Wallander – Firewall

Henning Mankell på engelska kan väl aldrig bli värre än Jungstedt på tyska? Det var min förutfattade mening när jag i afton bänkade mig i fåtöljen för att åtnjuta TV4:s brittiska Wallandersatsning, för kvällen Firewall (Brandvägg) från 2008. Och jag hade rätt.

Köööört Wållander (brittiskt uttal) i Kenneth Branaghs gestaltning.

 

Två tonårstjejer grips för mordet på en taxichaufför, men den ena rymmer från polisen. Hon hittas senare själv mördad – medan hela Ystad ligger svart på grund av strömavbrott. Samtidigt hittas en död man vid en bankomat. Tack vare tjejens död lyckas nån stjäla den döde mannens lik från bårhuset. Och så rullar det på. De två fallen binds så småningom ännu mer ihop.

Historien låter aningen rörig. Lite rörigare till blir det när Wallanders kärleksliv blandas in. Och så handlar det om datorer och IT-teknik.

Annars känns filmen rätt OK. Men det blir väldigt märkligt att höra svenska namn, orter med mera uttalas med brittisk accent. Det låter lite… löjligt… Skådepeleriet är trots de märkliga ordvrängningarna mycket bra, alltså typiskt brittiskt. Däremot kändes början lite för tyst och ekande, lite mer åt teaterhållet. Jag saknar det lite varmbuffliga i Wallander.

Read Full Post »

Dagens bild: 30 år för sent

Eller vad sägs om acne vid 47 års ålder???

Acnelady, 47.

Read Full Post »

Surströmmingshistorien surnade helt

I dagens lokalblaska fanns att läsa den sista delen av den så kallade surströmmingshistorien. (Tyvärr inte på nätet, en viktig sportartikel toppar tidningens hemsida.) Jag har skrivit om den här i framför allt tre inlägg den 26 augusti, den 27 augusti och den 25 september. Nu blir det ett fjärde. Historien har nämligen surnat helt.

En man blir nu utköpt av sin arbetsgivare och får två årslöner. Pengar som på sätt och vis är skattebetalarnas. Han har varit tuff och stridit för sitt jobb, för han anser inte att han har gjort nåt som han borde få sparken för. Han har hårdnackat vägrat att skriva på en egen uppsägning för att han skickade ett mejl där han inbjöd sina kollegor till en surströmmingslunch. Det vi vet är att han har fått fyra varningar för att han inte har skött sin flextid korrekt. Nu har han gett upp.

Detta händer idag, i Uppsala, i Sverige, på en arbetsplats där medarbetarnas tid ska registreras som i den värsta polisstat. Hur är det fatt? Har inte arbetsgivaren bättre för sig än att registrera, bevaka, övervaka, kolla? I fallet ovan handlade det om en felregistrering och nåt tillfälle där en medarbetare tagit för lång lunch. Bevakas chefer lika hårt på arbetsplatsen ifråga? Jag vet svaret på den frågan: NEJ! De kan göra som de vill. Jag har beskrivit i de tidigare inläggen vad en del chefer ägnar sig åt på arbetstid. Och inte fan är det att jobba…

Jag blir väldigt ledsen när jag läser om P i lokalblaskan, men tycker att han har varit tuff som både tagit strid och som gått ut till media. Dessvärre till ingen nytta. Åter kan man fråga sig vad facket gjorde. Visst, det är ju jättebra att få två årslöner. Men att skriva på en överenskommelse blir på nåt sätt som att erkänna sig skyldig till nåt. I det här fallet, än en gång, skyldig till ingenting, anser jag.

Jag kan bara säga att jag tycker synd om alla som jobbar på den arbetsplatsen. De måste vara ena riktiga losers som jobbar kvar efter att historien upprepar sig gång på gång på gång. Jag har också varit en feg loser, jag vet och jag ångrar så min tystnad. Men man vågar inte säga nåt högt när kollegorna köps ut – det kan ju vara min tur nästa gång. Och för en del blev det precis just så. Somliga fick inte några skriftliga varningar eller ens några skäl.

