Svea hovrätt ändrade idag en tidigare dom i tingsrätten om diskriminering. Landstinget har inte, menar hovrätten, diskriminerat ett lesbiskt par där den ena kvinnan, som passerat åldersgränsen för insemination, ville överlåta inseminationsrätten till sin partner.
Hovrätten klubbade om en tingsrättsdom av gav landstinget rätt mot ett lesbiskt par.
Den äldre kvinnan genomgick tre inseminationsförsök och blev inte gravid. Eftersom hon fyllt 40 år, gränsen för att få hjälp med assisterad befruktning, ville hon överlåta de tre återstående försöken på sin partner. Men landstinget nekade. Det hela anmäldes till Diskrimineringsombudsmannen, tidigare HomO, som stämde landstinget och hävdade att organisationen diskriminerar homosexuella par.
Tingsrätten slog senare fast att landstinget hade ägnat sig åt diskriminering. Denna dom överklagades av landstinget till Svea hovrätt. Hovrätten upphävde idag tingsrättens tidigare dom. Den som får betala landstingets rättegångskostnader blir Diskrimineringsombudsmannen.
Rätt eller fel? Vad tycker du?
Jag tycker att man inte per automatik ska kunna överlåta en rätt till assisterad befruktning som man fått som nåt personligt. Men frågan blir ju annorlunda när det handlar om att man vill överlåta rätten till sin partner, inte till vilken kvinna som helst. Å andra sidan kanske man inte bör vara hur gammal som helst när man ”skaffar” barn. Att bli förälder är ju trots allt ett ”åtagande” som man måste orka med.
Knepig fråga. Nu vet jag inte om insemination omfattar paret, alltså att de som par blivit erbjudna assisterad befruktning . Då tycker jag att det är solklart att kunna överlåta de tre försöken. Mest intressant är väl hur de som står efter i kön uppfattar det om de anser sig förbisprungna. Jag förmodar att 40-årsgränsen finns eftersom fertiliteten dalar ganska radikalt redan efter 35 års ålder, barnperspektivet inte att förglömma. Föräldrarna ska orka och jag ser ju hos mig själv hur jag blir mer och mer sliten varenda dag.
Det är ju inte ok att överlåta sin plats i kön för t.ex. en höftplastik till en anförvant. Det kanske annars skulle kunnat vara ett lysande sätt att tjäna sig en hacka om man är villig att halta vidare i livet.
Fast vid närmare eftertanke, för min del ser det ut att vara ett utslag av landstingens vanliga dårskap, där flexibilitet är ett okänt begrepp.
Trevlig fredag!
Svårt, jättesvårt, för egentligen så är det väl ”ett par” som väntar på insemination, men då anses det väl förmodligen som ”orättvist” mot andra … fast vad spelar det för roll för dom om det blir överlåtelse eller om det var den yngre som stod som den som skulle bli inseminerad från början, och fick max inseminationer.. etiskt svårt iaf..
Systerdyster och Gunilla: I och med domen får man väl anse det fastställt att inseminationen inte gällde paret utan en av kvinnorna. Jag kan tänka mig att övriga i kön skulle känna sig förbisprungna, men det vet jag ju inget om, har inte varit i situationen. Men om man jämför med en annan behandling, t ex en höftledsop, då skulle man nog bli jävligt sur.
Det är ingen lätt fråga, men jag tycker nog att man skulle kunna behandla ett lesbiskt par som ett par och då låta kvinnorna överlåta försöken inom den ram som finns (sex gratisförsök, uppenbarligen). MEN, jag tycker då att ingen av kvinnorna ska ha passerat åldergränsen. Ett sätt att göra det lite rättvist mot alla..?
Men det är en skitsvår fråga!
jag tycker de gjorde rätt med tanke på hennes ålder. iaf om de följer den praxisen annars
Charlotte: Ja jag är benägen att hålla med. Men det är ingen enkel fråga… Det viktiga är kanske att det borde ha varit tydligt och klart från början.