Mörka minnen från barndomen blir till en mordanklagad far. Och så liket av en dykare i ett vattenfyllt kalkbrott. Dessa två hemskheter är huvudingredienser i Håkan Östlundhs bok Dykaren.
En död dykare och ett gammalt mord – har de nåt gemensamt?
Jenny, en universitetsstuderande tjej i 20-årsåldern, går i terapi bland annat för sina drömmar. Det dyker upp ett mörkt minne från barndomen som tvingar henne till ett knepigt beslut: att polisanmäla sin pappa för mord. Strax därpå hittar två pojkar en död dykare i ett kalkbrott. Det visar sig vara mord. Och så småningom visar det sig dessutom att de båda brotten hänger ihop…
Dykaren kom ut 2005 och är den andra boken i serien om polisen Fredrik Broman, inflyttad stockholmare, på Gotland. Den här gången är det lite färre Camilla Läckberg-skildringar av stunder med familjen, men vi får parallellt med utredningarna följa problemen i förhållandet mellan Fredrik och hans fru Ninni. Till skillnad från den första boken känns det äkta den här gången. Men mest är boken spännande! Och det är naturligtvis inte förrän i slutet alla sammanhang och orsaker förklaras.
Som tur är har bokstavsgraden ökat, så vi gamla tanter får en chans att kunna läsa utan förstoringsglas!
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Låter så spännande sååå!
… låter spännande 🙂 Kramar och puss i pannan
Daniel och Stattinskan: Ja jag gillar Håkan Östlundhs böcker och i natt började på hans tredje deckare! 😛
Skönt att du inte dissade böckerna. Jag gillar dem ju skarpt. Fast jag är förälskad i Gotland trots att där verkar lika mordtätt som i Midsomer numera.
Systerdyster: Jag gillar Håkan Östlundhs deckare och köpte alla fyra i pocket. Nu är jag på trean! 😀