Mörka minnen från barndomen blir till en mordanklagad far. Och så liket av en dykare i ett vattenfyllt kalkbrott. Dessa två hemskheter är huvudingredienser i Håkan Östlundhs bok Dykaren.
En död dykare och ett gammalt mord – har de nåt gemensamt?
Jenny, en universitetsstuderande tjej i 20-årsåldern, går i terapi bland annat för sina drömmar. Det dyker upp ett mörkt minne från barndomen som tvingar henne till ett knepigt beslut: att polisanmäla sin pappa för mord. Strax därpå hittar två pojkar en död dykare i ett kalkbrott. Det visar sig vara mord. Och så småningom visar det sig dessutom att de båda brotten hänger ihop…
Dykaren kom ut 2005 och är den andra boken i serien om polisen Fredrik Broman, inflyttad stockholmare, på Gotland. Den här gången är det lite färre Camilla Läckberg-skildringar av stunder med familjen, men vi får parallellt med utredningarna följa problemen i förhållandet mellan Fredrik och hans fru Ninni. Till skillnad från den första boken känns det äkta den här gången. Men mest är boken spännande! Och det är naturligtvis inte förrän i slutet alla sammanhang och orsaker förklaras.
Som tur är har bokstavsgraden ökat, så vi gamla tanter får en chans att kunna läsa utan förstoringsglas!
Gå till Toffelprofilen
Låter så spännande sååå!
… låter spännande 🙂 Kramar och puss i pannan
Daniel och Stattinskan: Ja jag gillar Håkan Östlundhs böcker och i natt började på hans tredje deckare! 😛
Skönt att du inte dissade böckerna. Jag gillar dem ju skarpt. Fast jag är förälskad i Gotland trots att där verkar lika mordtätt som i Midsomer numera.
Systerdyster: Jag gillar Håkan Östlundhs deckare och köpte alla fyra i pocket. Nu är jag på trean! 😀