Jisses Amalia, vad har jag gett mig in på??? Så tänkte jag många gånger idag… Natten var rätt kass, så jag kände mig allt annat än utvilad när jag vaknade vid åttatiden i morse. Tog då fram min lilla leksakslåda* och bloggade lite och kollade mejl. Men vid tiotiden var det dags för allvaret. Och jag började med källaren.
Efter en snabb genomgång och lite java satte jag som mål att röja förrummet och matkällaren idag. Ett mindre förrådsrum ska jag röja i morgon samt även försöka rensa ut lite som ska kastas samt böcker som jag tänkte ta med upp till mig och Johan från TV-rummet.
Så här såg det ut i förrummet innan jag svepte in. Avundsjuk? Nej, trodde väl inte det…
Förrummet såg ut som ”hej kom och hjälp mig”. Allt möjligt var bara inslängt där, kändes det som, även om jag vet att pappa hade en god ordning – från början och ett tag framåt. Men det var 40 år sen de flyttade hit… Jag blev nästan gråtfärdig, men så kom mamma att tänka på Farbror Blå, nybliven pensionär, vars kära hustru hade lovat att låna ut sin make. Så mamma ringde frun och det stod inte på förrän Farbror Blå ryckte i källardörren. Han var så gullig och hade stor bil med släp. Idag har han kört två kärror med skräp till tippen åt mig. Ovärderlig hjälp!
Inte mycket kvar efter Tofflans framfart! Men en del ska faktiskt just vara kvar till en eventuell köpare!
Jag hittade verkligen allt möjligt… skräp, men också en del fina grejor. Dessvärre är det inte mycket från källarplanet som platsar i en lägenhet.
Liemannen kom på besök en stund.
Mitt på dagen tog vi ett break för att inhandla fyra rullar tjockare plastsäckar samt skjutsa mamma till vårdcentralen. Hjälpte mamma att fylla i vaccinationspappren och sen fick hon sin spruta – och hon pep inte ens. Jag blev såå förvånad, för det var verkligen ingen kö här! Jag minns bilderna från lokalblaskan hemma härom dan där folk köade för vaccin i flera kvarter… Vaccinet tog ju slut hemma också och om jag inte missminner mig kommer inget nytt förrän nästa vecka…
Åter hos mamma igen började jag gripa mig an matkällaren. Jag måste säga att jag blev imponerad (…) av mammas glasburkssamling liksom den fina kollektionen av uräckliga plastbyttor och märkliga hushållsapparater. En och annan vintagesyltburk grävdes också fram…
Så här såg matkällaren ut om man stack in huvet och vred det åt vänster före Tofflans intåg.
Samma ställe fast efteråt. Några flaskor, två fina burkar och ett vinställ är i princip det enda som är kvar tills vidare.
På andra sidan matkällarskrubben fanns bland annat sågbockar, mystiska hushållsapparater och ett specialgjort bordtennisbord.
Matkällaren till höger före Tofflans framfart. Man skymtar mest plastpåsar med mystiska hushållsapparater och möjligen sågbockarna.
Se vilken skillnad!
Hela högra halvan av matkällaren är nu… TOM!
Mamma gick igenom ytterkrukor och ett par skåp i pannrummet under tiden. Sen blev det en tur till Rimini för att hämta pizza till mor och kyckling och pommes till mig.
Har pratat en stund med Fästmön i telefonen. Det var gott att höra hennes röst!
Nu blir det mest slappa av resten av kvällen. I morgon fortsätter The Neverending Story nere i källaren.
To be continued…
* min leksakslåda = min lilla, lilla dator
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 