Kan bara stilla undra vem som vill jobba där, hos den arbetsgivaren, med den surströmmingsstinkande personalpolitiken…

En stor fet svart röv för arbetsgivaren och dess surströmmingsstinkande personalpolitik!

 

PS Nu finns artikeln att läsa på webben!

Read Full Post »

Singing bee celeb – sååå pinsamt!

Lördagskvällar är det ofta skit på TV. I avvaktan på Instängd-filmen slöglodde jag en stund på TV3-programmet Singing bee, med tillägget celeb (förkortning för celebriteter). Ha, det var bara så pinsamt att det nästan var underhållande!

För det första kände jag inte till ett par tre stycken av de så kallade ”celebsen”. Hade ingen aning om varför de anses vara celebriteter, visste inte ens från vilken ”värld” de kom – kulturen, affärsvärlden eller vad?

Sen blev det bara ytterligt pinsamt. Peter Wahlbeck, som jag tyvärr känner igen, gjorde hela programmet till sitt. Han syntes och hördes typ hela tiden. Och han är inte rolig att varken se eller höra på. Fick mig att tänka på den där irriterande fågeln när Kalle Anka är fotograf, du vet den där som går på julafton…

Dåliga förlorare fanns det gott om, det var riktigt jäkla pinsamt att se vuxna människor så otroligt suuuuura för att de åkte ut – i en TV-lek!

För det fjärde verkar programmet dra till sig folk som inte kan sjunga. Det drar till sig folk som inte ens BÖR sjunga. Alls. Kvällens exempel på detta var Alex Schulman, (celebritet? Nja, möjligen hans föräldrar.) efter programmet känd för att inte kunna ta en enda rätt ton.

Ännu mera pinsamt blev det när INGEN av celebriteterna kunde texten till Ted Gärdestads Jag vill ha en egen måne, en sån där låt som sjungs i tid och otid, ofta ihop med gitarr.

Ted i mitt hjärta, tyvärr alltför tidigt död, endast 41 år gammal.

 

Hanna Hedlund sen är ju mest jobbig och ställer korkade frågor till deltagarna. Om hon får oväntade svar blir hon helt ställd och vet inte vad hon ska säga. Men ett plus har hon och det är att hon åtminstone kan sjunga. Fast just det. Det behöver man ju inte kunna för att vara med i det här programmet. Det inte handlar om att man ska kunna sjunga utan man ska vara duktig på låttexter. Men att förnedra sig så i TV-rutan… UFF!

Själv satt jag förstås i TV-soffan och kunde ALLA låtar och sjöng ALLA texter med helt ren stämma! (Inte… Det var nån som bultade i väggen…)

Read Full Post »

Stressad eller förälskad?

Min vän F brukar ofta säga till människor som är glömska:

Är du stressad eller förälskad?

Den frågan har jag fått av F många gånger. Varje gång har jag velat flina och svara

Förälskad!

men allt som oftast har det blivit det andra svarsalternativet.

Hade jag fått frågan just idag så hade svaret även denna gång blivit stressad. Fast jag är naturligtvis förälskad i min Fästmö, men min glömska beror på stress.

Skulle hoppa in på Heidan och handla lite basic stuff i matväg till veckan som kommer. Anledningen till att det blev just den affären var att jag fått en kupong på tio procents rabatt där. Denna ville jag utnyttja eftersom det pekuniära läget blivit något hårt åtgånget på grund av diverse inköp av dyr men nödvändig hushållsapparatur. Så jag åkte dit, handlade två kassar fulla med mjölk, yoghurt, pålägg, grönsaker och frukt. Och så glömmer jag den kraftiga och rejäla gurkan jag betalade för. Rabatt minus gurka blev i slutänden i princip… nada. I stället fick jag betala bensin för ett par extra kilometer. MORR!

En betald sån här ligger kvar på Heidan…

Read Full Post »