Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 29 oktober, 2009

Två storhandlingar på en dag. DET är nästan mer än vad Tofflan pallar. Ni måste förstå att jag är helt sluuuuut. Trots att det inte var jag som handlade nån av gångerna, he he he. Jag skjutsade bara och gick bredvid. Men det räckte. Folk runt omkring var som gaaaaaalna (ICA Kvantum) och varugångarna för trånga (ICA Solen).

mat
Matberg…

 

En del av förmiddagen idag ägnade jag åt att rensa upp lite i mitt lägenhetsförråd. Gissningsvis lär jag få med mig lite prylar från mamma i Metropolen Byhålan och då är det bra att förebygga med kast av onödiga små saker. Jag kastade ett trasigt balkongbord och två äckliga stolsdynor. Det var väl modigt?

Sen tog jag säcken med pappas kläder som en ovänlig själ dumpade i farstun i somras. Eftersom säcken även innehöll ett par kalsonger icke donerade av mig ansåg jag det hela vara så kontaminerat att rubbet måste kastas. Men som jag har dragit på det! Det gör rätt ont, nämligen, att kasta det där sista som har varit pappas. Så syftet med återlämnandet (av en bråkdel) av hans kläder fick avsedd effekt, vilket jag gissar glädjer avsändaren. (Används alla fina skor till att springa efter ..? Nej, nu ska jag inte säga mer. Jag förstår ju det mesta av sammanhanget.)

plastsäck
En kontaminerad säck landade i min farstu i somras. Orkade sopgubben inte gå till soprummet med den?

 

Hur som helst. Säcken är nu dumpad i en container i Förorten. Det är snart Fars dag och det får vara till minne av honom den dan. Jag gissar att han hade garvat åt alla turer, pappa hade humor och också förmågan att känna empati mot mindre kapabla individer, så att säga.

Det är kväll nu. Vi intog en soppmiddag med gott bröd och nu sippar jag Java ur min senapsmugg. Elias la beslag på Fästmöns dator och dess ägarinna har dragit sig tillbaka nånstans i nån vrå i hemmet. Nu har Elias förflyttat sig till köket, bredvid mig, där han leker fotbollslandskamp.

Jag ska nu försöka leta upp Anna. Vi ska nämligen försöka hålla oss vakna till klockan 23 för då är det skräckfilmsdags på TV med familjens egen Fritz Lang!

Read Full Post »

En snubbe på 62 bast vill locka en 14-årig tjej till ett hotellrum, bokat av mannen. Syftet är att ha sex. Kan det vara mer brottsligt en så? Idag fortsätter lokalblaskan serien om vuxna som söker sexuella kontakter med unga via nätet. (Igår var det en artikel om kvinnliga förövare, men den kändes inte lika vass som övriga artiklar och reportage.)

Dagens artikel handlar om en man, 60+ som kontaktar en 14-årig tjej på en sajt. Han är gift, har barn och ett bra jobb. Och så vill han ha sex med den 14-åriga tjejen. Under ett par veckor skriver han över 50 mejl till tjejen. Han frågar hur hon ser ut och skriver i sina mejl vad han vill göra med henne. Han lämnar även ut sina telefonnummer. Så småningom skriver han att han har bokat ett hotellrum för tre nätter i en mellansvensk stad. Där ska han och tjejen träffas, tycker han.

Lokalblaskans folk ringer upp mannen på hans jobb. Han erkänner utan omsvep att han haft sex i tankarna när han mejlat med den unga tjejen, men säger sig inte vara medveten om nåt lagbrott. Backar man tillbaka bland mejlen framgår det tydligt att mannen är medveten om att tjejen bara är 14 år, alltså ett barn. Och det är olagligt att ha sex med barn.

Det här är fruktansvärda glimtar ur en verklighet som våra unga lever och deltar i. Men jag kan inte, som vissa (enbart män, konstigt, va.?!) skriver i sina kommentarer vid artikeln på tidningens hemsida, se att flickorna har nån skuld. En man undrar vem som utnyttjar vem. En annan man hävdar att

[…] gammelkärringarna är avundsjuka […]

(Ursäkta men jag är inte intresserad av gamla gubbar, Tofflans kommentar.)

Sen finns det såna som är lika upprörda som jag… Och såna som kräver att tidningen ska polisanmäla förövarna – eller åtminstone hänga ut dem med namn i tidningen. Detta föranleder chefredaktören och ansvarige utgivaren Lars Nilsson att skriva en förklaring om tidningens roll. Han skriver bland annat:

[…]Det viktiga för UNT har varit att berätta om vad som hela tiden försiggår i en värld som de flesta av oss nog har ganska liten kontakt med.[…] I vanligt journalistiskt arbete gäller regeln att spela med öppna kort och vara tydlig med sitt ärende. […] Men i speciella fall, menar jag, är det försvarbart att arbeta på ett annat sätt. […] Ilskan över vad som avslöjats i vår serie har fått läsarna att begära att UNT ska ta sitt ansvar. Därmed menas i några fall att vi ska avslöja det riktiga namnet på de presumtiva sexköparna i spalterna. I andra att vi ska göra en polisanmälan. […] Vi tänker varken göra det ena eller det andra. […] Det finns fall där sexköpare hängts ut, med förfärande konsekvenser för familjer och andra anhöriga. Och den polisiära sidan av saken överlämnar vi till polisen. Vår journalistiska uppgift är att […] beskriva hur världen ser ut […]

Vad tycker DU? Ska journalisterna i det här fallet vara enbart journalister eller ska de anmäla de möjliga brottslingarna??? Vad är brottsligt, etiskt, journalistiskt, medmänskligt? Vilken roll ska tidningen ha?

