Eftermiddagsjobbigt

Tog bilen in till stan för att träffa underkonsult KG. En gång var vi faktiskt arbetskamrater, men det är nästan preskriberat nu. Det var väldigt roligt att träffas igen, fast jag tror inte mötet gav nån av oss så mycket. Eller jo. Jag fick höra igen att jag måste tillåta mig att inte söka jobb på ett tag och i stället fokusera på mammas flytt. Det är en mening jag inte kan höra tillräckligt. För det sitter en liten elaking på den oömma axeln – eller är det den ömma? – och pickar järnet för att ge mig Dåligt Samvete. För allt och inget. Mest för att jag inte har nåt jobb.

Av KG fick jag också höra hennes bild av mig. Jag klagar mycket och drar ner stämningen när jag mår dåligt, är väl det jag minns av vad hon sa. Sen sa hon väl nåt positivt också och jag tror att det var att det gick att resonera och diskutera med mig. Tror jag, som sagt. Det negativa överväger. Man får inte må dåligt och man ska inte säga vad man tycker. Där har jag det igen.

Efter detta deprimerande möte åkte jag hem för att skjutsa Fästmön till jobbet. På hemvägen svängde jag in till affären vid rondellen för att inhandla lite te och ost och en tröste-choklad. Var alldeles för låg för att registrera eventuella kufar idag, men gjorde slag i saken och blev en äkta Willys-kuf själv: jag skaffade ett självscanningskort i plast.

Jag har blivit en äkta Willys-kuf med ett Willys-kort i plast.

 

Nu ska jag skita i att koka nån pasta och i stället trycka i mig lite choklad. Den behöver jag bättre just nu. Orosklorna har gripit tag i mig och vägrar släppa och tankarna snurrar kring vad jag ska göra om ett år när fristen har löpt ut. Det är en fruktansvärd plåga för en planerare som jag att inte kunna tänka och planera så långt framåt.

Anna sa häromdan att hon var glad att jag verkade ha mått bättre den sista tiden, sedan UV först hörde av sig och allt kring det. Att jag var gladare. Vill så gärna hålla kvar den känslan, orkar inte bli en belastning (igen), men tankarna går upp och ner och runt, runt. Jag stretar emot, emellertid, och känner att jag ska göra allt för att fokusera på mammas flytt. Den kräver nog alla krafter, misstänker jag…

Toffee Walnut Sensation – används vid depp och flytt.

 

Har just pratat med Annas mamma i telefonen nu och blev avslöjad mitt i chokladgoffandet. Hon och jag och hennes man ska åka till Öppet Hus på lördag i Johans skola. Vi hoppas naturligtvis få se Johan kasta omkring med köttstycken och knivar, så härligt barbariskt för en halvvegetarian som undertecknad… 😉 Kanske blir det besök i brödbutiken på skolan också. I januari, när Anna och jag var där förra gången på Öppet hus, köpte vi med oss en läcker smörgåstårta hem för en billig penning. Blir sugen bara av tanken på denna smaskiga, mumsiga tårta…