Det blev en snabb tur till arbetsköket för styckning på Johans skola. Plockade upp två mystiska figurer på vägen…
Ing-Marie, till vänster, är mormor till Johan och Lasse, till höger, är Ing-Maries man.
Johans fröken kastade sig genast på oss och undrade vem vi skulle kika på och i vilket förhållande vi stod till Johan. Det blev lite snurrigt, för hon uteslöt att jag var såväl pappa som mamma till grabben och gissade på farmor eller mormor. Jag hoppas hon egentligen avsåg Ing-Marie, som ju är grabbens mommis, men det var lite svårt att se på vem hon la blicken. 😛
Johans pappa var också där tillsammans med sina övriga två söner. Jag lyckades nästan få med dem alla på bild.
Styckmästaren själv i svart keps, bror John till höger om honom, därefter bror Mikael samt längst till höger pappa Tobbes arm. Grabben närmast kameran är en klassis till Johan förstaårselev som Johan instruerade.
Det var en obeskrivlig… lukt… inne i köket och jag, som inte äter annat kött än vissa fåglar, mådde lite konstigt… Johan styckade nöt, av en helt annan viktklass än de lammkroppar på knappa 20 kilo som jag upptäckte bakom ryggen. När det gäller nöt får man lägga på cirka 100 kilo för totalvikten. Så han är nog rätt stark, den där Johan, även om djurkroppen delas upp innan den slängs på bordet…
Vilken karl, nätbrynja och allt!
Avslutningsvis blev det en tur ner till butiken där jag inhandlade lite fikabröd till eftermiddagsgästen. Ing-Marie köpte kött och korv. Innan vi for överlämnades min gamla förstärkare för uppiffning till Tobbe f v b till Johan sen om han får liv i den. Vilket han bör få, det är en rätt fin förstärkare…
”Kaffe utan bullar, är som kärlek utan kullar…” Tofflan nynnar egen text till känd melodi…
Ing-Marie och Lasse skjutsades hem och ville bjuda på kaffe, men jag fick tacka nej för jag får ju själv en gäst på fika i eftermiddag. Väl hemkommen blev jag snabbt bortbjuden för att få se SKAPELSEN som min granne gjort till sin lilla dotter som ska ha kalas idag. Den var urhäftig och jag blev mäkta imponerad och trodde tårtan var specialbeställd… Undrade sen varför hon jobbar på det tråkiga ställe hon gör och inte satsar på festfixeri i stället, nåt hon faktiskt övervägt. Hoppas tårtan smakar lika gott som den ser ut! Lägger inte ut nån bild för det ska ju bli en överraskning för de små gästerna och man vet aldrig om små kickor råkar få se Tofflans blogg!
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 