Read Full Post »

Tänk bara att få vara arg, på TV, på bästa sändningstid och dessutom få betalt för det! Jisses vilket drömjobb! Igår kväll såg jag för första gången ett nästan helt avsnitt av Kanal 5:s program Arga snickaren.

Arg snickare med tre tjejer
Arg snickare med tre tjejer som han har hjälpt. Bilden är lånad från Kanal 5:s hemsida.

 

Igår var arga snickaren, som heter Anders Öfvergård, hemma hos ett lesbiskt par. Då blev det genast lite intressantare att titta! Tjejerna hade köpt och renoverat ett hus. När de var nästan färdiga upptäckte de att huset hade svamp… Paret försökte riva och sanera men gav snart upp. De och deras bebis flyttade ner i källaren. Den ena tjejen var halvvägs på väg till Finland med barnet för att bo hos sin pappa. Men sen kom alltså arga snickaren och hans team som räddande änglar! Slutresultatet var bara… häpnadsväckande!!! Men det klart, med ett gäng proffshantverkare…

Jag kan fatta att man behöver hjälp och att man tacksamt tar emot den. Men jag tror inte jag skulle fixa att ställa upp i TV som ”nödställd” och visa upp hur betydligt mindre duktig jag var på vissa saker än hantverksexperterna. Jag skulle heller inte vilja visa upp det prov på noll samarbete tjejerna gav i programmet… MEN! Arga snickaren är ju inte bara snickare – han är amatörpsykolog också. Och till slut fick han paret att kunna samarbeta utan att bli arga på varandra eller känna sig kränkta. Det var sannerligen bra jobbat när det gäller gårdagskvällens par…

Arga snickare har själv fyra barn.  Han är som sagt inte bara arg och snickare (och amatörpsykolog) utan har även ett byggföretag. På visitkortet kan han skriva byggnadsingenjör, finsnickare och entreprenör. Också. Dessutom har han han drivit krogar samt var med och startade Granitbutikerna. Vilken man… Jag undrar bara stilla när hans fyra barn ser honom…

Kul program var det igår, med en lite annorlunda familj. Fortsätt med sånt!

Read Full Post »

Torsdagsryck och minnen

I morse blev det ett rejält ryck vid uppvaknandet. Fästmöns insulinpump brummade som värsta björnen för insulinet var slut. Då hade vi båda sovit hela natten. Det är ovanligt. Jag har haft jobbiga kramper de två första nätterna i veckan och som vanligt domningar i händerna. Och så är det ju detta med mina ”prostataproblemen”, som jag brukar säga. Jag får springa på toa flera gånger varje natt. (Jag är helt och fullt medveten om att det inte finns nån prostata i min kropp, men nåt som inte finns är väldigt bekvämt att skylla på. De verkliga skälen stavas myom.)

Idag, torsdag, jobbar Fästmön sista dan för veckan. Sen är hon ledig ända fram till klockan sju på måndag morgon. Vi har barnena denna vecka och ska försöka hitta på nåt lagom läskigt nu till Halloween. Fast inte för läskigt för jag har just insett att Elias har blivit så mörkrädd… Härom kvällen var han så rädd när vi skulle åka till affären och köpa lite lov-snask att han ville att vi skulle flytta bälteskudden så att han satt bakom mig i bilen…

Vi ska klura lite vad vi ska hitta på för läbbigt att äta och sen blir det för Anna att ställa sig och skära till en Jack O’Lantern. Det gjorde hon så jättebra förra året så förtroendet för detta är fortsatt!

Jacko
Förra årets Jacko!

 

Vårt Halloween-firande gissar jag sker på fredagen. Själv är jag lite fast i Allhelgonatänket, så jag sänder en extra tanke på lördag, för att sprida ut aktiviteterna, till alla nära och kära som inte finns kvar här på jorden. Jag vet att mamma får skjuts upp till graven i morgon eftermiddag för att tända ljus och en snäll väninna till henne har varit och placerat ut en liggare i veckan. Det är svårt att sköta sånt på håll för mig, men jag åker alltid upp till kyrkogården när jag är i Metropolen Byhålan, ofta flera gånger.

Halloween, barn och helg i samma vecka som lön (vilken logik!) innebär Storhandling. Det gillar jag INTE! Men samtidigt ler jag lite vid minnet av att det faktiskt var på ICA Kvantum som Anna och jag möttes första gången. Emellertid märkte jag inte så mycket av just det mötet. Jag framförde nämligen min varuvagn som en stridsvagn och alla som stod i min väg mejade jag ner. Nästan. Anna var där med sin familj. Hon såg mig och undrade om det var denna galning hon skulle träffa efter jobbet två dagar senare. Och det var ju jag och vi träffades fakitskt två dagar senare – men DET är en annan historia! Helgen efter Halloween firar vi vår ettåriga förlovningsdag…

Kom just på att jag ska delta i TVÅ storhandlingar idag! Uff! Undras om jag, nej, jag menar folk runtomkring överlever detta. Först ska jag handla med Anna, därefter med Jerry i samband med att vi hämtar Elias som sovit hos sin pappa i natt. Hoppas de två får en fin torsdag tillsammans! Om jag gissar rätt sitter den yngre herr O och skapar nöjesfält – på pappas dator.

Nu är jag hemma för att göra lite nytta. Har två maskiner torr tvätt att ta rätt på. Sen bara MÅSTE jag tvätta mitt skitiga hår – det ser ut som om jag har inbyggd brylcrème. Mamma borde få en signal och sjukgymnasten har jag inte heller ringt än. Ska sitta en stund med nya datorn och lägga in lite prylar också, kanske. Vi får se vad tiden räcker till för. Vissa dagar räcker den inte riktigt till…

Read Full Post »