Släke – en bok med en titel som rutten tång

Det luktar konstigt ur en bil. Stinker som släke, rutten tång. Så börjar den allra första boken om polisen Fredrik Broman. Släke blev också min första kontakt med författaren Håkan Östlundh, som Lena tipsat mig om här i en kommentar på min blogg. Tack! 😀

En titel som rutten tång, kan det va nåt?

 

Fredrik Broman och hans familj har flyttat från Stockholm till Gotland. Han jobbar som polis medan resten av familjen njuter av sommaren. Men så hör en gammal gubbe av sig om en bil som står felparkerad och som stinker som släke. Fredrik åker dit motvilligt och gör en otrevlig upptäckt. Sen rullar det hela igång. Gotland har fått en seriemördare och kallas av kvällspressen för skräckens ö.

Håkan Östlundh har tidigare skrivit andra böcker, men detta är hans första i serien om Fredrik. Boken är bitvis lite seg och trots alla mord blir den inte riktigt spännande förrän mot slutet och då i en en klassisk biljakt – mördaren med gisslan förföljd av hjälten. Vissa delar påminner lite om det som Camilla Läckberg kritiserats för – fikandet och detaljer kring detta samt relationshistorierna. Nu fikas det inte så mycket i den här boken, men det dricks rätt friskt av annan karaktär…

Gotland börjar nästan bli lite uttjatat vad gäller mordplats. Både Mari Jungstedt och Anna Jansson förlägger sina mordgåtor hit. Man undrar om det finns några levande människor kvar på ön…

Bokstavsgraden i pocketupplagan av Släke är på gränsen till vad jag klarar av att läsa, gissar på runt sex punkter. Alldeles för småttigt!

Men nåväl! En rätt OK deckardebut. Inte alls dålig utan jag ska forsätta att läsa de övriga tre böckerna. En författare brukar utvecklas med tiden. Och jag tror på Håkan Östlundh!

Tack till Inger, Bibbi och Ewa! En del av presentkortet från er gick till den här boken!