Morgonen är kylig idag och det var tydligt och klart snö i luften. Det blåser och vindarna är iskalla. Fästmön är nu skjutsad till jobbet. Själv laddar jag för förmiddagens besök på Arbetsförmedlingen. Jag brukar må så dåligt efteråt, så det är inget jag ser fram emot… Lite avundsjuk blir jag allt på en vän som berättar hur BRA han mår efter sina psykologbesök (jag träffar nämligen en psykolog på Arbetsförmedlingen).
Så tursamt nog ska jag träffa L8 efteråt och luncha med henne. Hon kan konsten att peppa, att få mig att lyfta blicken. Men hon är ingen gud. Och hon kan inte ge mig ett jobb, hur mycket hon än vill. Jag är tacksam, i vart fall, att hon står ut med mig och att hon orkar träffa denna eländiga skärva av mitt forna jag. Typ… (Jag skriver detta med lite glimt i ögat, för även om livet känns tufft just nu, försöker jag att ha liiite självinsikt och smågarva åt mig själv när jag säger eller skriver alltför svarta, patetiska saker.)
I eftermiddag åker vi ut till Förorten för att vattna och kolla post, men även för att fylla på Johans matförråd och för att äta med honom i kväll. Som vanligt verkar det som om det mesta av hushållets ätbara basvaror har tagit slut – bröd, mjölk och så – men sen när man kommer dit och river lite i frysen och köksskåpen, till exempel, brukar man hitta ett och annat. Bröd, till exempel… Nåja, vi måste se till att han inte svälter ihjäl..!
Kanske lite lök till Laxen?
Hoppas psykologen lyckas med sitt jobb!!!
Daniel: Jag brukar må skitdåligt efteråt och har väl inga större förhoppningar inför dagens möte. Tyvärr… 😦
Har du talat om för psykologen att du brukar må dåligt efterråt? denne kanske kan ”strukturera” om samtalet.. vi mår ju alla bra/dåligt av olika saker… testa om du inte gjort det tidigare, dom ska ju också kunna ta kritik´, inte bara vi
Gunilla: Idag kändes det bättre, men det var för att jag tog över shown lite. Psykologen verkade tro att hon skulle sitta där och antingen ömka mig eller tala om gamla och nya problem jag har/kan få och det är inte den sortens hjälp jag vill ha. Det gjorde jag klart idag. Så nu blir det en gemensam träff med min handläggare i december, förhoppningsvis!
… attans att du mår dåligt ”efter” att ha pratat med psykologen …. Man brukar känna sig lättare men jag tror inte att det har med psykologen att göra utan att hon finns på det ställe som inte har gett dig det du behöver … ett jobb! Kram du sköna ♥
Stattinskan: Men idag var mötet med henne ganska konstruktivt – fast så var det ju jag som tog kommandot… 😉
..va bra, då följde du typ mitt råd iaf på sätt och vis, glad för din skull !!!
Gunilla: Ja jag är väldigt nöjd med dagens möte! 😀
tänk att mat var bland det sista man prioriterade i den åldern..
Gunilla: Fast Johan i inlägget ovan gillar mat och vi vill ju inte att han ska svälta ihjäl! 😉