel. En rollator, till exempel, är ju aldrig fel att gå med. Då kan man ju sätta sig en stund när man tröttnar på promenerandet!
Så praktiskt med medtagbar sittplats!
Som den äkta byhålefödda jag är så promenerade även jag ensam.
En skugga blott…
Ja, 20 minuter i lite höstsol gjorde susen för kropp och själ. Jag fick ork att åka och köpa flyttkartonger. Väl hemkommen igen klädde jag om till rensarkläder samt spottade i nävarna, som den butchflata jag är 😉
En bänk för en ensam på promenad?
Gå till Toffelprofilen
Puss på den den lilla flatan som är såå dutti 😉
Pingolina: Puss tebax! 😛
Heter det verkligen Motalianer? Jag har då alltid sagt Motaliensare, det låter mer exotiskt. Vad jag vet har jag bara besökt Motala en gång, jag levererade en reservdel till Elektrolux på den tiden jag körde droska, för sådär 25-30 år sedan.
Annars förknippar jag mest staden med Aprilhäxan där delar av den tidvis obehagliga handlingen utspelar sig där.
Jag förstår att du flydde, trots de vackra promenadvägarna. Vem vill vandra mol allena genom livet?
Systerdyster: JAG säger Motalianer. Jag vet inte om det finns nåt korrekt uttryck. Stan är fin, men medelåldern hög, antal arbetsplatser få etc. Jag flyttade härifrån permanent 1982.
Aprilhäxan läste jag med stor behållning!!!